Alla med BF JANUARI/FEBRUARI 2020!

Hallå där!

Det känns som att det är dags för lite uppdatering!

Kom igen nu!

BF-listan:

29/12 CClady

3/1 mammamu

6/1 anonym2005

7/1 89me

8/1 Tessimon, Sommaren12

10/1 emphz

12/1 facebookmammajuni15, Sumshineinmylife, Jossan4barn, Aleinad

14/1 zebrans, josefiina

16/1 Emmissss, HVL, Kandelaber, Sincere

17/1 liebespuppe

20/1 LillaEm

21/1 CorAst, Ina8401

23/1 JuliaLC, couleours, Rimrifai

24/1 Ärdetminturnu

25/1 eeat

26/1 Millie8401, Maj81, Cassandra92

28/1 moalinneas

29/1 Knivskrik

30/1 mammapolly

31/1 mela88, Kit83

3/2 MiaAhlin, Eklund12321, Cis

5/2 Hannaconda

6/2 solrosbarn

7/2 seger89

9/2 eveliiine

10/2 Carrie123, Irene122

19/2 Littlestar78

20/2 Ritzy, emlo86

22/2 MsBlah

BEBIS ;

19/12 emphz - bf 10/1

6/1 CClady +8

9/1 Tessimon bf +1

10/1 Aleinad -2 IG

12/1 Josefiina -2

19/1 Maj81 bf -7

27/1 mammapolly bf-4

Jag fick bebis 19/1 :)

Halloj! Bf idag ????

Gjorde hinnsvepning imorse, var lite obehagligt men inte så farligt. Bm sa att jag var öppen 2 cm och att hon kunde känna bebis huvud. Galet! Däremot sa hon att tappen fortfarande va lite lång och att inte helt mjuk. Någon som förstår vad det innebär? Om det inte kommer igång under helgen ska jag göra en till på måndag.

BF 11/2

Precis upptäckt att mina smalben försvunnit och fötterna svällt upp, varit så skonad innan.

Jobbade sista dagen i förrgår, så skönt.

Det innebär att tappen inte är mogen. Den ska ju mjukna och kortas för att utplånas innan födsel.

Jag gjorde också hinnsvepning men hade mjuk töjbar tapp då.

Hoppas det händer nåt snart för dig!

Uppdatering från mig! BF 24/1, föddes 29/1 i 40+4

Vattnet gick med ett splash (fick kasta mig in på toaletten från soffan) kl 19 och värkarna smög igång därefter. Kl 22 fullt värkarbete men fortfarande under kontroll. Kl 23 allt jobbigare och tätare. Kl 23.30 värkar var 3,5 minut, 2 min långa. Kl 23.45 ringer förlossningen igen och förbereder oss för att åka in. Kl 00.05 cirka åker vi mot förlossningen och värkarna kommer i ett. När vi ringer på porttelefonen hör personalen att det är nära, jag har börjat ljuda igenom värkarna men fattar inte själv hur nära det är nu. Får första krystvärken i hissen. 00.40 inskriven på förlossningen, tre barnmorskor står på rad när vi kommer ut ur hissen. Får hjälp upp på britsen, får krystvärk direkt och barnmorskan säger att jag ska trycka på (nu fattar jag typ att barnet kommer). 00.50 fyra krystvärkar senare så föds han. En helt perfekt liten kille på 3,7 kg 53 cm.

Trots snabbt förlopp ?klarade? jag mig med en grad 2 bristning.

Snacka om snabbt förlopp! Samma "skadeläge" här och min krystfas var mindre än 15min. Skönt att ha sluppit ha det så jobbigt under lång tid.

Hann du med nån smärtlindring eller gick det att hantera ändå pga så kort förlopp??

Ärdetminturnu- kul med berättelse!

