Inlägg från: Anonym (Kvinna86) |Visa alla inlägg
  • Anonym (Kvinna86)

    Nygift och otrogen

    Rebecca1987 skrev 2020-01-27 21:20:11 följande:

    När jag läser detta så känner jag igen mig från min mans första affär.

    Han stod i vår hall kramade och pussade mig hejdå. Pussade våra två döttrar den äldsta klamrade sig fast runt hans nacke som han fick dra loss medan hon grät. Han sa att han skulle på en övning inom försvaret. Men sanningen var att han åkte 28 mil enkel väg för våra sista pengar utan ånger träffade en annan kvinna brydde sig inte att dottern hemma mådde dåligt. Att jag ringde gång på gång då dottern ville säga god natt. Min dotter var då 4 år och minns fortfarande delar utav den morgonen. Hon är idag 12.


    Så brutalt. Fruktansvärt. Jag lider med dig och din dotter. Det är så konstigt att ta del av andras berättelser för det första jag tänker är ?skönt att du slapp honom?. Sen inser jag att jag resonerar precis tvärtom med mig själv...
  • Anonym (Kvinna86)
    Fjäril kär skrev 2020-01-27 21:34:46 följande:

    Min upptagna älskare vände på en femöring så fort hans fru fick veta. Han började avsky mig och hotade med allt han kunde komma på för att skapa distans. Han till och med krävde faderskapsutredning fast han visste att det var hans barn.

    Han vägrade ha något med förlossningen att göra. Tre veckor efter ringer han och vill träffa oss. Han blir omedelbart förälskad i vårt barn och vill vara en del av vårt liv. Dock på hans frus villkor och det startas en vårdnadstvist som pågår i flera år. Han har varit en exemplarisk pappa trots allt. Och vi firade nyss hans student tillsammans. Men som jag har hatat den mannen och hans fru...


    Åh vad jag känner igen det död, fast på andra sidan. Samma dag som jag fick reda på att hon var gravid började han prata om faderskapstest och jag hakade på. Han skrev till henne att han skulle kräva faderskapstest och det var det enda han ville ha med ungen att göra. Så hemskt gör henne nu när jag tänker efter...

    Skönt att höra att ni kunnat lösa det för er son. Men hans fru förlät honom alltså för att ha fått barn med en annan? Jag hör ju själv hur galet det låter...
  • Anonym (Kvinna86)
    Fjäril kär skrev 2020-01-28 00:09:36 följande:

    Nej hon förlät honom inte. Nånsin. Hon blev istället besatt av att manövrera ut mig ur deras liv

    . Hon blev raskt gravid med ett gemensamt barn och var den drivande till att starta vårdnadstvist mot mig. De vann boendet och vår son fick växa upp i deras familj. Hon gjorde allt hon kunde för att skapa distans mellan mig och honom och drog sig inte för fulspel på alla sätt hon kunde. Bara av ren svartsjuka och hämd och rädsla för att vi ändå skulle välja varandra. Hon var knäckt och detta var hennes sätt att överleva.

    Men eftersom hon stannade av fel orsaker kom sanningen ikapp.. Efter drygt tio år är det hon som pyser ur sig historien till en vän till honom och hon blir själv otrogen.. Hon väljer att lämna familjen och blir ihop med den hon var otrogen med.. Mitt i detta finns mitt eget barn... Hans bonusmamma sviker och försvinner.. Hon ringer mig och gråter av skam och skuld och berättar vad hon gjort under åren mot mig. Vilket jag ju fattat från början. Nu först vid hennes egen otrohet fattar hon äntligen vad hon gjort mot mitt barn, mig som mamma och vår relation som föräldrar. En skada som aldrig kan repareras. Jag får aldrig tillbaka åren med min son som hon förstörde.


    Oj. Så likt mig och mitt resonemang... och så jäkla tragiskt. Hon kom inte över det på tio år alltså? Finns hon i ert liv idag? Och hur mår din son av allt?
  • Anonym (Kvinna86)
    Rebecca1987 skrev 2020-01-28 07:24:48 följande:

    Så här i efterhand så önskar jag att jag lämnat tidigare. Än efter 8 barn. Som jag blint skaffade för att vi båda ville ha stor familj. Ännu konstigare är att jag fortfarande inte kan släppa mina känslor. Jag älskar honom fortfarande men var tvungen att skilja mig. Varje gång vi hade sex undrade jag om han var hos mig i tanken eller tänkte på någon annan. Jag kunde inte längre ta emot komplimanger från honom för han har ju visat att jag inte var den ända kvinnan han behöver i livet.


    Åh det är som du skriver. Känslorna för den man är kär i är ju så starka men han har samtidigt lyckats bryta ner en så brutalt.

