besviken på min son

Han behöver ju inte ens ha Aspergers, utan kanske är han bara mer introvert än sin mamma.

Man är ju olika. Det är inget fel på din son, han måste få utvecklas till att bli sin egen person.
Sen är det klart att man som förälder hoppas vissa saker, men just du och han kanske är väldigt olika? Jag hoppas verkligen att du inte visar din besvikelse för honom eller säger "varför kan du inte vara som din syster" och liknande. 

För vissa räcker det med 1-2 kompisar. Jag är definitivt så och har haft ett mycket trevligt och bra liv.
När barn går i skolan får de överfullt med sociala kontakter och intryck hela dagarna så för en del räcker det, precis som för en del vuxna som har jobb där de möter oerhört många människor hela tiden. De kan också behöva få använda sin fritid till att vila upp sig och inte vara med så många människor. 

Min man har berättat om en uppväxt där hans mamma ofta poängterade sin besvikelse. Det har lett till att de inte haft speciellt bra kontakt som vuxna. Min man läste massor tex, men det förstod hon sig inte på, kom själv från en ganska torftig bakgrund där bildning inte varit aktuellt. Hon suckade varje gång han kom hem med en ny bok. Hon tyckte det var pengar i sjön. Vid ett tillfälle som han ofta berättat om, hade hon jämfört med någon annans son som körde cross. "varför kan du inte vara mer som XX" (liksom va?  - Idag kan vi skratta åt det). Maken är akademiker, har ett bra jobb och är mkt nöjd med att han satsade på utbildning. 

Va stolt över vilken fantastisk son som vågar vara sig själv istället för att passa in i mallen och försöka vara nån han inte är. Tror du har mår bättre av att låtsas vara nån du vill att han ska vara?

Va stolt över vilken fantastisk son som vågar vara sig själv istället för att passa in i mallen och försöka vara nån han inte är. Tror du har mår bättre av att låtsas vara nån du vill att han ska vara?

Din son kanske är besviken på dig för att han känner att du vill ändra på honom och inte är nöjd med den han är?

Du skriver att han inte gillar mode, aktuell musik eller sport.

Vad gillar han för musik då? Vad gillar han och göra på datorn? Han umgås ju med 1-2 vänner ibland, vad brukar dom göra tillsammans?

Jag tycker du ska försöka lära känna din son bättre, han kanske inte gillar det du gillar. När du väl vet vad han tycker om kanske ni hittar aktiviteter som passar just honom.

Var glad att han vågar vara sig själv och inte bara som alla andra och låtsas gilla saker bara för att andra vill det. Var glad att han har några nära vänner och är nöjd med det han har, få är det.

Jag stöttar hans intressen, han hade en period då han var väldigt intresserad av astronomi och samlade på stenar denna period höll i sig mellan 7-10 års ålder. Jag har vart med honom på kvällen i slottsskogen där dom har ett stort teleskop och hade ett evenemang då man kunde se en planet bara den kvällen. Jag har köpt böcker och samlingar av olika stenar osv. Jag har uppmuntrat honom att sporta och låtit honom testa olika, men när han säger att han inte gillar det så har vi testat annat. Tillslut fastna han för scouterna, där har han gått i snart tre år. Han gillar att vara ute i naturen och vara med djur, jag har köpt en hund åt honom, men det var bara roligt första veckorna.. 

Så missförstår mig inte, jag påvisar inte att jag är missnöjd med honom. Utan jag försöker uppmuntra hans intressen. Men just nu känns det som att han har inga intressen. Han är likgiltig till allt, får han bestämma så skulle han spela tv-spel hela dagarna. Vilket jag såklart inte kan tillåta, utan försöker uppmuntra att han går ut och leker, träffar en kompis, jag kan köra er till trampolinpaken, inlinesparken, jag kan ta med hunden och hänga med ner till sjön så att han kan fiska, vill du ha med en kompis? jag kan fixa en picknickkorg så kan ni ha trevlig. Men nä helst inget..  kommer hans kusiner osm är jämngamla  så är det markant skillnad. Dom är på, framåt och har massa intressen och blir glada för mina förslag. Tillslut får jag med mig alla ungar ut på något och då sätter sig sonen och tycker inte det är så kul.

Jag förstår inte riktigt. Alla människor är inte utåtriktade. Det är inget fel på att vara introvert. 

Du är besviken för att han verkar vara den utstötta typen, men på ditt inlägg så låter det som att det är du som stöter ut honom. 

Låt honom vara och låt honom ha kul i scouterna och med sin dator. Han är ju bara 11 år gammal. Han har inte "blivit" på något sätt ännu, det är minst 10 år kvar innan du kan avgöra vem han har blivit. 

Ge din son en chans... 

Men du...
Om grabben inte gilar sport och aldrig har gjort, vad får dig då att tro  att trampoliner och inlines är något grabben kommer gå igång på? Lägg dessutom till nästan-tonårs-trulighet och skillnaden mellan "mammas idéer" och "mosters idéer", så låter det som en ganska normal grabb du har.

varför måste han följa strömmen? vissa vill inte följa strömmen och simmar då åt andra hållet istället.

Acceptera att din son är som han är, risken är att du helt enkelt gör att han mår sämre när du bestämmer vad han ska ha på sig och vad han ska ha för frisyr.. låt honom själv bestämma, han är 12 år.

Sen tycker jag ärligt talat att det är bättre att man har några få riktiga vänner istället för att vara vän med alla och kanske inte ens ha en ordentlig vän.