Fjäril kär

Tue 11 Feb 2020 17:42

2237 svar

Nygift och otrogen

Anonym (Kvinna86) skrev 2020-02-11 16:55:23 följande:

Nja jag upplever snarare att han försöker svara på allt men att det blir förmildrande men också tror jag att han faktiskt tror på det han säger. Att han ?manipulerat? sig själv. Sanningen är antagligen någonstans mellan deras historier men i det stora hela har jag ju fått veta allt och jag behöver inga detaljer. Jag hade varit misstänksam mot honom även om han så inte raderat all deras kontakt och jag fått se allt svart på vitt.

Och behöver jag verkligen på reda på allt? Måste jag höra ?sanningen??

Ja så är det... men det är också ett steg jag inte riktigt orkar ta än utan när jag är redo för reaktioner. Och jag tror heller inte jag kommer få så mycket stöd. Nästan all vårt umgänge är gemensamt och alla dyrkar honom...

Om du kommit till insikt om att du måste lämna honom så kommer du/ni/han behöva säga varför...

Om du stannar kvar av feghet just pga att ingen ska veta kommer du mycket snart gå under psykiskt när du redan förstått att det inte går att leva så här.

Du glömmer en viktig poäng här: om du inte kan förlåta och gå vidare så är det ju den sanningen som gäller. Du kan aldrig göra våld på dig själv och konstruera en sanning du själv inte tror på. Nej det slutar inte att göra ont, det slutar aldrig komma tankar och funderingar och känslor. Man slutar aldrig grubbla. För att det helt enkelt inte går att förlåta det värsta bottenlösa sveket. Du kan aldrig förändra den du är och det som är din sanning i din kropp. Dina känslor skriker ett stort nej just nu och den rösten kommer nog aldrig tystna.

Varför tycker du att du förtjänar att leva så här? Är det här vad du menar med att vara lycklig? Att behålla en fasad?

Fjäril kär

Thu 13 Feb 2020 18:15

#1126

Anonym (Kvinna86) skrev 2020-02-13 17:41:08 följande:

Där och då tror jag inte den otrogne förstår vilken skada och smärta den orsakar, som att hjärnan stänger av på något sätt därav förklaringen om en ?bubbla?. Min man och jag har pratat otaliga gånger om hur fel otrohet var innan men när han väl hamnade där hände nåt. Jag tror inte det var första gången han ?frestades? men det var nåt med henne/dom/situationen som var annorlunda. Tror inte vara det var sexuell njutning utan något mellan dem som vuxit fram och som han i framtiden direkt skulle förhindra. Sen är ju smärtan värre för den utsatta helt klart men det betyder ju inte att den otrogna inte mår dåligt och ångrar sitt agerande.

Belive me... Man fattar precis exakt hur mycket smärta man åsamkar sin partner vid otrohet men man har tusen olika ursäkter till varför man rättfärdigar sitt beteende. Man bedövar det dåliga samvetet redan där och då med vad man tycker är rimliga bortförklaringar.

Otrohet handlar ju om att passera gränser och man gör det bit för bit och därför har man också i sitt tycke egna förklaringar till varför det är okej att passera gränsen.

Självklart kan man i allmänna diskussioner tycka att otrohet är vidrigt och man ser framför sig en egen bild av vad otrohet är för just mig och det smärtar mig att göra så mot en partner - men i samma andetag så tycker jag ju att det jag själv gör är så oskyldigt just för att jag passerar gräns efter gräns och det är ju givetvis det berömda undantaget...

Så som otrogen har man en sjuk dubbelmoral

Man fattar från första början att det här givetvis inte är okej nånstans men ju fler gränser som passeras så ändras samvetet till att ha handlat om dåligt samvete för det svek jag gör till att samvetet handlar om att dölja mina spår så jag kan fortsätta med mitt bedrägeri och att fake it till you make it... När ångesten sen slår till handlar det inte om samvetet utan om att motparten i otroheten plötsligt blir kär och oförsiktig och att man kan bli avslöjad, att en graviditet ska poppa upp och göra att det kommer fram - frun kan bli uppringd av en gravid älskarinna, att man blir sedd på stan etc etc...

Och alla känslor, bortförklaringar, lögner och ursäkter handlar om att man från första sekund vet hur illa man beter sig. Man vill bara inte erkänna att man är exakt en sån skithög. Det är därför älskare/älskarinnan alltid blir psycho bitch i slutändan för inte skulle väl jag kunna göra så?...