Skriver ner min också (känner att jag behöver bearbeta den lite så den blir lång)

Så den 26/1 spenderas i köket där jag fått för mig att baka, och det vart hel hel del :D

Under kvällen har jag i vanlig ordning massa förvärkar så jag kröp ner i badet med tända ljus och en tanke att det kanske skulle dröja till nästa bad (avslag)

Allt lungt och vid 23 kryper vi ner i sängen och tittar på serie. Jag har vid det laget väldigt mycket irriterande ilande neråt och säger på skoj att om han fortsätter går nog vattnet, hahaha (jag har nästan gett upp tanken på att det ska starta själv trots hnnsvepning den 24e)

Vid midnatt känner jag ett obehagligt tryck och ska irriterat gå upp och kissa för 3e gången sen vi la oss!

På väg upp ur sängen (smidig som en flodhäst) känner jag knäppet i magen, "flyger" upp och säger -ämmmm älskling! Och står brevid sängen med typ Niagarafallen mellan benen !

Skyndar in på toan och mannen hämtar telefonen för att ringa förlossningen (förra förlossningen gick fort)

Jag ringer förlossningen och mannen ringer barnvakt.

Vid 00.30 kommer vi till förlossningen där de tror att jag kommit in för kontroll pga vattnet MEN jag har börjat få värkar på vägen in. Vi blir visade till nåt väntrum där jag står och tar värkar hängande på ett handfat, oroar mig för allt och alla samtidigt som mannen varnar för nya värkar, lugnar och är fantastisk!

Mannen lotsar ner mig halvliggande i en stol och går för att hämta en BM då det bara är 2min mellan värkarna och de är nästan 1 min långa!

Bm hör och ser att här ska födas barn och vi får ett rum. Jsg hasplar ur mig alla mina fasor med stort barn som fastnar osv mellan värkarna och får sen en låg koncentration av lustgas för jag skakar och har fruktansvärt ont under magen...

Blir undersökt, 6cm och jag börjar klaga då det kommer ta såååå lång tid tycker jag! Hon fortsätter undersökningen genom en värk och säger att nu är du uppe i 8cm!

Då fick jag hoppet tillbaka men mellan värkarna oroar jag mig för barnen hemma och tycker att mannen behöver sitta ner så han inte blir trött :D

Vid 00.30 börjar krystvärkarna och 00.34 är han ute, mindre än 2h sen vattenavgång.

Jag hade en perfekt förlossning då jag hela tiden kände att jag var med och hade kontroll, något jag saknat under de andra två förlossningarna!

Hoppas någon orkar läsa ;D

Jag läser mer än gärna era berättelser!

Åh, kul att läsa era berättelser, ni som skrivit!

Mina värkar började också på kvällen, ringde förlossningen när det var 8 min mellan för att rådfråga. Jag skulle ta en Alvedon och en dusch och försöka sova sa de, och sen hade jag en tid nästa morgon för kontroll. Jag bara skrattade, lät som de skämtade med mig. Ringde upp en halvtimme senare då det var 4 min mellan värkarna, vilket enligt dem var ingenting och jag skulle vänta med att åka in tills vattnet gått. Det gjorde jag inte, för det kändes som att jag inte skulle kunna ta mig in alls om jag väntade.

Var 5cm öppen när jag kom fram och kräktes och tappade vattnet nästan direkt. Fick lustgas som hjälpte nada. Efter några timmars skrikande fick jag epidural som var ren magi. Som tur var fick jag en annan barnmorska än den jag pratat i telefon med, som var jättebra, men hon sprang mellan flera olika pågående förlossningar så jag hade lite olika personal kring mig under natten. Kände för att krysta men olika personal tyckte lite olika om när det var dags så jag fick försöka hålla igen och kräktes mer av smärtan. När min ordinarie barnmorska kom in sa hon att det var dags och vi körde på i ca 20 min som var en dans på rosor jämfört med resten av natten.

Skulle säga att krystningsfasen var den enkla och minst smärtsamma biten, vilket jag inte räknat med. Fler som upplevt det så?

Ja väldigt skönt!!

Nej det hans inte med. Hade tens och vetekudde hemma och försökte ta mig igenom värkarna med andningen (vi har gått en föda utan rädsla- kurs) men det blev så klart svårare och svårare att koppla av pga intensiv smärta. Sen var vi ju bara inne 10 min innan han kom så då var det bara fokus på att krysta, hade faktiskt ingen tanke på smärtlindring även om det gjorde sjukt ont.