    Jag trodde aldrig otrohet skulle göra så här ont. Och jag hatar att det är han som gjort fel men jag står inför ett val och det som egentligen är det rätta valet innebär att jag förlorar 50% av tiden med min dotter...
  • Anonym (Kvinna86)
    Fjäril kär skrev 2020-01-28 07:36:58 följande:

    Han var upptagen när vi träffades, inte jag. Jag blev jättekär. Vi träffades under ganska lång tid även om vi inte hade sex varje gång. Vi gick på bio, tog promenader och pratade etc. Tidsmässigt typ ett halvår. Så vi hann få rätt starka känslor för varandra. Så när jag insåg att jag var gravid var det inte panik utan vi pratade lugnt och sansat. Det kom fram endast för att jag blev gravid och tänkte behålla det. Och han ville ta sitt ansvar och planen var att han skulle välja mig. Men när frun gick bananas hemma så fegade han ur...


    Du gav mig precis det ingen riktigt lyckats med, förståelse för kvinnan min man var med...
  • Anonym (Kvinna86)
    molly50 skrev 2020-01-28 08:44:24 följande:

    Men vill inte träffa henne igen på det sättet? Vad menar han egentligen med det?

    Vill han ändå träffa henne igen på något sätt?


    Dom skulle umgås som vänner med några andra som dom efter gymmet alltid lunchade med. Att dom lämnade sin relation och skulle vara vänner verkade båda vara med på.. så samma vecka som jag upptäckte allt skulle dom ses. Han ställde in då och dom har inte setts sen dess...
  • Anonym (Kvinna86)
    Fjäril kär skrev 2020-01-28 15:08:32 följande:

    Hon finns som vän på Facebook och lite i bakgrunden. Hon ringer nån gång om året. Exet pratar inte med henne överhuvudtaget och han verkligen hatar allt med henne.

    På sonens student i somras var hon med på skolgården i typ tio minuter och lämnade en present, tog några bilder och gav sonen en kram. Sen försvann hon. Jag var däremot med på hela festen i sällskap med övriga släktingar (som jag också träffat under åren som gått)

    Sonen mår efter omständigheterna okej. Han har ju fått fri tillgång till mig och är ju glad för det. Han träffar ju henne när han umgås med sin syster och det är ju inget som någon annan lägger sig i. Han är ju vuxen.


    Hatar han henne för hennes otrohet fast han fick barn med en annan under deras förhållande?

    Skönt att höra att det mesta löst sig även om vägen dit var svår. Väldigt sorgligt agerande av både henne och mannen...
  • Anonym (Kvinna86)
    molly50 skrev 2020-01-28 16:41:13 följande:

    Ok. Då hänger jag med.

    Men det hade kanske inte varit så lätt för dem att ses som bara vänner om det fortfarande fanns känslor inblandade.


    Nej det tror inte jag heller. Förstår inte varför han tänkte träffa henne alls men dom hade väl tänkt återgå till att vara vänner.. tror ju inte direkt attraktionen dog men enligt honom kom han på vad han höll på med och all längtan efter henne bara försvann...
  • Anonym (Kvinna86)
    Fjäril kär skrev 2020-01-29 07:16:03 följande:

    Han hatar det faktum att han levde i en lögn på bekostnad av hans eget barn. Han trodde ju att de överlevt hans otrohet och trodde på att hon stannat kvar av rätt anledning. Istället var allt iskallt uträknat och hon nyttjade hans otrohet som ett försvar för sitt eget agerande. Hon hade bara kunnat lämna honom från början istället. Nu fick vår son betala priset.


    Men för finns en skillnad i mitt fall. Jag funderar på att fortsätta/förlåta min man för att jag älskar honom. Nu behöll hon inte barnet och vi kommer aldrig behöva ha något med varandra att göra, bara hon förstår det. Jag vill inte stanna pga hat till henne utan kärlek till honom typ. Samtidigt börjar jag förstå att kärlek inte riktigt är allt..
  • Anonym (Kvinna86)
    molly50 skrev 2020-01-29 08:35:18 följande:

    Ska jag vara helt ärlig så tycker jag att det låter mer som att längtan till henne försvann när han blev påkommen.

    Inte för att han insåg vad han höll på med och att attraktionen försvann.

    Han hade ju redan bestämt att de skulle ses igen. och det hade de förmodligen gjort om du inte kommit på dem.

    Så den förklaringen hade jag inte köpt.

    Han insåg ju vad han höll på med först efter att han blivit avslöjad.


    Ja kanske, jag tror inte alla hans känslor försvann samma dag som han bestämde sig för att sluta ligga med henne. Och dom hade ju setts, dock inte själva. Vad hon ville med honom vet jag inte...

    Men hans irritation mot henne har ju kommit successivt eftersom hon ständigt vill nå honom men han vill gå vidare med sitt liv här...
Svar på tråden Nygift och otrogen