Fjäril kär

Fri 14 Feb 2020 00:38

#1143

Anonym (Kvinna86) skrev 2020-02-13 23:40:53 följande:

Men hur kan man med?? Hur kunde han med att såra mig så?? Vi har ju ett liv ihop och han vill ju vara med mig nu! Terapeuten säger ju att det går!!

Ja jag förstår vad du menar. Det var ju inte bara så att han en dag körde in den i henne utan det var ju flera steg som togs. Hur kunde han inte stoppa det då??

Jag står fast vid att hon inte verkar frisk men jag känner ju inte henne såsom jag känner min man. Jag tycker ändå du beskriver det bra och jag förstår det rent objektivt men jag kan inte förstå att min man agerat så. Jag får helt enkelt inte ihop det.

Han dolde ju allt in i det sista. Vågade inte berätta att hon blev gravid, led i tysthet men ?lättade inte sitt hjärta? av rädsla för att förlora mig. Jag får bara inte ihop det.. jag vill bara glömma och gå vidare! Acceptera!

Att terapeuten säger att det går betyder inte att det är absolut sanning och att det alltid går. Och det betyder inte att det är just ER sanning. Ni kan inte veta helt enkelt om det går att rädda. Det finns inga genvägar och ingen quickfix. Det finns inga färdiga svar. Det finns ingen manual och inget facit.

Han stoppade inte av precis den anledningen jag skrev. För att han helt enkelt ville ha henne och rättfärdigade det med att ge dig skulden, tillåta sig vara det berömda undantaget, intala sig själv att det du inte vet lider du inte av och att han när som helst kan avsluta det om han vill.. (fast det ville han ju inte)

Rädsla för att förlora dig handlar inte om kärlek alls utan om att bli avslöjad och att han just faktiskt förvandlas till det svin han intalat sig att han inte är. Han ertappades bokstavligen med brallorna nerdragna och vill inte ta det ansvaret nånstans överhuvudtaget. Han vet vad han förlorar och inte bara en familj utan även ryktet, anseende, vänner, social status, förmåner och privilegier, släkt.. I slutändan även kanske också kör ekonomin i botten, får sparken från jobbet och riskerar att på nåder sova i nån kompis soffa i desperat jakt efter boende...

Hur skulle du själv reagera med kniven mot strupen i ett sånt läge? Klart som fan man i desperation kastar sig över det som är motpartens svaga punkt - kärlek. Allt för att rikta uppmärksamheten bort från det man gjort och hitta en syndabock någon annan stans. Lämpligen i den andra kvinnan... Man vill givetvis få sympatier och medömkan. Självklart kan ens ångest vara äkta, men på vilket sätt ångrar man sig egentligen? I första hand givetvis att man faktiskt blev påkommen och inget annat. Man gjorde ju allt för att smussla, gömma sig, ljuga och ursäkta och kunna fortsätta med att vara otrogen.. . Det är ju det största beviset på att man inte ångrar sig av rätt anledning..

Hade han stoppat och ärligt erkänt självmant om hon inte blivit gravid? Garanterat inte.

Fjäril kär

Fri 14 Feb 2020 22:17

#1151

Anonym (Kvinna86) skrev 2020-02-14 21:58:51 följande:

Men det är det jag inte kan hålla med om. Jag känner honom. Och ja jag litade blint på att han menade att han skulle hålla sig trogen. Patetiskt nog trodde han det nog också men körde ändå in kuken i henne bara veckor efteråt. Men jag ser hatet han känner för henne i hans ögon. Allt jobbflirt efteråt men också för att hon på nåt sätt representerar allt han gjorde fel.

Du har rätt att han enkelt kunde lura mig. Men jag ser inte anledningen till att han nu skulle ångra sig så mycket för att sedan lura hans fru, mamman till hans barn igen. Det stämmer inte överens med vem han är..

Fast nu gjorde han ju exakt det här. Och på 10 månader har han fortfarande inte kunnat övertyga dig. Du hittar fortfarande detaljer som inte stämmer. Och det är därför du sitter där du sitter.

Så nej han är helt riktigt inte alls den du trodde att han var. Det har din hjärna fattat, men du har ännu inte tagit det till dig.

