Nygift och otrogen

Självklart får man vara ledsen. Men TS man har ju utmålat sig själv som ett offer och lagt all skuld på den andra kvinnan.
Då kan,och ska,man inte förvänta sig några sympatier.

Jo,men han har ju själv försatt sig i den här situationen.
Och han verkade inte tänka en tanke på hur det skulle bli för dig när han valde att ha sex med den andra kvinnan.Visst har hon en del i skulden. Speciellt om hon visste om dig.
Men han bär det största ansvaret eftersom han är gift med dig.

Varför skulle det påverka er relation som föräldrar om ni berättar?

Han borde väl ha insett sitt misstag redan innan han låg med henne första gången.

Ja,precis.

Ja,det är ju fult av henne med. Men kanske var hon också upp över öronen förälskad och blev lika lurad som du?
Han kanske lovade henne guld och gröna skogar osv,men blev skrämd när hon blev gravid och la benen på ryggen.

Jag kan förstå att du känner så i och med att ni har barn också.
Men om någon frågar vad som verkligen hände,vad ska du svara då?
Jag tänker också på att du kan behöva stöd i det här själv också.
Det är ju egentligen dig det är mest synd om.
Du som själv inte valt att hamna i den här sitsen.

Jag beundrar dig för ditt mod att förlåta. Jag tycker det är starkt.
Det är långt ifrån alla som klarar det.
Men samtidigt så tycker jag att det är sorgligt att det ska behövas ett stort svek som en otrohet för att man ska inse att man inte kan leva utan varandra.

Ok. Ja,hon visste ju vad hon gav sig in i och hur det kunde sluta.
Så i det avseendet har hon ju sig själv att skylla.
Men sina känslor kan man inte rå för. Bara välja hur man ska agera på dem.

Ok. Ja,det är ju såklart upp till dig.
Men bara för att din vän inte lyssnade så innebär det ju inte att andra inte kommer att göra det.
Du behöver stöd också. Mer än din man.

Men vad är det egentligen som får dig att tro att hon är galen? Att hon fortsätter kontakta er?
Hon kanske är olyckligt förälskad. Men du vet ju inte vad han har sagt till henne eller vad han har lovat henne.
Han kanske har lovat henne guld och gröna skogar? 
Han har kanske inte berättat hela sanningen för dig.
Och sen tvingades hon göra abort. Och det är ju inte något man gör hur lättvindigt som helst.
Det var säkert jättejobbigt för henne.
Jag försvarar henne absolut inte.
Hon visste vad hon gav sig in på och har ju delvis sig själv att skylla.
Men jag menar att det kan finnas andra anledningar än att hon är galen.
Hon mår säkert inte heller bra.

Ja,det är ju såklart upp till dig.
Jag valde att berätta ganska omgående för min familj och mina vänner.
Jag fick kanske inte stöd av alla. men av många.
Och sen gick jag även på samtalsterapi vilket hjälpte mig mycket.
Man behöver stöd för att kunna hantera ett sådant svek.

Men varför blockerar ni inte henne bara?
Jag förstår inte varför du vill veta när och vad hon skriver? Det får ju inte dig att må bättre.
Och nu lär du ju ändå inte få veta det när ni bor på skilda håll.

Det var en situation han satte henne i också i och med att han inte använde skydd.
Och att lämna henne i sticket när hon gjorde abort var inte heller så juste.
Men jag håller med om att hon har ansvar för sitt eget mående och hon borde kunna söka stöd någon annanstans.

Men varför vill du ha den kontrollen?
Jag tänker att det snarare får dig att må sämre. Att det blir svårare för dig att släppa taget och blicka framåt om du fortsätter ha kontroll.

Ja,de försatte sig i situationen tillsammans. Och hon visste vad hon gav sig in på.
Så i det avseendet får hon ju skylla sig själv. Det håller jag med om.
Men han är den som är gift med dig och hade det största ansvaret gentemot dig och er dotter.
Och gör han en kvinna gravid så borde han visa sitt stöd,oavsett hur hon väljer att göra, och oavsett om de har en relation eller ej.
Annars är det känslokallt,tycker jag.

Jag tänker också att om du måste ha sådan kontroll så kan du ju inte lita på honom helt och hållet heller?