dottern vill inte ses

Jag kan nästan lova dig att hon inte är oskuld längre. Så du behöver inte oroa dig över det längre. Och vet du - hon kommer säkert att bli sårad i sitt liv, även hjärtesorg, och det har säkert redan hänt. Och hon klarade det, kom över det och gick vidare. Det är så man växer som människa. Att utvecklas som person är också viktigt i kristendomen. Så släpp den oron, för som sagt, det har redan hänt. Hon kommer förmodligen inte komma till dig med relationsproblem pga att er relation inte är nära alls, men om hon in framtiden då ni förhoppningsvis kommit varandra närmare kommer att göra det, så får du hitta ett sätt att förhålla dig till det, för det är så föräldrar gör och du vill väl vara hennes förälder? 

Hur reagerar din dotter när du säger att hon inte ska ha kille och vara oskuld? Tror du att der varit positivt för er relation? Hur skulle du själv känt i hennes ålder om dina föräldrar höll på så?

Helt plötsligt hittade du hennes nummer!

Du måste skämta!
Tror du att en mamma/barn relation bara händer så där helt apropå?
De måste lära känna varann, och sen måste de klicka, och sen tar det många år om de ska få den typen av nära relation till varann. Det är dessutom DU som bär ansvaret för att de ska få någon typ av relation överhuvudtaget.
Det är inte ens säkert att varken din dotter eller din fru vill ha den typen av relation, de kanske trivs bäst som "bekanta".

som sagt, har talat om för henne att jag saknar henne.

jag kanske har gjort ett och annat mot henne ibland som kanske inte varit snällt men alla föräldrar har ju bra och dåliga dagar.

Håller du på så så förstår jag fullt ut att hon inte är så intresserad av att ha kontakt med dig. 
Börja bemöta henne som en vuxen människa. Du kan ta intiativet att bjuda hem henne på middag en kväll, OM du är beredd att själv ta ansvaret för det och inte lägga över ansvaret på din fru att planera, laga maten och passa upp gästen.
Jag tycker det låter som du själv är den som behöver växa upp och börja ta ditt eget ansvar och inte bara skylla på andra och "omständigheterna" osv. Vill du ha kontakt så tar du kontakt och fullföljer det, annars låt bli.

Som kanske inte varit så snällt???

Vill också veta varför ni inte hade varannan vecka från början samt ifall du har en bra relation till dina andra barn.

Jag förstår henne.
Du är ju ingen drömpappa direkt.

Min dotter har också tagit avstånd från sin *pappa*.

Har hon verkligen rätt  till sin kropp för dig?
 Varför beter du dig då som en kontrollfreak mot henne?

...från inlägg #17:
"har ibland sagt att hon inte får vara ihop med någon då jag är rädd att hon ska förlora oskulden."
(slut citat)

Sedan så svävar du ju högt i det blå, med tanke på vad du skriver hur du gör mot din dotter, inte bara om hennes oskuld, utan i andra sammanhang med, så kommer hon knappast att "plötsligt" komma springandes till dig med "hjärtesorger" och eventuella graviditeter".
Så jag tror du har knappast något att oroa dig för där..Ja och? Det ger dig ändå ingen rättighet och/eller skyldighet att säga åt din dotter att hon inte få lov att ha en pojkvän. Oavsett om du är redo eller inte för att hon kommer att ha samlag, det har inte med saken att göra alls. Det är din dotter som har det avgörandet att avgöra om hon är redo eller inte. Dessutom så är hon 17år, det är redan mycket stor sannolikhet att hon redan har förlorat oskulden. Nej jag säger inte att hon har förlorat oskulden, jag säger bara att sannolikheten är stor att hon redan förlorat den.

Det är inte en dotters (eller sons) ansvar/skyldighet att vänta på på klartecken från en pappa och/eller mamma om att de är redo på att deras barn har samlag. Tonåringen har sex när de känner sig redo att ha sex så enkelt är det. Det man SKA göra som förälder är att hoppas att man gjort rätt så att dottern (eller sonen om man nu har en son) förstår vikten att ha det första sexet med någon det känns rätt med och inte "första bästa".