Inlägg från: beccagranen |Visa alla inlägg
  • beccagranen

    besviken på min son

    Det känns så konstigt att skriva, men jag är så besviken på hur min son blev. 
    Han är snart 12 år och är helt främmande för mig och min man, och jag reflekterar över om det är vi som gjort fel i fostran eller föds man till att bli på ett visst sätt? Vi har även en yngre dotter på 8 år, hon är som mig, social, många vänner, aktiv, framåt, duktig i skolan. Hon har alltid något på gång och kan anpassa sig till alla miljöer. Sonen där emot är osocial, har endast 1-2 kompisar han umgås med ibland, sitter hellre själv, vill inte sporta, är halvdan i skolan anstränger sig för att få ett E och inget mer. Han har kusiner i samma ålder och dom är mer framåt och "med i tiden" vad det gäller mode, aktuell musik etc. medans sonen inte är intresserad allas. Jag har försökt få med honom på aktiviteter, väcka intresse för sport men datorn/mobil är roligare. Det enda jag kan göra nu är att se till att han är klädd och klippt som andra, men han hade lik väl kunnat skippa det med för egen del. Jag pratar och frågar hur han mår, om han trivs, om jag kan göra något för honom men nä en axelryckning och han är nöjd och trivs..  det känns som att han är den utstötta typen..

  • Svar på tråden besviken på min son
  • beccagranen

    Jag stöttar hans intressen, han hade en period då han var väldigt intresserad av astronomi och samlade på stenar denna period höll i sig mellan 7-10 års ålder. Jag har vart med honom på kvällen i slottsskogen där dom har ett stort teleskop och hade ett evenemang då man kunde se en planet bara den kvällen. Jag har köpt böcker och samlingar av olika stenar osv. Jag har uppmuntrat honom att sporta och låtit honom testa olika, men när han säger att han inte gillar det så har vi testat annat. Tillslut fastna han för scouterna, där har han gått i snart tre år. Han gillar att vara ute i naturen och vara med djur, jag har köpt en hund åt honom, men det var bara roligt första veckorna.. 


    Så missförstår mig inte, jag påvisar inte att jag är missnöjd med honom. Utan jag försöker uppmuntra hans intressen. Men just nu känns det som att han har inga intressen. Han är likgiltig till allt, får han bestämma så skulle han spela tv-spel hela dagarna. Vilket jag såklart inte kan tillåta, utan försöker uppmuntra att han går ut och leker, träffar en kompis, jag kan köra er till trampolinpaken, inlinesparken, jag kan ta med hunden och hänga med ner till sjön så att han kan fiska, vill du ha med en kompis? jag kan fixa en picknickkorg så kan ni ha trevlig. Men nä helst inget..  kommer hans kusiner osm är jämngamla  så är det markant skillnad. Dom är på, framåt och har massa intressen och blir glada för mina förslag. Tillslut får jag med mig alla ungar ut på något och då sätter sig sonen och tycker inte det är så kul.

  • beccagranen
    BurningDiamond skrev 2019-11-19 13:43:19 följande:
    Men du...
    Om grabben inte gilar sport och aldrig har gjort, vad får dig då att tro  att trampoliner och inlines är något grabben kommer gå igång på? Lägg dessutom till nästan-tonårs-trulighet och skillnaden mellan "mammas idéer" och "mosters idéer", så låter det som en ganska normal grabb du har.

    Han ville att jag skulle köpa inlines till honom, och en sparkcykel. Så han fick en komplett utrustning, var ute i 5 min med inlinesen och sa sedan att det var tråkigt och jobbigt. Sen tjata jag på honom att testa en annan dag, det är roligt när man lärt sig, det är alltid jobbigt i början. Men nej då var det fel på gatan, det gick inte att åka för det var grusigt och gropigt, och då erbjöd jag mig att skjutsa till den nybyggda parken i grannkommunen så kunde han testa där istället.  


    Jag kanske försöker för mycket, men jag tvingar honom inte. Jag ger förslag, erbjuder att hänga med, skjutsa, bjuda med kompisar jag gör det i all välmening. Visst kan jag ge upp och bara låta honom vara, men samtidigt så känner jag att då kommer han bara sitta inne spela tv-spel, avskärma sig från andra och bli överviktig/ohälsosam. 

  • beccagranen
    Sasu skrev 2019-11-19 13:52:17 följande:

    varför måste han följa strömmen? vissa vill inte följa strömmen och simmar då åt andra hållet istället.

    Acceptera att din son är som han är, risken är att du helt enkelt gör att han mår sämre när du bestämmer vad han ska ha på sig och vad han ska ha för frisyr.. låt honom själv bestämma, han är 12 år.


    Sen tycker jag ärligt talat att det är bättre att man har några få riktiga vänner istället för att vara vän med alla och kanske inte ens ha en ordentlig vän.


    Han måste inte följa strömmen, men han behöver inte ligga och flyta på rygg heller. Om jag frågar honom, om vi ska ta en shoppingrunda ihop i helgen för han behöver nya jeans mm. så kan vi luncha ihop på stan, bara du och jag. Då är han glad och tycker ja ben visst absolut. Sen kommer vi till affärerna då går lust och energi ur honom totalt. Då sätter han sig på en stol med mobilen. Jag tar fram och visar honom saker, och han är totalt ointresserad och tycker på axlarna. Jag frågar vad vill du ha? något spec märke/typ av kläder du vill köpa? neh det spelar ingen roll. Allt jag tar fram blir bra. Om han ska till frissan frågar jag honom och han vet inte, jag visar bilder och han säger "aah det blir väl bra".. Det finns ju inget intresse eller egen åsikt alls.
  • beccagranen
    Sasu skrev 2019-11-19 14:14:32 följande:
    han är ju påväg in i puberteten, så jag ser ju detta han gör som helt normalt. man går in i en fas i livet där kroppen ändrar sig otroligt mycket, mycket hormoner snurrar runt.
    du kan ju alltid bolla lite med bup, prata med hans lärare, han kanske blir mobbad eller retad i skolan??
    Jag har pratat med hans mentor, och hon säger att han har vänner och leker med på rasten. Han är inte med dom andra killarna på fotbollsplanen, utan han och två killar till från klassen samt två till från parallell klassen samtalar, spelar kort mm på rasterna. Så han är inte ensam eller utstött, men helt enkelt inte den sportiga typen. Jag brukar prata med sonen och fråga hur han upplever skolan, och han säger att han trivs, alla är snälla och han har kompisar. Han är väldigt "redig" av sig, missar aldrig en skoldag, går upp tidigt på morgonen för att komma i tid. Idag ställde han klockan 2,5tim innan han börja skolan. Jag fråga om han inte ville sova längre, men nej han tycker om att kolla på nyheterna, dricka en kopp te med macka och gosa med hunden i lugn och ro innan skolan. Ibland ringer han och frågar om han kan hämta upp sin lillasyster på väg hem från skolan. Han ringer även och frågar om jag tänkt ut vad vi ska äta för middag, och frågar sedan om han får laga den eller påbörja. Så han är lite "lillgammal" av sig till sättet.
Svar på tråden besviken på min son