Nygift och otrogen
Spännande det här med farmor. Hon accepterade hela älskarinnegrejen el?
Spännande det här med farmor. Hon accepterade hela älskarinnegrejen el?
Jag förstår hennes känslor, ett bottenlöst svek från hans sida. Samtidigt ska det ju inte ha gått ut över dig och din son. Hur tog hans familj att han fick barn utanför sitt äktenskap? Det måste ju varit en chock ändå?
Som sagt, jag kommer alltid vara glad över att min mans älskarinna gjorde abort för hade hon inte gjort det hade ju min dotter haft ett syskon nu, det hade inte jag kunnat hantera.
Vet du varför mannen var otrogen med dig? Var han kär i dig?
Men hon lyckades ändå bli gravid på naturlig väg alltså?
MåSte varit fruktansvärt för henne som inte kunde och så blev älskarinnan gravid istället.
Fick du el dem fler barn sen?
Jag förstår dig och hur du menar men jag håller inte med. Jag tror att det går att vara otrogen/ha ett förhållande en gång för att sedan faktiskt verkligen ångra sig och inte göra det igen. Allt ställs ju på sin spets i en sådan här situation och jag tror verkligen på min mans ånger och att han ångrar hur han svek mig.
Jag vet.. jag har tänkt att hans avsky mot henne kommit just för att han känner nåt för henne. Det måste varit så starkt mellan dem att det liksom alltid kommer finnas kvar någon spänning, fantasi, längtan. Eller? Kan det vara så att han ångrar sig så mycket och faktiskt tycker illa om henne? Hon har ju avslöjat saker för mig han sagt om mig, vårt sexliv, vårt privatliv osv och han är arg för att hon på nåt sätt brutit hans förtroende.
Sen som du säger gick dom från vänner till att avsky varandra och inte vill ha nåt med varandra bara för att det avslöjades, så är det ju inte i vanliga livet. Han bröt ju med henne för att laga med mig, inte för att han avskydde henne.
Nu vet jag att dom inte kommer ses. Han har bytt gym och hon bytt jobb till annan stad så hon kanske tom flyttar. De aktivt undviker varandra.. Och nånstans känns det ändå som att han föraktar henne, kanske för sina egna misstag men ändå..
Köp inte hus med honom!!!!!
För i jösse namn sluta stoppa huvudet i sanden!!!
Jag förstår att det verkar så... men samtidigt känns det fel att tro att ingen som varit otrogen faktiskt kan ångra sig och vill ställa allt till rätta. Han är ju ingen ond människa bara för han betett sig som ett svin
Vet du... Det är jättebra att ni pratar med varandra men det finns en stor fallgrop med det och ett stort problem... Att det finns en gräns för hur ärlig han kan vara utan att såra dig mer och för att undvika den gränsen behöver han medvetet hålla undan en del av sanningen och faktiskt ljuga för dig.
Du måste prata med någon utomstående och få nya fräscha tankar och andra synvinklar och själv våga säga till någon det du inte klarar av att säga öga mot öga till din man.
Förstår du problemet här? Ni tillsammans gräver er ner i avgrunden genom att inte vara så ärliga ni borde vara. Och det kan bara sluta på ett sätt...
Nej jag vet, ska säga att vi ska pausa det nu när han kommer hem.
Men är så dubbelt. Som jag skrivit känner jag mig nästan desperat i att vilja gå vidare. Ny bebis, nytt boende, omstart men fokus på framtiden. Lägenheten vi bor nu är på nåt konstigt sätt förstörd fast hon inte ens varit där. Förstår du vad jag menar? En ny framtid typ.
Samtidigt vet jag att det är heeeelt fel väg att gå. Naivt och korkat.. det kommer göra det ännu svårare att lämna om det är det jag vill.
Jag vet, men någonstans måste jag ju utgå ifrån att han talar sanning för annars är redan vårt förhållande dödsdömt. Sen är det som du säger antagligen lite som förfinas/undanhålls för att faktiskt inte såra mig och jag tänker själv att vissa detaljer kan jag faktiskt vara utan.
Vi hade ett bra, flera timmar långt samtal igår och får väl ta det därifrån. Jag sa att jag vill börja prata med någon professionell och han förstod det (eller sa att han gjorde, han säger ju ungefär allt jag vill höra nu). Jag är bara rädd för vad det för med sig..