dottern vill inte ses

jag smsade henne för ett par minuter sen, frågade hur hon hade det och hon sa att det var bra,  att hon dejtade någon också, vilket fick mig att bli orolig, jag skrev okej och sen dess hördes vi inte av mer, jag fattar inte varför hon plötsligt lät mig veta det (är djupt kristen) så det är därför jag nu har svårt att acceptera att hon faktiskt dejtar någon.

jag smsade henne för ett par minuter sen, frågade hur hon hade det och hon sa att det var bra,  att hon dejtade någon också, vilket fick mig att bli orolig, jag skrev okej och sen dess hördes vi inte av mer, jag fattar inte varför hon plötsligt lät mig veta det (är djupt kristen) så det är därför jag nu har svårt att acceptera att hon faktiskt dejtar någon.

jag smsade henne för ett par minuter sen, frågade hur hon hade det och hon sa att det var bra,  att hon dejtade någon också, vilket fick mig att bli orolig, jag skrev okej och sen dess hördes vi inte av mer, jag fattar inte varför hon plötsligt lät mig veta det (är djupt kristen) så det är därför jag nu har svårt att acceptera att hon faktiskt dejtar någon.

Men svarade du bara "okej"? Varför ställde du inga följdfrågor när hon ändå berättade att hon dejtade någon? 

Ett vanligt svar hade varit "Vad roligt", och sedan en trevlig följdfråga. Är det ett mönster, att du kontaktar henne, får ett svar som du inte tycker är perfekt och sen "försvinner" till nästa gång du dyker upp och gör samma sak på nytt?

Har du förmåga att hålla igång samtal med andra människor, vänner, din fru, dina andra döttrar?

Om du på allvar vill ha råd är mitt råd som ett första steg att du genast fortsätter på det samtal du satt igång och sedan fortsätter att höra av dig några gånger iveckan och då givetvis också svarar tillbaka på de sms som du får av dottern, Ha bara som mål att hålla igång en dialog, att ni har ett pågåene mtl och ge inte upp vren gång u i te tycker att smtlet är uperintrent eller tt hon inte ger exkt de vr om du önskar.

Om du har nån form av kontrollbehov bör du också omgående söka hjälp för det. Har du stora problem behöver du kanske ta tag i dem innan du försöker bygga upp en relation på nytt.

Jag tänker såhär.

Ett barn längtar i regel efter sina föräldrar och önskar ha deras kärlek.

Att du inte lyckas upprätthålla en varm och innerlig relation med henne säger antagligen något om dig. Trots att barn längtar efter sina föräldrar har du lyckats uppträda så att du har blivit förskjuten.

I dina inlägg framkommer ledtrådar till varför, t.ex.
* Du berättar för henne att hon (en i princip vuxen och självständig kvinna) inte ska ha en pojkvän. Varför? För att du själv kan bli orolig av det, och för att du själv är kristen. Det är egoism. Vad står det i bibeln om det?
* Du tycks vilja ha kontakt med din dotter för att hon ska kunna skänka dig barnbarn och inte för att du känner en stark kärlek till henne och omsorg om henne.
* Du är rädd för hur du själv skulle behöva svara om hon skulle bli förtrolig med dig och anförtro dig något eller berätta något känsligt för dig. 

Du behöver inse att din oro och dina tankar är djupt egoistiska. Du vill styra henne att göra det du själv önskar för att du själv ska må bra. Du vill inte att hon ska må bra på sina egna villkor och att hon ska gå ut i världen och söka efter vem hon är, och hitta kärlek, lycka och mening utifrån vad detta innebär för henne.

Om du ska ha den minsta chans att få en bra relation med din dotter, behöver du göra följande:

1. Sluta säga åt henne vad hon ska göra.

2. Du måste vilja att hon ska bli lycklig och vara klok nog att förstå att hennes väg dit kan vara gropig, smärtsam och helt annorlunda den väg du själv hade velat gå.

3. Lyssna på vad hon säger och uppmuntra henne i att göra det hon vill göra, även om det inte skulle vara ditt eget val.

4. Ta egna initiativ till kontakt. Visa att hon är viktig för dig, och visa att du bryr dig. Håll regelbunden kontakt med henne, även om hon ibland kanske är lite kort mot dig.

5. Öppna upp dig känslomässigt för henne, d.v.s. visa vem du är och vad du känner. Istället för att säga vad hon ska eller inte ska göra, berätta om hur du känner kring henne och hur du vill att er relation ska se ut. Säg fina saker till henne. Fokusera på det positiva i din kommunikation. Inse att du inte kan forma henne till något nu när hon är vuxen. Du kan bara försöka lära känna henne och i bästa fall få bli en del av hennes liv.

6. Nästa gång hon skriver att hon dejtar någon, skriver du: "Vad roligt, är han en trevlig person som gör dig lycklig?".

7. Nästa gång det händer något viktigt i hennes liv. Se till att vara där. Man missar inte vissa saker - så är det bara.

Och som sagt: om du blir orolig över något hon gör, så bearbeta det på egen hand. Det är ditt, inte hennes. 

Förlåt, sista meningen i nästsista stycket blev väl tokigt.. Så här skulle det stå " att ni har ett pågående samtal, och ge inte upp varenda gång som du tycker att samtalet är lite ointressant eller att hon inte ger exakt de svaren som du önskar".

Då svarar du "va kul" eller nåt i den stilen. Vad är det som är så svårt? (Det blir inga barnbarn heller om hon inte får träffa killar).

Du kommer sabba det med dina yngre döttrar också om du inte greppar det här.

ja men jag ser inte det som något kul egentligen, kille=förlora oskulden, och jag är inte redo för att hon ska ha samlag än.

jag förstår hur du tänker.
men jag är inte redo för att se henne ha samlag än, och jag vet att hon är vuxen snart, men det känns så otroligt konstigt.
när hon bodde hos mig försökte jag uppfostra henne som jag blev, alltså till och bli kristen. 
värkar som att det misslyckades.

och jag har även fått reda på att min fru väntar en till och jag har ingen aning om hur jag ska framföra det åt min dotter.
hon har aldrig visat något stort intresse i mina yngre döttrar.

jag har försökt att göra allt du skrivit men det har alltid slutat med att hon inte svarar, och även ifall jag försökt att hålla en längre konversation så har hon nästan aldrig svarat regelbundet.