Inlägg från: Anonym (Kvinna86) |Visa alla inlägg
  • Anonym (Kvinna86)

    Nygift och otrogen

    Anonym (jaha) skrev 2020-01-30 16:17:58 följande:
    Det är väl lite som att se någon balansera på kanten till ett avgrund, visst man kan bara skita i det och låta personen trilla ner om hon vill, eller så försöker man resonera med personen.

    Men jag kan iof hålla med om att TS inte verkar speciellt mottaglig för något annat än det hon redan bestämt sig för.
    Sakta men säkert går det framåt. Det tar tid men jag lyssnar.

    Idag tog jag halva dagen ledigt för att berätta allt för min bästa vän och det var nästan mer smärtsamt än att ens få reda på vad han gjort. Det är tack vare det här forumet jag tog det steget.

    I helgen ska jag försöka prata med honom. Det kan bli pannkaka men det får väl ändå ses som ett steg i rätt riktning..
  • Anonym (Kvinna86)
    Anonym (Kvinna31) skrev 2020-01-30 18:14:58 följande:
    Vad sa din vännina om allt?
    Hon blev chockad, nästan som att hon inte trodde mig.. "inte kan väl han, han dyrkar ju dig och jag var ju med när ni gifte er". Sen grät jag, hon grät, sa egentligen inte så mycket. Hon frågade hur jag mådde, hur det gick hemma, hur min dotter tagit allt och så vidare. Nästan som att hon var i chock,,
  • Anonym (Kvinna86)
    Ystadtjejen skrev 2020-01-30 18:16:01 följande:
    Hur tog din vän det?
    Inte så bra egentligen, mer "det kan ni säkert lösa, ni är ju ni". Jag hade behövt någon som kramade mig och sa att han var en idiot typ..
  • Anonym (Kvinna86)
    Fjäril kär skrev 2020-01-30 18:51:26 följande:
    Jag har ingen aning om hur han berättade detta för sin familj men plötsligt nån vecka efter förlossningen så ringer hans mamma och är gråtmild och vill träffa mig och bebis och jag får besök av hans föräldrar och syster och de öppnar sina armar för mig. Det enda jag minns att vi pratade om var att vi blickar framåt istället för bakåt och att de hoppas att få vara en del av vårt liv. Vilket de också blev. Jag fick en helt egen relation med familjen och vi träffades så ofta vi kunde och de var förtvivlad över att det blev en vårdnadstvist efter ett tag.

    När jag träffade honom visste jag ingenting om honom alls. Varken ålder eller civilstånd. Vi drogs till varandra och trivdes väldigt bra ihop och vi blev attraherad av varandra innan vi ens fick en vänskaplig relation. När han väl kläcker ur sig att han är gift så finns det redan känslor. Jag svarar att jag är singel och att det är hans samvete. Sen började vår romans och vi fick många starka känslor. Vi blev väldigt kära och sen blev jag gravid. Hans anledning till varför var att han och frun hade en tråkig vardag och de hade länge försökt få barn men inte lyckats och all romantik hade liksom bara blivit ägglossning och statiskt sex. Han skulle prestera och inget annat. Då gick hans känslor vilse.
    Hade inte hon gjort abort känns det som om du kunde beskriva mitt liv 18 år fram i tiden på något sätt..
  • Anonym (Kvinna86)
    molly50 skrev 2020-01-31 09:29:21 följande:
    Kan du lita på att det stämmer då?
    Nej, men jag kommer ju heller aldrig få veta om dom skulle gjort nåt mer och nu är jag säker på att dom aldrig skulle vara med varandra igen,,
  • Anonym (Kvinna86)
    Anonym (jaha) skrev 2020-01-31 12:33:41 följande:

    Ok, förklara vad du baserar det på?

    Det ENDA du utgår ifrån är vad han säger, du har ingen annan garanti för det än hans ord. Och däri ligger din naivitet för du vet av erfarenhet att hans ord inte är värda ett piss. 


    Det är ju inte direkt så att dom är sams och jag märker ju att han verkligen tycker illa om henne. Sen kommer dom aldrig träffas igen om dom aktivt inte säker upp varann. Skulle han vara otrogen igen

    Är jag säker på att det inte skulle vara med henne..
  • Anonym (Kvinna86)
    molly50 skrev 2020-01-31 10:47:30 följande:

    Och det är väl egentligen inte heller något du behöver veta.


