Nygift och otrogen

Det är vi villiga att göra. Och vi vet ju nu mer än nånsin varför vi älskar varandra.. och sedan det upptäcktes har vi tagit vara på varandra på nytt. Tagit egentid, pratat, gråtit, kramats. Så på ett sätt är vi stärkta, på ett sätt är jag knäckt. Jag vet inte riktigt varför jag gör som jag gör, i vilket syfte.

Eller så stärker en bebis oss? Vi har längtat efter ett syskon och som jag skrev här över är han den mest fantastiska pappan. Jag vill så gärna ha ett till barn, varför ska jag inte få det pga hans otrohet? Är ju han som gjort fel...

Jag vet. Jag vet att jag är ett (tragiskt) skolboksexempel på naiv, bedragen kvinna som gör alla klassiska fel. Men som jag också skrivit högre upp har jag längtat så efter ett barn, varför ska hans jävla knullturné hindra mig från det? 

Kanske är jag dum men jag hoppas att ett barn kanske stärker oss. Att han får se mig med det finaste han har och förstår det starka band vi har till varandra. och återigen, jag litar på att han vill vara med mig för annars antar jag att han hade lämnat mig och inte kämpat för mig som han gjort nu..

 

Jag vet att det du skriver stämmer, att det kommer ta år. Det är ju det som är så frustrerande för jag vill att det ska vara över nu. Saker blir ju succesivt bättre, vi är tillbaka till en vardag där vi trots allt prioriterar varandra bättre. Jag tror det kommer gå men det tar tid. När vet jag ens att jag är färdigläkt? 

Det har du ju faktiskt rätt i, jag har inte tänkt på det. Sen kanske han förstår den här gången.. tidigare hade han ju inte fått känna på att förlora oss, tagit oss för givna. Det kommer han nog inte göra längre hoppas jag.

Men hur lämnar man nån då? Jag förlorar ju på det. Vårt sociala liv förstörs, vårt barn kommer få olika boenden osv osv osv. Varför ska jag straffas för vad han gjort?!

Ja jag säger emot allt, mest bara för att ventilera. Förnuft kontra känsla. Jag vet att allt som skrivs stämmer och jag hade sagt exakt samma sak om någon blivit bedragen på samma sätt.. men jag kan inte. Jag vill, men samtidigt vill inte. 

Det jag vill är att få ha någon att prata med eftersom vi bestämt att hålla det för oss själva och i parterapin. Jag blir bara så avundsjuk på personer vars män varit otrogna bara kan skaka av sig det och ett år senare ha "glömt" det. 

 

Nej jag är inte så naiv som jag utger mig att vara, men jag önskar jag var det. Jag vill ju tro på honom. Att han aldrig kommer göra det igen (det tror jag iof på), att han berättat allt, att han älskar mig osv. Säger jag det tillräckligt många gånger kanske det blir en sanning... det ihop med att han på riktigt ångrar sig måste väl ändå betyda nåt..

Man ska väl lita på den man älskar, är inte det hela grejen? Vad hände hos dig? Vad gjorde din man?

Jag tror min man är genuint ledsen men det gör ju inte mig mindre sårad...

Men det jag menar är att han kanske förstår är att vara otrogen igen inte är värt det, att han tänker till en gång extra nästa gång han hamnar i en liknande situation. Att han minns tillbaka på detta och kommer ihåg all smärta och att gräset inte var grönare. Det ?visste? han ju inte den här gången.

Och vårt första barn fördjupade ju på ett sätt kärleken mellan oss. Kärleken till henne är ju gränslös. Önskar nästan jag blivit gravid innan jag kom på honom...

Men kan det inte vara tvärt om? Kan det inte vara så att vår kärlek är så stark att vi överlever det här? Kan det inte vara så??

Men du har rätt, just nu kan jag inte lita på honom. Men jag tror inte att det betyder att han inte älskar mig. Han svek mig men jag har svårt att ta in det ni skriver om att han inte älskar mig. Jag förstår inte varför han skulle kämpa för att återvinna mitt förtroende få? Vi har ju ett liv ihop som han varit med och byggt upp, vi är ju ett team...

Så du menar att min man inte älskade mig när han stod och kollade mig i ögonen när vi gifte oss? Är inte det lite förenklat?

Jag tycker du gör komplexa saker för enkelt. Jag tror att man kan älska någon och ändå vara otrogen...

Det har du helt rätt i. Men han ljög inte då, han hade inte inlett något med henne då... inget sexuellt k alla fall. Sen har dom olika åsikter om dom hade kontakt lång tid innan eller inte. Hon hävdar att dom hade kontakt dagen vi gifte oss. Men jag tror inte att hade man sagt till honom 5 min innan han låg med henne ?en natt med en annan kvinna är mer värt än en livstid med din fru? att han hade sagt ja då. Han såg det inte så. Han va kåt och kunde till sist inte stå emot. Vilket jävla äckel egentligen..

Men vårt äktenskap är inte baserat på en lögn. Återigen otroheten kan inte komma att definiera varken honom eller oss, vi är ju mycket mer än så. Eller vad menar du?