Låg AMH värde

Vi har tyvärr haft två misslyckade IVF-försök. Mitt AMH värde är 0,4. Fått ut 5 resp 4 ägg men inga blev befruktade. Vi ska nu gå vidare med äggdonation utomlands. Kanske våga ett vanlig IVF-försök innan på kliniken där vi gör donation. Men vi har inte riktigt bestämt oss om vi orkar med detta. 

Vi gjorde två privata så vi har alla landstingsfinansierade. Men vi bor i VG regionen. Väntat i 6 månader nu för första besök. Sannolikt blir vi kallade i oktober. Sedan kommer man max försöker 1 gång till med IVF. Sedan äggdonation. Då är väntetiden över 24 månader. Därför skickar vi vår remiss vidare till Stockholm nu men då börjar vi väntar på nytt igen men där är väntetiden bara 3 månader... 

Vi kör alltså allt parallelt. Orkar inte vänta mer. Men vi har inte lagt upp en exakt plan. Vilka doseringar har du fått ordinerat av Hybinette? Hade varit intressant hur mycket magnesium, E vitamin osv han rekommenderar? Jag tar just nu 400mg Ubiquinone (2x200mg), 400mg magnesium, Baby and Me Greatlife 2 tbl/dag, samt D vitamin. Slutat äta gluten (utom några gånger då och då) sedan i januari, gått ner i vikt en del och uteslutar kaffe sedan i våras. 

Jag hade inte tagit östrogenplåster. Det är mycket komplext att förstå. Det med cancerrisken får också betraktas från olika håll. Har man en konstaterat brist, ja, då kan man överväga bioidentiska hormoner. Sedan får man även kolla på Progesteron tex. 

Har du varit på hennes seminarium? Fick själv mycket förtroende till de. Jag pratade med många kliniker i Europa om jag kan göra IVF igen med 0,4 AMH. Men icke. Minst 0,5 - 1. Och spelar ingen roll vilket ålder. Också konstigt.

Ja, Olga ger seminariumet. Du får sååå mycket info och kan ställa frågor, och kan nog gå fram till henne och fråga snabbt om din situation. Men jag misstänker hon rekommenderar ÄD. Men hur många ägg respektive embryo har ni tidigare fått? I fall ni hade embryoner, så kör hon nog PGS. Kan bara vara så att ni inte får garantipaketet.

Vi var igår på SU för en bedömning. Läkaren satt direkt upp oss för ÄD. Ingen mening sa hon att köra vidare med egna ägg. Sedan var hon inte säkert om killens spermier också är ett problem. Men hon tyckte man skulle prova med donera ägg och hans sperma först och funkar det inte testar dubbeldonation.

Hon var mycket snäll och gjorde ett ultraljud som vi nu skickade till OIga. Så behövde inte betala för ett privat ultraljud.

Hur snabbt hörde de av sig till dig när du hade lämnat in all information?

Hoppas att snabbt få samtalet. Nu kan jag inte vänta längre att höra vad hon tycker.

Sedan ska vår remiss till Karolinska också går iväg. De har en mycket kortare väntetid. Så hoppas på de med. Men även där tar det 3-6 månader (inget i jämförelse med SU).

Lenze, när skulle ni gärna vilja köra igång? Vi funderar kring december eller januari...

I Spanien och Tjeckien, samt Riga. 

Hoppas ni är inte i behov av Olga sen Håller tummarna för er nu. 

Blir spännande att höra vad de säger till er om ni pratar med henne. Jag får vänta nu fram tills jag får en tid för skypesamtalet. Idag skickar vi iväg remissen till Karolinska och hoppas de accepterar remissen. 

Då kan det kanske bli så att vi är samtidigt hos Olga i början av nästa år
I Spanien och Tjeckien, samt Riga.

Ja, precis, det var positivt. Så vi behövde inte övertala henne.

Och sedan fått min sambo tar ett genetiskt test också. Misstänker det är normalt men bra att ha kollat. Då litar jag kanske lite mer på hans spermier  

Spännande att se vad Karolinska nu svarar. Hade varit toppen om vi får stå i deras donationskö. 

Så fint av dig R~ att du fortfarande är intresserad av vår resa! Och ni är bästa beviset för ett mirakel. 

Hoppas lustigt nog fortfarande på ett denna månad. 

2-3 månader till nybesök och sedan beror det lite på men ibland bara 3 månader väntetid till donation sedan. Så totalt kanske 6 månader. Men... problem är det med att vi skickar en egenremiss och egentligen ska man bli remitterad. Mycket komplicerat är det hela men eftersom jag själv jobbar inom vården är jag insatt vad som officiellt gäller. Så rent lagligt sett behöver vi enligt patientlagen ingen remiss. Vi skickar iväg remissen imorgon och hoppas på att höra något snart. Sedan tar det nog också ca 2 veckor innan vi hör nåt från Olga.

Jag ska även skriva till Unica i Tjeckien igen och kanske boka in ett skypesamtal för 100 Euro. Men håller på att förhandla garantipaketet. Är inte nöjd med vad de erbjuder (egentligen med ingen klinik) men när jag skrev ett ärligt mejl att jag jämför alla kliniker och att jag inte är 100% säkert om jag ska välja de (förklarade anledningar) så svarade de att de kan anpassa vissa saker. Vi får väl även se hur detta blir. Innan man inte ser sånt i ett kontrakt tror man inte på det. 

Så det blir några spännande veckor nu och vi räknar med lite motgånger på vägen (så som man alltid gör på denna resa). 

Alltså Unica har garanti av 2 blastos men vi förstår inte ännu om det betyder att de garanterar att 2 blastas odlas fram eller om man minst får 2 insättningar. Kan ju vara så att blasto nr 2 inte överlever frysningen eller upptiningen. Detta läser man så ofta. Måste efterforska mer. Kommunikationen med de på Unica är topp.

Men på Olga lite mer flopp. Långsamma svar, inga konkreta svar. Fått en tid om 2 veckor nu för Skypesamtal dvs 3 veckor efter vi skickade in info.

Nu är frågan oavsett om vi hinner med behandling innan jul. Jag känner november är för tidigt. Behöver lite tid fortfarande. Men man måste starta behandlingen på Unica senast 1 december för att de hinner med en innan jul. Men kommer mensen efter 1 dec går det inte. Men sedan kommer man missa även behandlingen i januari då mensen kommer nog igen under deras stäningstid efter nyår. Typiskt. 

Misstänker att man ännu mindre hinner med Olga.

Vi väntar nu på svar från Karolinska. Detta kommer avgöra huruvida och var vi gör behandlingen utomlands innan. Sedan bokar vi in ett skypesamtal med läkaren på Unica. Kostar 100 Euro men värt för att få en känsla. Inga pengar i sammanhanget. 

Annars dör jag av att det inte händer någonting. Allt går så trögt. Samtidigt som jag inte ännu känner mig redo för behandlingen. Men frågan är om jag nånsin är det. Jag tror att det mer är en rädsla att inte lyckas med ÄD. Vad gör jag då? Hur mycket kommer jag orka ett till negativt besked osv? Kan jag bli knäckt ännu mer osv.

Just nu går vi även föräldrautbildningen. Ganska tufft att köra detta också. Och egentligen vill vi inte adoptera. Än så länge men man kör på flera spår samtidigt.