Hängselbyxa

Äldre 16 Feb 21:38

55 svar

Inseminera mig?

Jag är 26 år gammal och har under en lång tid haft barnlängtan. För snart ett år sedan lämnade jag min sambo just för att jag ville ha barn men inte han. Under det senaste året har jag dejtat lite men jag har inte inlett någon seriös relation, lite för att jag är rädd för att förhasta mig in i en relation och bilda familj med någon som jag i efterhand kommer ångra att jag gjort det med.

Min barnlängtan är så stark att den nästan tar kål på mig och jag funderar på om jag ska skaffa barn ensam och inseminera mig. Jag har fast jobb och bor i en bostadsrätt där jag lätt kan göra om kontoret till ett barnrum. Jag har vänner och familj som jag vet kommer stötta mig på alla sätt.

Allt med det känns för min del så rätt. Men det är just det, att det för MIN del känns hundra. Är det egoistiskt att skaffa barn utan att ge barnet en pappa? Hjälp mig, vad tycker ni, vad tycker andra, vad tycker samhället generellt? Det är lätt att säga att jag inte ska bry mig om vad andra tycker men det kommer påverka mig och mitt barn om andra ser väldigt negativt på detta.

Majja92

Äldre 18 Feb 11:56

#31

Jag har växt upp med enbart min mamma. Ej på grund av donation utan min pappa stack iväg och skaffade ny familj.

Jag kan säga att få växa upp med enbart min mamma var en ren ynnest, den fantastiska och nära relationen vi fick till varandra tror jag inte vi hade kunnat uppnå som en större familj. Den blev jag och mamma mot världen och hon behandlade alltid mig som en jämnlike <3

Jag tycker absolut att du ska göra vad som känns rätt för dig! Det är din kropp, ditt val! Samhället och trångsynta människor kommer alltid ha pekpinnar och tycka att allt ska göras på rätt sätt och enligt mallen, men våga gå din egen väg och våga lita på dina egna beslut.

Hängselbyxa

Äldre 18 Feb 12:34

#32

Majja92 skrev 2020-02-18 11:56:31 följande:

Jag har växt upp med enbart min mamma. Ej på grund av donation utan min pappa stack iväg och skaffade ny familj.

Jag kan säga att få växa upp med enbart min mamma var en ren ynnest, den fantastiska och nära relationen vi fick till varandra tror jag inte vi hade kunnat uppnå som en större familj. Den blev jag och mamma mot världen och hon behandlade alltid mig som en jämnlike <3

Jag tycker absolut att du ska göra vad som känns rätt för dig! Det är din kropp, ditt val! Samhället och trångsynta människor kommer alltid ha pekpinnar och tycka att allt ska göras på rätt sätt och enligt mallen, men våga gå din egen väg och våga lita på dina egna beslut.

Så fint. Tack för att du delade med dig :)

Anonym (E)

Äldre 18 Feb 12:58

#33

Hängselbyxa skrev 2020-02-18 10:57:02 följande:

Jag förstår inte varför min ålder spelar så stor roll i det här? Jag vill ju ha barn nu, inte när jag är 30 eller 46. Det är som att man inte får längta efter barn förrän det börjar bli försent att skaffa dom.

Betalar hellre 100 000kr (priset kan variera mellan 40 000kr - 150 000kr beroende på hur många försök som behövs och vilken metod som används) för en insemination där donatorn är med på allt och väl insatt i vad som händer. Kliniker hjälper till med det juridiska arbetet och donatorn är testad för ärftliga sjukdomar. Något annat skulle inte kännas moraliskt rätt.

Det spelar roll att du inte har en partner. Ålder spelar in eftersom du förmodligen är fertil länge till.

Hängselbyxa

Äldre 18 Feb 17:12

#34

Anonym (E) skrev 2020-02-18 12:58:05 följande:

Det spelar roll att du inte har en partner. Ålder spelar in eftersom du förmodligen är fertil länge till.

Så du menar att man bara bör inseminera sig om man har en partner och inte är fertil länge till? Betyder också att man inte bör skaffa barn när man är ung för att man har många år på sig att göra det?

Jag förstår hur det kan vara relevant om jag har en partner eller inte, då det är det jag frågar om. Men jag förstår fortfarande inte hur det kan vara fel att insinuera sig för att man ?förmodligen är fertil länge till?.

Anonym (E)

Äldre 18 Feb 18:29

#35

Hängselbyxa skrev 2020-02-18 17:12:45 följande:

Så du menar att man bara bör inseminera sig om man har en partner och inte är fertil länge till? Betyder också att man inte bör skaffa barn när man är ung för att man har många år på sig att göra det?

Jag förstår hur det kan vara relevant om jag har en partner eller inte, då det är det jag frågar om. Men jag förstår fortfarande inte hur det kan vara fel att insinuera sig för att man ?förmodligen är fertil länge till?.

Man har tid att vänta på rätt partner.

Anonym (rävhatt)

Äldre 18 Feb 19:56

#36

Anonym (Egoistiskt) skrev 2020-02-16 22:08:11 följande:

Källa på det? Det finns inget som säger att alla som väljer att skaffa barn själva har hög utbildning, snarare oftast tvärtom. Och själva riskfaktorn ligger främst i att barnet växer upp utan pappa, det finns det mycket studier om.

Artikel om 65 kvinnor som inseminerat i USA, lite om 12 kvinnor i Danmark i samma läge samt på detta en dansk sociolog som kommenterar om läget:

Frivilligt ensamstående mammor är en grupp som generellt har bättre utbildning, ekonomi och social status än andra ensamstående mammor. De är också noga med att betona att de är just ?frivilligt? ensamstående. Det är ett sätt att distansera sig från övriga ensamstående mammor och höja sin egen status, säger Rikke Plauborg.

https://www.svd.se/darfor-skaffar-kvinnor-barn-utan-man--fem-skal

Donatorbarn är skilt från krogragg och kräver att kvinnan har de pengarna på egen hand för att få gjort inseminationen. Bara där är det många som faller bort.