    Nej jag orkar inte riktigt spekulera i vad som skulle kunna hänt när det faktiskt hände så mycket fel i verkligheten..
  • Anonym (Kvinna86)
    Anonym (jaha) skrev 2020-01-31 14:35:28 följande:
    Osams just nu jam för just nu är hon en belastning och är i vägen, men så fort du slappnat av och tror att det är lugnt så är ju hon inte längre det. Dessutom är hon inte den enda kvinnan i världen, vad får dig att tro att han inte kommer hotta nån ny kvinna att strula med? Han har ju bevisligen inga som helst problem med att gå bakom din rygg.
    Jag förstår dig och hur du menar men jag håller inte med. Jag tror att det går att vara otrogen/ha ett förhållande en gång för att sedan faktiskt verkligen ångra sig och inte göra det igen. Allt ställs ju på sin spets i en sådan här situation och jag tror verkligen på min mans ånger och att han ångrar hur han svek mig. 
  • Anonym (Kvinna86)
    Fjäril kär skrev 2020-01-31 18:52:00 följande:
    Var inte så säker säger jag.. Från min sida sett hade jag faktiskt besvarat nya inviter om han velat så länge jag var kvar på samma bostadsort. Jag hatade den han blev med sin fru och hatade hela situationen och hur jävla dryg han än kunde vara mot mig så fanns ju ändå mannen jag älskade under allt det där. Den mannen som jag blev kär i och saknade var jag beredd att kämpa för. Vi hade planer för framtiden och han svek mig där och jag hade ju liksom oavslutade diskussioner och tankegångar. Jag ville ha ett schysst avslut eller en möjlighet till fortsättning. Han reagerade på mig fortfarande och trots hårda ord tog han illa vid sig när jag blev ledsen inför honom. Det han kände fanns ändå på olika sätt kvar inom honom. Jag ville bära mig illa åt så jag kunde väcka honom ur det hela och få honom att reagera. Få honom att säga nånting vad som helst, bara jag fick nån form av bekräftelse på att jag ännu fanns i hans känslor/huvud.

    Korta glimtar blixtrade till ibland när blickar möttes men bara så pass mycket att jag blev osäker på vad jag sett och i nästa sekund var glimten borta.

    Jag var beredd på att förnedra mig gruvligt bara för att testa hans känslor.

    I det avseendet var mitt tålamod oändligt.

    Så att de här och nu till synes avskyr varandra betyder faktiskt ingenting. Om hon gett sig fan på att förstöra för er eller vill kämpa tillbaka honom med lockelse och förförelse så kommer hon agera oavsett vad han säger eller påstår inför dig. Såna typer av meddelanden kan ju enkelt raderas 3 sekunder efter han läst dom inne på toa och du vet ingenting...

    Ta ingenting för givet helt enkelt...

    Jag vet.. jag har tänkt att hans avsky mot henne kommit just för att han känner nåt för henne. Det måste varit så starkt mellan dem att det liksom alltid kommer finnas kvar någon spänning, fantasi, längtan. Eller? Kan det vara så att han ångrar sig så mycket och faktiskt tycker illa om henne? Hon har ju avslöjat saker för mig han sagt om mig, vårt sexliv, vårt privatliv osv och han är arg för att hon på nåt sätt brutit hans förtroende.

    Sen som du säger gick dom från vänner till att avsky varandra och inte vill ha nåt med varandra bara för att det avslöjades, så är det ju inte i vanliga livet. Han bröt ju med henne för att laga med mig, inte för att han avskydde henne. 


    Nu vet jag att dom inte kommer ses. Han har bytt gym och hon bytt jobb till annan stad så hon kanske tom flyttar. De aktivt undviker varandra.. Och nånstans känns det ändå som att han föraktar henne, kanske för sina egna misstag men ändå..

  • Anonym (Kvinna86)
    Fjäril kär skrev 2020-01-31 21:25:56 följande:

    Även om han ångrar sig betyder inte det per automatik att han avskyr henne. Det kan självklart finnas känslor kvar som är jobbiga att hantera. Han var ju liksom även tvungen att såra henne också.

    Ja som vi sagt flera gånger om här i tråden så lägger han sin egen skuld på henne istället för att ta på sig hela skulden själv. Det är därför han ser ut att förakta henne. Han skyller ifrån sig på henne. Det är bekvämt att göra så. Han förvandlas till offer genom att manipulera skuldbördan. (du vet paradiset med Adam och Eva... "hon gav mig och jag åt"... Att han själv valde att äta frukten sa han inget om utan skyllde på Eva..)


    Nej så är det ju såklart. Deras kontakt bröts ju rätt abrupt och det finns säkert saker dom alltid kommer fundera över men han har varit tydlig med att dom inte ska prata igenom nåt eller ha någon kontakt.

    Sen är hon säkert sårad och det är därför hon berättar vad han sagt om mig. Han har ju berättat saker om henne och saker hon sagt osv, som att dom smutskastar varandra. Jag vet ju inte vad hon egentligen kände för honom. Inte vad han kände för henne heller egentligen. Är inte ens säker på att dom själva vet vad dom kände för varandra...

    Och nu har dom inte setts på snart ett år så känslorna finns ju inte riktigt kvar på samma sätt och dom kommer ju antagligen aldrig ses igen så dom kommer ju aldrig gå veta... han kunde ju lämnat mig för henne men gjorde det inte.
Svar på tråden Nygift och otrogen