Nygift och otrogen
Anonym (Kvinna86) skrev 2020-01-27 12:48:33 följande:
Ja jag hade bestämt mig för att stanna. Nu vet jag inte längre. Innan trodde jag det var rätt, nu vet jag att det är fel.
Inlägg från: Anonym (Kvinna86)
|
-
Problemet är att jag inte vet hur man lämnar någon. Problemet är att jag inte vågar. Problemet är att jag är kär i och älskar en person som fullständigt krossat mig.
-
Ja och jag höll på att kvävas. Jag märkte att det inte var en Quick fix, att det inte var en mardröm. Att jag skrev här var min enda lösning för att inte gå under. En verklighetsflykt där jag ändå fick lite utrymme att andas.Anonym (Anonym@) skrev 2020-01-27 13:04:31 följande:
Redan då du startade tråden hade du gått ett halvår och mått riktigt dåligt över vad han gjort. Då startar du denna tråden. Varför? Tror du ärligt att du skulle få andra råd än att lämna? Eller att någon här skulle kunna övertyga dig om att det han gjort inte var så farlig? Trots att du själv innerst inne tycker det?
Ett sådant svek som du varit utsatt för tar ofta flera år att komma över.
För min del tror jag aldrig man kommer över det. Tilliten är för alltid borta för just den personen. Fixar du det?
Men ja, jag ville höra att det var förlåtligt. Att det inte var värre än nån annan otrohet och att han skulle kämpat för mig resten av livet. Att han älskade mig och jag kommer vara värd allt slit.
Nej jag fixar inte det. Men jag fixar inte att lämna heller... -
Ja, det hade varit det bästa för mig. Lyckligt ovetande.molly50 skrev 2020-01-27 13:36:57 följande:
Så han skulle hellre ha fått komma undan helt än att behöva stå sitt kast,menar du?
-
Så den enda konsekvensen han kan få som är kännbar är att bli lämnad? Så han kanske inte gör så mot sin nästa?molly50 skrev 2020-01-27 13:35:27 följande:
Han har väl egentligen inte fått någon konsekvens alls.
Hon gjorde abort och han fick behålla dig.
-
Nej så är det så klart. Men jag har alltid varit säker på att han var ?bra?, aldrig någonsin oroat mig gör otrohet eller inte litat på honom. Sen helt plötsligt ser jag att han gjort en annan gravid. Jag går liksom inte ihop det, den otrogna och min man kan inte vara samma person!! Nu kommer istället vårt liv antingen handla om skilsmässa eller att han resten av ditt liv står i tacksamhetsskuld till mig för att inte ha lämnat honom...Rebecca1987 skrev 2020-01-27 13:18:59 följande:
Att han givit dig en dotter har inget med kärlek att göra det har han bevisat när han gjorde en annan kvinna gravid. Min man har givit mig många barn som jag absolut älskar. Det hindrar ingen från att vara otrogen
-
Ja det håller jag med om. Iskallt beteende, det skrämmer mig. Nej barnet hade tagits bort oavsett, det jag såg var ju abortdatumet. Men han hade träffat henne igen, det var ju planerat. Helt sjukt egentligen att dom skulle träffas och fortsätta som vänner?!?molly50 skrev 2020-01-27 13:43:02 följande:
Att han kunde stå där på ert bröllop och ljuga både dig,era familjer,släktingar och vänner rakt upp i ansiktet visar på total brist på respekt.
Och hade du inte kommit på honom så hade han kanske fortsatt och den andra kvinnan behållit barnet?
Huruvida han respekterar dig nu är upp till honom att bevisa.
Och hur kan han nu bevisa att han respekterar mig? Det är det jag själv inte kan landa i. -
Om han nu ångrar sig så mycket som han säger och visar så hade han kunnat leva med ångesten själv och på egen hand fått skämmas. Sen om det nu skulle komma fram kunde han ju haft stake nog att berätta det själv. Och som sagt, respekten för mig försvann under 2 veckor men jag tror och hoppas att den finns innan och finns nu efter.molly50 skrev 2020-01-27 13:54:13 följande:
Ja,då ser vi olika på den saken.
Jag fick veta på omvägar att mitt ex hade varit otrogen.
Jag hade hellre fått veta det från honom.
Jag hade inte velat fortsätta leva i en lögn,vilket jag hade fått göra om jag inte fått veta alls.
Jag är tacksam över att jag fick veta så jag kunde göra valet att lämna.
Jag vill inte leva med någon som inte respekterar mig mer än så.Han kan ju göra samma sak mot nästa också.
Eller så finns ju risken att han gör om samma sak mot dig igen.
Men du känner honom bäst och vet väl också vad som biter bäst på honom.
Ja jag känner honom bäst och jag ser ju hur han våndas för vad han gjort. Hur han mår lika dåligt som mig. Och han förtjänar det... -
Hur menar du nu? Jag hoppas inte att mitt potentiella val att stanna hos hennes pappa får henne att inte resprktera sig själv?Anonym (Nej) skrev 2020-01-27 13:57:29 följande:
Hur kan du respektera dig själv som stannar? Hur ska din dotter lära sig att respektera sig själv?
-
Tack. Jag vill gå vidare men eftersom jag fortfarande ältar verkar jag ju inte kunna det.molly50 skrev 2020-01-27 13:59:51 följande:
Ja,det var verkligen iskallt.
Jag måste erkänna att jag tycker du är stark om du väljer att förlåta och gå vidare.
Hade jag fått veta att min man gjort något sådant efter vårt bröllop så vet jag inte om jag hade kunnat förlåta.
Han ska visa sig att han verkligen menar det han säger. Att det är dig han älskar och vill vara med och att han inte kommer att göra om det igen.
Han ska kämpa på sina bara knän för att du ska återfå tilliten för honom igen.
Då visar han att han respekterar dig.
Precis det du skriver har han ju gjort nu i snart ett år. Han visar dagligen att han älskar mig och vill bli förlåten. Att han är villig att göra allt för mig, för oss och för att få tilliten tillbaka. Respekterar han mig nu då? -
Ungefär det gjorde jag när jag fick reda på det. Tog med vår dotter till mamma. Det är inte så att han kommit smärtfritt undan bara för att vi idag lever under samma tak.Rebecca1987 skrev 2020-01-27 14:03:23 följande:
Du kommer aldrig få honom att bli tacksam. Han har ju kommit undan. Flytta till eget och se om han fortfarande kämpar för att få dig tillbaka