Fjäril kär

Fri 14 Feb 2020 22:28

#1152

Anonym (Kvinna86) skrev 2020-02-14 21:47:17 följande:

Men det kan ju också betyda att det är vår sanning eller hur? Är det så otroligt att det faktiskt är sant och att han älskar mig? Här i tråden verkar det omöjligt men jag som lever med honom, känner honom, tror på honom...

Nej och jag avskyr att det inte finns någon manual. Jag vill bara kunna se in i framtiden och se om vi löser det, om det är värt det. Jag har accepterat att det här är verkligheten jag har att förhålla mig till men skiftar i vad jag känner som om jag vore schizofren.

Det du beskriver låter som ett extremfall. Jag har väldigt svårt att se att min man skulle bli arbetslös och sova på en väns soffa. Eller snarare jag ser det omöjligt. Det är just det som gör detta ännu mer komplext - min man är väldigt rationell, stabil, omhändertagande. Bilden som målas upp av honom här överrensstämmer inte med min bild av honom.

Jag tror han började känna ånger redan innan jag kom på honom men så klart är det som du skriver att helvetet brakade samman när jag fick reda på det och hans liv slogs i spillror (mitt också såklart och det var ju hans fel). Hade han inte blivit ertappad hade han säkert kommit ihåg det som fel men härligt. Åh jag bara vet ingenting. Ena dagen är jag säker på att jag förlåtit och vi kan gå vidare, andra dagen vill jag lämna honom och känner hat och som idag känner jag bara uppgivenhet. Det samtidigt som livet löper på och vi är tillbaka i en vardag som ingenting hänt...

Bilden som målas upp här om din man är ju du själv som gör vartefter du berättar hela historien. Det är så här det är och ser ut. Det är såhär han har varit sedan strax före ert bröllop och delvis fortfarande är. Det är sanningen just nu.

Och som alla vi i tråden säger hela tiden så finns inga garantier för att det håller. Det som tar knäcken efter en otrohet är inte själva sexakten utan efterspelet där ni nu är. Att man inser efter några år att det inte blir bättre. Att tilliten fortfarande är borta och hur man än gör går man under trots allt. Hur du än gör kan du inte fly dina egna känslor hur många barn man än skaffar och hur många hus man än köper. Det som knäcker är att allt är besudlat av vad som hänt. Allt påminner om det inträffade. Det finns inga minnen som enbart är just era två minnen utan allt genomsyras av hennes inblandning. Framförallt ert bröllop. Hon var högst närvarande där. Hur ska ni kunna fira bröllopsdag och minnas utan att tänka på henne?

Fjäril kär

Sun 16 Feb 2020 17:41

#1175

Anonym (Kvinna86) skrev 2020-02-16 17:29:09 följande:

Jag tror inget jag skulle kunna säga skulle kunna förändra den här trådens syn på min man..jag vet att han valde att vara med någon som gav honom närhet och bekräftelse, nåt han sagt till mig att han varit nöjd med hemma men uppenbarligen inte var och där han jag ett ansvar.

Nej det finns verkligen inga garantier men är det så naivt att vilja försöka innan vi slår en familj i spillror?

Men som du skriver är jag rädd för påminnelsen. Att vår bröllopsdag alltid kommer påminna om henne. Att han umgicks med henne på min födelsedag. Att deras barns beräknade datum var en dag efter vår dotters födelsedag.. men därför kanske det är viktigt att skapa nya minnen? Börja om? Ex med nytt boende?

Både ja och nej.. Nya minnen är ju en direkt konsekvens av hans handlingar. Ni kan inte fly från henne och tro att ni kan glömma. Det kommer alltid vara ett före och efter henne.

Ett nytt boende kommer ju alltid vara en påminnelse om varför ni flyttar. Ert bröllopsfoto på väggen kommer du alltid förknippa med henne. Du kommer alltid veta att hotellet i stan var där de träffades. Du kommer alltid ha i bakhuvudet en del tankar varje gång din man pratar om att gå till gymmet. Ett nytt barn kommer alltid vara den jobbigaste och tuffaste påminnelsen om varför det existerar.. Etc etc..

Fjäril kär

Mon 17 Feb 2020 20:17

#1202

Exakt vad är det som är polisanmält? Att hon skickar sms ett par gånger i veckan?

Det får du skylla dig själv för eftersom du valt att inte blockera henne.

