Jag ångrar att jag blev förälder, trivs inte som mamma

Ja, som rubriken lyder så ångrar jag mitt föräldraskap som jag vet är ett livslångt åtagande. Jag ångrar att jag inte gjorde en sen abort i femte månaden (när jag fick veta att jag var gravid). Jag är ingen barnmänniska. Trivs inte i mammarollen, tycker bara att det är jobbigt, tråkigt att leka och fruktansvärt att höra på skrik och gnäll. En ren plåga. Jag är glad att dagarna går och att barnet inte alltid kommer att vara litet.

Känner mig helt ensam med dessa tankar. Alla säger att man inte ångrar barn och att barn är meningen med livet. Livets höjdpunkt. För mig har jag inte haft värre år än de då jag varit mamma. Ser främst nackdelar med barn:

- inga sovmorgnar, OBSERVERA (!!) Kanske 1 gång i veckan om du har tur och få barnvakt så ofta. Alltså någon som kan ha barnet hos sig. Hemma kan jag lova att du vaknar ändå även om du har en partner!! (Fniss) Inte ett dugg avis på gravida..

- skrik

- GLÖM BORT EGENTID TOTALT, DU KAN GLÖMMA DITT DATORSPEL ELLER DINA SERIER EFTER JOBBET!! Du kan kolla på väg till jobbet och på väg hem. Barnet somnar inte vid sju bara för att du vill det.

- GLÖM ATT ENS KUNNA TA EN DUSCH MER ÄN 1 GÅNG I VECKAN OM DU HAR ETT HELTIDSJOBB. Möjligtvis att du kan duscha om inte ditt barn vaknar samtidigt med dig (händer ungefär aldrig) GLÖM EN LÅNG HÄRLIG DUSCH.

- GLÖM ATT ÄTA DINA SÖTSAKER NÄR DU KOMMER HEM EFTER JOBBET

- PÅTVINGAD LEK

- GLÖM ATT ORKA MED DINA INTRESSEN PÅ FRITIDEN ELLER GÅ OCH TRÄNA FÖR DET FINNS INTE TID FÖR DET OM DU ARBETAR HELTID.

Jag förstår inte hur vissa orkar med eller vill ha flera barn!! Det är ju stressigt, ångestframkallande och uttröttande och man vill bara att de ska växa upp och bli stora så att man slipper ta hand om dem.

Ensamheten har alltid funnits, men den är mer tydlig numera, dels för att folk har mer fritid, till skillnad från förr, då man arbetade alla timmar man var vaken. Sedan så ser man ensamheten, vilket man inte gjorde förr.
När det gäller äldre, så var det inte alls ovanligt att de blev, om det fanns plats, hänvisade till någon sämre ställe på gården, annars var det fattighuset som gällde.
Vi målar gärna upp en illusion hur rart och gulligt det var på gårdarna förr i tiden, hur alla generationer med varm hand tog hand om varandra. verkligheten var inte lika fin. Utanförskap och ensamhet fanns även då. Äldre var mest till besvär (när de längre inte kunde bidra till uppehället). Självklart fanns det, och självklart finns det många familjer med välmående och sunda relationer mellan generationerna.

Om du haft för vana att lämna bort en så liten till barnvakt en gång i veckan så är det ju inte underligt att ungen blir hysterisk så fort du lämnar rummet. Du har ju skadat barnets psyke.
Även du nu fäst dig vid ditt barn som du ändå betraktar som ett funktionshinder, så är det irrelevant eftersom dina känslor är oviktiga i sammanhanget. Du måste göra det som är bäst för barnet, och att bo med dig är inte det.
Låt en normal person få ta hand om ungen.

Ja, som rubriken lyder så ångrar jag mitt föräldraskap som jag vet är ett livslångt åtagande. Jag ångrar att jag inte gjorde en sen abort i femte månaden (när jag fick veta att jag var gravid). Jag är ingen barnmänniska. Trivs inte i mammarollen, tycker bara att det är jobbigt, tråkigt att leka och fruktansvärt att höra på skrik och gnäll. En ren plåga. Jag är glad att dagarna går och att barnet inte alltid kommer att vara litet.

Känner mig helt ensam med dessa tankar. Alla säger att man inte ångrar barn och att barn är meningen med livet. Livets höjdpunkt. För mig har jag inte haft värre år än de då jag varit mamma. Ser främst nackdelar med barn:

- inga sovmorgnar, OBSERVERA (!!) Kanske 1 gång i veckan om du har tur och få barnvakt så ofta. Alltså någon som kan ha barnet hos sig. Hemma kan jag lova att du vaknar ändå även om du har en partner!! (Fniss) Inte ett dugg avis på gravida..

- skrik

- GLÖM BORT EGENTID TOTALT, DU KAN GLÖMMA DITT DATORSPEL ELLER DINA SERIER EFTER JOBBET!! Du kan kolla på väg till jobbet och på väg hem. Barnet somnar inte vid sju bara för att du vill det.

- GLÖM ATT ENS KUNNA TA EN DUSCH MER ÄN 1 GÅNG I VECKAN OM DU HAR ETT HELTIDSJOBB. Möjligtvis att du kan duscha om inte ditt barn vaknar samtidigt med dig (händer ungefär aldrig) GLÖM EN LÅNG HÄRLIG DUSCH.

- GLÖM ATT ÄTA DINA SÖTSAKER NÄR DU KOMMER HEM EFTER JOBBET

- PÅTVINGAD LEK

- GLÖM ATT ORKA MED DINA INTRESSEN PÅ FRITIDEN ELLER GÅ OCH TRÄNA FÖR DET FINNS INTE TID FÖR DET OM DU ARBETAR HELTID.

Jag förstår inte hur vissa orkar med eller vill ha flera barn!! Det är ju stressigt, ångestframkallande och uttröttande och man vill bara att de ska växa upp och bli stora så att man slipper ta hand om dem.

Om du haft för vana att lämna bort en så liten till barnvakt en gång i veckan så är det ju inte underligt att ungen blir hysterisk så fort du lämnar rummet. Du har ju skadat barnets psyke.

Även du nu fäst dig vid ditt barn som du ändå betraktar som ett funktionshinder, så är det irrelevant eftersom dina känslor är oviktiga i sammanhanget. Du måste göra det som är bäst för barnet, och att bo med dig är inte det.

Låt en normal person få ta hand om ungen.