Narcissistisk mamma

"Det ska bli skönt att flytta". Har du varannan vecka? Varför har du inte det, om du inte har det? Om du har det, kommer du att kunna fortsätta ha det, när du flyttat eller lämnar du en nioåring med en narcissistisk mamma och en obehaglig styvpappa i sticket?

Jag vädjar till dig att inte lämna barnen med mamman om hon skulle ha dessa personlighetsstörningar. Du anar inte vad sådant kan skada barnen nu och även i vuxen ålder. Om inte lagen har ändrar sig så får barn som är 12 år gamla välja vart man ska bo.

Föräldrar som har diverse personlighetsstörningar det är sådana barn/ unga vuxna som jag jobbar med i dag. En del klarar sig relativt bra genom att själva ha klippt banden till sin förälder som har personlighetsstörning, medans andra klarar sig sämre:(

Jag råder dig att spela in samtal och spara sms på vad mamman och sambon säger. Vänd dig till en psykolog som tala om hur du ska hantera situationen. Det är bra att få allt dokumenterat om något galet skulle ske! Annars står ord mot ord.

Dina barn befinner sig i en jobbig situation. En mamma är alltid ens mamma vare sig hon är bra eller inte. Hon har säkert sina ljusa stunder med sina barn men hon har även en baktanke i det hela! Högutbildad eller ej är inte så relevant då man har personlighetsstörning. De har förmågan att dra igång spektakel och draman för sin egen vinning eller för att såra någon annan.

Jag önskar dig all lycka med barnen och hoppas genuint att barnen flyttar med dig! Kämpa på, du kommer vinna det i längden och barnen kommer se det sedan i framtiden!

Vad sa socialtjänsten? Tog de inte din anmälan på allvar?

Stäm henne på vårdnaden. Er äldsta har i varje fall rätt att bestämma själv var han vill bo. Finns det något sätt att kräva en sinnesundersökning på henne vid en vårdnadstvist? Har aldrig haft en sådan men det kanske går?

Vad jag har fått höra så finns det inte längre nån lag om att barnet får bestämma hos vem hen vill bo vid 12 års ålder

Vi har varannan vecka men det fungerar dåligt. Jag jobbar ibland nätter och helger och behöver utnyttja barnvakt vid de tillfällena. Då åker hon till min barnvakt och hämtar barnen. De får släppa allt och sticka mitt i maten. Hon är aggressiv och stirrar ut min barnvakt. Dottern vill bo med sin mamma. Hon har många kompisar och trivs i sin skola. Hon tycker synd om sin mamma som ofta är ledsen, speciellt vid överlämningar. Ur ett vuxet perspektiv handlar allt bara om skuld. Mamman lägger skuld på flickan för att hon ska åka hem till mig. Sonen börjar förstå att allt inte står rätt till men tycker också att det är jobbigt att se när mamma är ledsen. Socialtjänsten säger att hon är den bästa mamman för barnen och att det krävs en stämning för att ev få till förändring. Jag har varit igenom rätten och det är ytterst ovanligt att de dömer till ensam vårdnad annat än vid grov kriminalitet och direkt förståndshandikapp. Man kommer ingenstans. Jag känner en stor oro och har alltid en klump i magen. Jag har pratat med min vän inom psykiatrin om hur jag ska handskas med henne och han säger att just Borderline är mycket manipulativa och sjukt svåra att handskas med. Hon är otroligt trevlig och inställsam mot gemene man. När man ifrågasätter eller kritiserar blir hon fullständigt vansinnig. Nu har hon dessutom hjälp av sin nya kille som är minst sagt obehaglig. Jag känner mig helt uppgiven och jag ser hur barnen blir påverkade. Jag kommer inte kunna ha varannan vecka i fortsättningen. Vi kommer att bo ca 25 mil ifrån varandra och jag måste kunna försörja mig också. Jag tröstar mig med att barnen blir äldre och att vi pratar mycket med varandra när vi ses. Nästa år blir barnkonventionen svensk lag och då finns det förhoppningsvis större chanser för sonen att få flytta. Det här tär på mina krafter och jag behöver stanna upp och hämta andan.

Jag tycker du gör fel. Jag förstår inte hur du kan flytta ifrån en nioåring som är i den sitsen. Om du mår dåligt så kan du räkna med att barnet mår minst dubbelt så dåligt. Du kan inte trösta dig med att hon kommer tillbaka till dig när hon blir äldre. Varför skulle hon det? Och i vilket skick?

Förstår att du vill flytta om lämna mamman bakom dig men ska du verkligen göra det och lämna dina barn med henne?

Jag känner mig splittrad och uppgiven. Jag kan självklart starta en rättslig process mot henne som förmodligen inte leder någon annan stans än till att hon får fortsätta som vanligt.

Hon är expert på att dupera andra. Jag måste ju ha mat på bordet och tak över huvudet till mitt andra barn också. Jag känner själv att jag borde stanna men ser inte hur det ska gå till. Det finns inget jobb här längre och jag dör inombords av allt bråk. Det finns inget slut på eländet. Hon ger sig aldrig. Hennes livs uppgift är att förstöra så mycket som möjligt för oss. Jag tror att hon njuter av att skapa lidande. Självklart mår jag väldigt dåligt över att lämna barnen men jag ser inte arbetslöshet som någon utväg. Då minskar mina möjligheter ännu mer att kunna strida för barnen mot henne.

Lite allmänt först. Det finns ingen ålder som barnen får bestämma själv från. Man utgår från barnens mognad.

Ang utbildningsnivå, det avgör inte huruvida man är en bra förälder eller inte, så ta inte upp det som ett argument.

Jag utgår från att ni har delad vårdnad. 

Vem har boendet? 
Finns en bostad lämplig för er alla i GBG?

Grejen är den att man KAN flytta med barn utan den andres medgivande om man har boendet MEN den andre kan då ansöka om interimistiskt beslut om boendet medan det utreds vart barnen ska bo. Så man riskerar att förlora boendet för sina barn om man gör så här. 

Om man hinner flytta så att säga och barnen kan anses ha rotat sig på nya stället så fastställs troligen boendet hos den förälder som flyttat. Ni har varannan v vilket är en försvårande omständighet i ovanstående förfarande. Ytterligare ett försvårande är att du måste utnyttja barnvakt när du jobbar kväll trots att du lever ihop med en kvinna du också har barn med. 

OM man nu chansar och flyttar utan den andres medgivande så skickar man in om adressändring för barnen utan den andre förälderns medgivande. Då startas en utredning om vart barnen har sin huvudsakliga dygnsvila. Folkbokföringen kontaktar den andre föräldern och frågar varför de inte skrivit på. Då kommer ju troligen ditt ex starta ett krig, eller snarare trappa upp det mot er och ingen vet vad som kommer att hända. 

Om inget krig startas/trappas upp så kommer barnen skrivas hos er. 

Jag flyttade utan att mina barns pappa skrev på, men han hade varannan helg och han startade inget bråk. Han hade heller inte kommit någon vart med det då jag erbjöd mig att åka tåg ner med barnen varannan helg så att de även fortsättningsvis kunde ses som förut, men han skötte inte umgänget redan som det var, så jag var aldrig i någon risk för att förlora mina barn.