Nygift och otrogen

Det är ingen som har avsikten att göra dig ledsen, avsikten är att du ska öppna ögonen! Men det är bara att inse att trots denna evinnerligt långa tråd så har du inte förändrats sedan första inlägget. 

Det är klart att det känns bättre mellan er precis just nu, när ni pratat och kommit fram till något. Problemet är bara att det är lätt att säga rätt saker (alltså från mannens håll) men han ska ju efterleva det också och det är klart att han kan göra det nu ett tag. 

Det är bara kort och enkelt så att hans ego, hans lustar, hans liv går före ditt (för att han är van att det har varit så). Du lappar och lagar, han säger förlåt, och sen tror han att allt är ok sen. T.o.m DU själv anser att hans behov är viktigare än dina egna.

Att börja titta på nytt hus kan göra så att det känns kul igen, man får något att se fram emot, men som någon skrev - sen då? Ett hus är ett tomt skal, det är relationen mellan er, det som pågår inne i era huvuden som är det som ska lagas, inte bostaden. Jag hoppas du förstår. 

TS kvinna 86.

Du skrev..

Jag vet att han tänkt på henne och skrivit med henne när han varit med mig och det gör så brutalt ont men samtidigt var det mig han gifte sig med..

Är det här sant?

Gör han detta även nu?

Om det är sant så betyder det att Han älskar den andra kvinnan och saknar henne jättemycket.

Han vet han riskera förlora dig men skriver ändå med henne.

Hallå vakna! Han älskar och saknar henne sjukt mycket. Han må ha gift sig med dig men känslorna är med henne.

Han saknar henne efter ni har haft sex? Det tolkar jag som att han önskade att det var hon han hade sex med inte dig.

1. Han kommer inte vara otrogen igen.

2. Vår dotter mår bra, bättre än på länge. Vi alla mår bättre än på länge. Vi har det värsta bakom oss, det har tagit tid och kommer fortsätta ta tid men det är vi.

3. Ja jag vet vad han går för - i vårt och i torrt, nöd och lust osv. Han gjorde ett brutalt fel som han kommer få leva med. Jag kommer få leva med dig och därmed kommer han också få leva med hur otroligt sårad jag blev/är. Men jag vet också att han är villig att lyssna på mig, älska mig och kämpa för mig livet ut. Att påpeka att han inte är en bra pappa till vår dotter för han hade sex med en annan för över ett år sedan är inte schysst...

1. På er bröllopsdag så hade du kunnat svära på att han inte var kär i någon annan. Du var då hundra på att han inte skulle göra en älskarinna gravid inom kort.

2. Hur mår hon när din man är otrogen igen och du bryter ihop?

3. Har inte sagt att han är en dåligt pappa enbart pga otroheten. Just nu är det du som väljer att utsätta din dotter för den smäll som kommer nästa gång. Då blir det en mamma som vill dö igen, en pappa som kommer och går och halvsyskon som hon inte får träffa.. Du vet precis vad han går för och vad han är kapabel till att utsätta er för. Och du väljer att utsätta dig och ditt barn för en sådan relation igen.

Tror du att du inte förtjänar bättre? Är du rädd för att bli ensam? Tror du att alla män gör så här? Vad driver dig till detta självskadebeteende?

Nyss ville du dö pga hur han behandlade dig, nu flyttar ni till ny bostad..

Bara av nyfikenhet. Om han skulle vara otrogen igen,hur ska du göra då?

Förlåter du honom igen då eller lämnar du då?

För övrigt så håller jag med dig om att otroheten i tråden "Är min man otrogen" är mycket värre än det din man har gjort.

Även om din mans otrohet absolut inte heller är ok.

Jag tror att det faktum att han hade den andra kvinnan i tankarna på er bröllopsdag gör att många reagerar starkt.

Och att han gjorde henne gravid när ni försökte få barn.

För mig hade det varit väldigt svårt att förlåta.

Men du känner din man bäst och du vet om det är värt att ge honom en andra chans.

Bara du inte låter dig trampas på igen.

Nej aldrig. Han får en chans nu och den är en chans till under hela vår livstid. Minsta lilla snedsteg så är vårt förhållande. Vi båda hårfin i vårt förhållande igen på de premisserna och jag tror vi kommer lyckas. Det känns bra och jag börjar få en framtidstro igen, tänker på annat än otroheten och henne. Jag tror absolut vi kan bli lyckliga igen, rentav lyckligare, annars hade jag inte gett det ett försök till.

Nej min mans otrohet är äcklig, både mot mig, älskarinnan och vår dotter. Att han fattar tycke för henne Och hade kontakt med henne under vår bröllopsdag är sjukt, det håller jag med om. Hans förklaring är (typ) att han så klart förstod att det var något mellan dem då, hon gjorde honom glad (men det gjorde ju jag också) och att han på vår bröllopsdag aldrig någonsin trodde att han vevorna senare skulle kunna göra ett sånt grovt övertramp. Att hon blev gravid är inte mitt problem och inget jag tänker på. Sexet är mitt problem. Hade hon behållt barnet hade det så klart varit annorlunda och jag hade lämnat honom.

Gör han mig minsta lilla illa igen är han körd men jag tror på oss som team och att hon in i det längsta inte lät oss vara har antagligen hjälpt snarare än stjälpt oss.

Tycker ditt resonemang är konstigt, minst sagt. Men både du och din make verkar inte helt friska så jag ska nog inte försöka förstå mig på dig. Tycker mest syndom erat barn.

Ok. Jag hoppas du kan hålla fast vid det,i så fall.

Jag tycker du är stark som överhuvudtaget klarar detta.

Jag hade,som sagt,aldrig kunnat förlåta det.