Det är ju du som tillåter henne att vara ett "psyko" när du inte klarar av att hålla henne på avstånd.

Fjäril kär

Mon 17 Feb 2020 20:50

#1206

Anonym (Kvinna86) skrev 2020-02-17 19:28:21 följande:

Beror inte det på hur jag agerar? Om jag drar paralleller till henne i nya minnen eller om det blir som en omstart och på så vis minnen som aldrig hon fått höra om? Men det kommer alltid vara ett före och ett efter oavsett acceptans eller inte. Skiljer vi oss är ju hon direkta anledningen till det. Jag antar att jag alltid kommer kolla in henne på sociala medier och se vad hon gör osv. Jag vill bara sluta jämföra mig med henne..

Så kan det vara, men likt stibson här över kan ett nytt boende också symbolisera nystart? Och ett barn kommer ju alltid vara älskat... men vi är inte där nu. Snarare väldigt långt ifrån där. Idag sa jag till honom att jag nog inte kommer kunna glömma, möjligtvis förlåta men inte glömma. Han blev så klart väldigt ledsen.. men jag känner mig för svag för att ta tag i allt praktiskt. Är ju ?enklare? att stanna..

Nystart kräver att hon inte längre finns kvar som elefanten i rummet.

Fortsätter du googla henne och kolla in sociala medier etc så följer hon ju med in i er nystart och då är det ju liksom kört.. Då kommer hon sitta i väggarna i ert nya hus också.

Nystart kräver att ni gör slut med henne helt och hållet fullt ut för gott.

Och så länge du inte kan det så kan det heller inte bli en nystart.

Och nystart kräver ärlighet från dig själv. Du kan aldrig fejka sånt. Du kan inte använda nystart som en flykt från verkligheten.

Fjäril kär

Wed 19 Feb 2020 13:10

#1253

Anonym (Kvinna86) skrev 2020-02-18 16:59:22 följande:

Men hon kommer ju på ett eller annat sätt alltid att finnas kvar? Jag vill typ bara se att hon är olycklig. På något sätt har hon ju fascinerat mig. Vacker, framgångsrik osv. Jag är väl avundsjuk kanske..

I och med polisanmälan kommer vi aldrig mer svara henne heller. Hur menar du med flykt från verkligheten?

Flykt från verkligheten blir det ju om ni just nu tar desperata beslut, ni är känslomässigt inte redo för att ta viktiga beslut och såna beslut skulle bli förödande eftersom du inte kan fly från det du känner och det som hänt. Du är sysselsatt för stunden med att tex måla taket i köket men när taket är klart har du full panik över allt du "missat" i informationen om henne och vardagen faller över dig med förnyad kraft.

Att gå vidare handlar om att vara känslomässigt klar med det inträffade och det är ju där många skilsmässor inträffar efter en otrohet eftersom nästan alla inser att känslorna fortfarande går bananas efter flera år och att tilliten fortfarande är borta.

Att vara känslomässigt klar och redo för en nystart handlar om att man inte längre reagerar på den andra kvinnan, att hennes namn inte längre gör ont, det känns okej att en kompis döper sitt barn till just det namnet, att hennes liv är totalt ointressant och man tycker inte längre något om kvinnan what so ever, man kan till och med önska henne lycka till i livet och mena det, att prata om det inträffade startar inte längre någon känslostorm inom en, det går månader utan att man ens tänker på det som hänt, andra kan prata om otrohet utan att man själv måste hålla brandtal om sitt val att stanna, man upptäcker att man faktiskt kan börja skämta om det lite smått när man vinkar av maken på after work med fnisset att han ska akta sig för brunetter.. , när man hittar naturliga orsaker till att köpa större bostad/förändra något och tänker praktiska och rationella tankar kring det, när det inträffade på något sätt börjar bli ett neutralt minne, man har fått distans och självinsikt och lärt sig läxan. Då har man kommit till en punkt där man kan börja tänka sig att en nystart skulle kunna funka.

Fjäril kär

Wed 19 Feb 2020 15:23

#1269

Anonym (Kvinna86) skrev 2020-02-19 14:55:10 följande:

Jag tog beslutet att lämna min man inatt och ska träffa honom och prata om det ikväll.

Klarar du av att hålla dig till det löftet när allt sen brakar samman?

Säg aldrig någonsin något som du inte tänker genomföra..

Nygift och otrogen

INNEHÅLL