R84 skrev 2019-10-07 07:36:07 följande:
Välkommen till gruppen!! Du gör helt rätt i att tillåta dig att landa lite. Det tror jag är nyckeln till att orka.
Vad sa gynekologen om era chanser/möjligheter till ivf? Har ni fått/skickat någon remiss till ivf-klinik? Där jag bor (i Göteborg) är remisstiden till Sahlgrenska lång!! Så tänker om det är likadant där du bor så är mitt tips att skicka in en egenremiss. Vi fick tid efter lite mer än ett halvår, men då var det tack vare ett återbud så vi fick ett samtal att vi kunde komma morgonen därpå. Hade vi inte kunnat det hade det dröjt minst 4-5 månader till innan vi var först i kön. Sen tog det över ett halvår innan planeringsmöte för ivf.
Jag förstår verkligen tankarna kring äggreserv och hela den resan som man går igenom. Det är en kamp, men det finns många olika vägar att gå. Under våra år har jag gått från att tänka att det måste vara våra gener och bli till naturligt, till att göra ivf och i våras till att acceptera att vårt nästa steg kanske skulle vara äggdonation i Ryssland. Vägen dit har varit otroligt krokig och stundtals jobbig. Men jag har sökt information, lyssnat på poddar, gått på seminarium, pratat med människor som kan mer om äggdonation utomlands osv. Mitt tips är att våga öppna dörren till olika möjligheter. Även om det bara är lite på glänt. Jag tror att man måste ha accepterat och bearbetat den väg man går helt och hållet för att det ska kännas bra. Men låt det också ta den tid det tar.
Nu blev mitt inlägg också långt! Har du frågor så hojta till!
Tack! :) Det har känts helt överväldigande de senaste dagarna och jag gråter då och då. Skönt att det finns sådana här grupper där man kan prata med andra i liknande situation.
Tack så mycket för ditt svar och alla tips! Jag ska läsa på och fundera igenom allt!!! Jag önskar inte min värsta fiende det här och den resan ni alla håller med låter så lång och onödig för något som borde vara självklart.
Gynekologen sa att våra chanser med ivf nog var väldigt små, han uttryckte sig inte i procent eller så dock. Men han skickade remiss till Sahlgrenska (jag bor också i Gbg). Han sa att väntetiden var lång och att kliniken där jag går erbjuder privat ivf. Om jag kan få testa det kommer vi nog betala för ett försök. Men gynekologen trodde inte att jag skulle kunna få fram så många ägg och då var det ingen idé sa han. Jag ställde nog inte rätt frågor heller, jag var så upprörd över beskedet att jag inte riktigt tänkte klart. Men äggdonation kunde gå sa han.
Jag har några funderingar faktiskt. Vet inte om du kan svara men jag frågar ändå :) Får man inte mediciner (Letrozole/provera eller dylikt) för att kunna få ha egen ägglossning om man har lågt amh? Jag fick inte det sa gynekologen, för det var ingen idé.
Får ni andra som har lågt amh positivt på ägglossningstest men ingen ägglossning?
I vintras hade jag vad jag trodde var ägglossningssmärtor, fick även ägglossningssekret, utslag på tester och onda bröstvårtor. Då åt jag Provera så kan inte säga om det faktiskt var en ägglossning. Kan man ha alla symptom på ägglossning men aldrig få det? Finns det inget man kan göra för att försöka framkalla egen ägglossning även med få ägg?
Tack än en gång!