besviken på min son

Han ville att jag skulle köpa inlines till honom, och en sparkcykel. Så han fick en komplett utrustning, var ute i 5 min med inlinesen och sa sedan att det var tråkigt och jobbigt. Sen tjata jag på honom att testa en annan dag, det är roligt när man lärt sig, det är alltid jobbigt i början. Men nej då var det fel på gatan, det gick inte att åka för det var grusigt och gropigt, och då erbjöd jag mig att skjutsa till den nybyggda parken i grannkommunen så kunde han testa där istället.  

Jag kanske försöker för mycket, men jag tvingar honom inte. Jag ger förslag, erbjuder att hänga med, skjutsa, bjuda med kompisar jag gör det i all välmening. Visst kan jag ge upp och bara låta honom vara, men samtidigt så känner jag att då kommer han bara sitta inne spela tv-spel, avskärma sig från andra och bli överviktig/ohälsosam. 

Han måste inte följa strömmen, men han behöver inte ligga och flyta på rygg heller. Om jag frågar honom, om vi ska ta en shoppingrunda ihop i helgen för han behöver nya jeans mm. så kan vi luncha ihop på stan, bara du och jag. Då är han glad och tycker ja ben visst absolut. Sen kommer vi till affärerna då går lust och energi ur honom totalt. Då sätter han sig på en stol med mobilen. Jag tar fram och visar honom saker, och han är totalt ointresserad och tycker på axlarna. Jag frågar vad vill du ha? något spec märke/typ av kläder du vill köpa? neh det spelar ingen roll. Allt jag tar fram blir bra. Om han ska till frissan frågar jag honom och han vet inte, jag visar bilder och han säger "aah det blir väl bra".. Det finns ju inget intresse eller egen åsikt alls.

han är ju påväg in i puberteten, så jag ser ju detta han gör som helt normalt. man går in i en fas i livet där kroppen ändrar sig otroligt mycket, mycket hormoner snurrar runt.
du kan ju alltid bolla lite med bup, prata med hans lärare, han kanske blir mobbad eller retad i skolan??

Tycker han låter som en normal tonåring.

Han kanske är påväg in i puberteten, mycket som händer i kroppen.

Alla är olika! Bara för att hans kusiner tycker sånt är kul behöver ju inte alla andra i den åldern gilla samma.

Han kanske tycker det är jobbigt att du är på så mycket? För med det du skriver tycker jag det låter som att du är väldigt på, inte låter honom bara vara. Man måste inte alltid göra något! Känns som att du skämmer bort honom med saker för att du panikartat tycker att han MÅSTE göra något. Låt honom bara vara ett tag! Sätt dig in i hans känslor lite - hade du tyckt det var kul om någon var på dig gång på gång dag efter dag om att du måste hitta på något mm när det enda du faktiskt vill och kanske behöver är att bara få vara? Snacka om att jag hade blivit irriterad. Såklart att du ska finnas för honom och visa att du finns men ge honom andrum!

Lycka till!

Jag har pratat med hans mentor, och hon säger att han har vänner och leker med på rasten. Han är inte med dom andra killarna på fotbollsplanen, utan han och två killar till från klassen samt två till från parallell klassen samtalar, spelar kort mm på rasterna. Så han är inte ensam eller utstött, men helt enkelt inte den sportiga typen. Jag brukar prata med sonen och fråga hur han upplever skolan, och han säger att han trivs, alla är snälla och han har kompisar. Han är väldigt "redig" av sig, missar aldrig en skoldag, går upp tidigt på morgonen för att komma i tid. Idag ställde han klockan 2,5tim innan han börja skolan. Jag fråga om han inte ville sova längre, men nej han tycker om att kolla på nyheterna, dricka en kopp te med macka och gosa med hunden i lugn och ro innan skolan. Ibland ringer han och frågar om han kan hämta upp sin lillasyster på väg hem från skolan. Han ringer även och frågar om jag tänkt ut vad vi ska äta för middag, och frågar sedan om han får laga den eller påbörja. Så han är lite "lillgammal" av sig till sättet.

Jag tycker det låter som om du har en fin och omtänksam son av den lite mer stillsamma och kanske eftertänksamma sorten.
Var stolt över honom. 

Han låter ju som en toppenkille!

Tänk vad många som skulle vara så otroligt tacksamma för att de hade en så duktig och lugn son. 

Glöm inte ge honom några varma kramar varje dag och berätta för honom hur glad du är att han är så fin. 

Det är ert fel.. Jag ska berätta varför.

Du och din man har ett jobb. Du skulle inte jobba om du inte fick lön. Det är samma sak med din son. Skapa gemensamma aktiviteter med familjen. Han måste vara med annars får han inte se sin telefon, dator, tv. Om han vägrar och gråter .. Ta alla hans elektronik produkter och ta sönder framför honom. Han ska lära sig att visa respekt för dig och pappan. När du har tagit sönder hans grejer och då säger du till honom gå in på nätet välj en telefon, dator och tv som han vill ha. Han får välja alla tre saker. För att få det så ska han vara med på aktiviteter, umgås med mamma, pappa och syster, prova olika sporter tills han förälskar sig i något han tycker om. Prata om saker han varit med om under dagen och ni ska visa intresse (Inte döma) och lyssna väldigt noga. Efter att han har uppfyllt er krav då ska ni köpa en sak i taget och samtidigt sätta gränser för användningen. 

Vi är sociala varelser. Ingen och absolut ingen människa ska stänga in sig ensam. Han är osocial för att han har glömt hur man kan vara det pga av alla elektroniska saker som tagit över. Han är social fast genom spel och annat han gör på datorn.

Min systerson är 3 år. Tv och Youtube hade tagit över hans liv. Så fort det blev lite lugnt hemma så ville han kolla på tv och blev aggressiv så fort han inte fick som han ville. Syster tog tv och gömde den i gästrummet. Nu tror han att tv är sönder och har blivit så social, hjälper mamma med städningen, med laga mat, med att vattna blommor, tvätta kläder han får vara med på allt. mamma och pappa gör. 

Vadå ha sönder? Och sedan köpa nytt? Vad är det för jävla sätt? Det kan du väl knappast kalla uppfostran?

Det knäppaste jag läst på länge!

Ta inte sönder sakerna men du kan slänga de framför honom i papperskorgen. Om du vill få ut honom från rummet så är detta enda sättet. om några år när han blir 18-30 år så kommer han bli arg på er för att ni uppfostrade honom som en ängel. Han behöver disciplin och få saker för att han förtjänar att få. Hittills har han varit barn men nu kan ni ta tag i det och ställa krav på honom. Om han lyckas med det och de andra så får han saker.

Men du gör som du vill. Jag valde att dela med mig metoder som har funkat. Men din son är som han är för att han har en mamma och pappa som inte har givit honom disciplin och inte är några förebilder för att han ska kunna lyssna på er.

Du blir arg för att jag sa någon som är riktigt. Men du vill höra saker som får dig att må bra typ "det är inte ditt fel, han är sjuk, han kanske vill vara sig själv, han kanske vill ha så osv" Men om du vill ha förändring så är sanningen hård och du kommer bara försvara dig. Försvara dig här men tänk lite på det jag sa. Lycka till.