Anonym (XXX)

Äldre 18 Feb 21:27

#37

Anonym (Egoistiskt) skrev 2020-02-16 21:43:42 följande:

Ja, det är egoistiskt. Du är bara 26 år så du har god tid på dig att träffa någon att skaffa barn med. Tänk på att barn som växer upp utan en pappa löper stor risk att som vuxen hamna i missbruk, kriminalitet etc.

Japp. och en flicka som växer upp utan far, letar ofta efter en fadersgestalt hela sitt liv. När hon är ung, ibland alltför gamla män - som kan utnyttja situationen. De kan också ha svårt att få kontakt med män och få till några relationer alls, för att de inte fått lära sig att umgås normalt med en man under uppväxtåren. (Och NEJ någon manlig dagisfröken, lärare eller tränare, som finns där ett par år, men även då måste delas med alla andra barn, och sedan försvinner igen - ersätter INTE en far.)

Anonym (XXX)

Äldre 18 Feb 21:28

#38

Anonym (H) skrev 2020-02-16 21:47:55 följande:

Nej du. Det gäller bara för de fall där mamman blivit ensamstående ofrivilligt eller när graviditeten redan är ett faktum så att säga. Alltså fall där det finns en pappa som är frånvarande. Det gäller inte frivilligt ensamstående föräldrar som använt donator. I de fallen klarar sig barnen lika bra som barn med två närvarande föräldrar.

DET skulle jag vilja se en säker källa på. Hur skulle det kunna vara så menar du - på vilket sätt förklarar du den skillnaden?

Anonym (XXX)

Äldre 18 Feb 21:33

#39

Anonym (H) skrev 2020-02-16 22:04:25 följande:

Ska man inseminera sig i Sverige får man även genomgå och få godkänt på psykosocial utredning vilken ska utreda om det kan antas att ev barn kommer växa upp under goda omständigheter ellet inte.

Det här stämmer inte. Ensamma kvinnor som ansöker om att bli inseminerade i Sverige, får bara samma entimmes samtal med en läkare som par får. Flera barnrättsorganisationer väckte ju frågan när det begav sig - de ville att de ensamstående kvinnorna skulle utredas mer noggrant, och då i synnerhet när det gällde nätverk, relationer till män o.s.v.. Men sossarna bestämde att det "inte behövdes"...

Ingenting kontrolleras, som man gör när en ensamstående kvinna ansöker om att få adoptera. I de fallen måste socialsekreterarna som utreder numera träffa de män som hon uppger att hon har i sitt nätverk, och intervjua männen om hur nära och frekvent kontakten är, och om de är villiga att finnas till för barnet som ska födas. Vid inseminationssamtalet kollas ingenting. Kvinnan kan ljuga att hon har en jättenära kontakt med sin bror, fast hon inte sett honom på flera år - sådana saker. Det är helt sinnessjukt...

Anonym (XXX)

Äldre 18 Feb 21:39

#40

Anonym (H) skrev 2020-02-16 22:04:25 följande:

Nej, det gör det inte. Det finns studier på detta som visar att det INTE gäller donatorbarn. Riskfaktorn ligger i mammans ekonomi, sociala ställning i samhället, hennes inställning till att vara just ensamstående, relationen till fadern, samt hennes (samt faderns) eventuella psykiska problematik (finns inte alltid men i en del fall) som gjort att de hamnat i situationen som ärvs över på barnen. Personer som valt att skaffa barn själva har ofta hög utbildning, stabilt jobb och ekonomi, en innerlig längtan efter barn, är fullt beredd på det ensamma ansvaret osv. därav har barnen inte samma risk. Det finns också undersökningar som visar att frivilligt ensamstående föräldrar i genomsnitt har större och bättre socialt nätverk än familjer med två föräldrar. Det man kommit fram till är att det avgörande för barn verkar vara ett tryggt, kärleksfullt hem med stabil ekonomi samt närvarande föräldrar (oavsett hur många dessa är) - inte antalet föräldrar eller könet på dessa. Ska man inseminera sig i Sverige får man även genomgå och få godkänt på psykosocial utredning vilken ska utreda om det kan antas att ev barn kommer växa upp under goda omständigheter ellet inte.

Och en annan sak. Du generaliserar väldigt mycket nu. Du menar alltså, att alla kvinnor som blir med barn på naturligt sätt, överges av fadern och ändå väljer att behålla - är instabila? Medan alla kvinnor som inte hittar en man, eller inte klarar av att leva i ett förhållande, och därför gör insemination som en sista utväg för att få en människa i sitt liv att höra ihop med - är underbart harmoniska och stabila?

Inte heller när det gäller kvinnans sociala ställning och ekonomi stämmer detta, för det finns inga kriterier på att man måste ha uppnått någon viss pinne på karriärstegen eller någon viss lön, för att få inseminera. Dessutom kan detta ändras när barnet kommer, även om det skulle vara så, för det är VÄLDIGT jobbigt att vara ensam mamma. Ensam om alla dagishämtningar, alla dagislämningar, alla sjukdoms- och trotsperioder, all vabb, alla kvällar, alla helger, alla utvecklingssamtal och BVC-kontroller och föräldramöten...

Det är inte alls säkert att mamman orkar kombinera allt detta, med att ha kvar den kvalificerade heltidstjänsten. Det är till och med jobbigt för ett PAR med två karriärer, att orka med barnen många gånger...

Inseminera mig?

INNEHÅLL