Jag ångrar att jag blev förälder, trivs inte som mamma

Åh, där kom det som ett brev på posten. De som inte har skaffat barn har ofta aktivt (såvida de är sociala) skaffat sig ett bra nätverk. Ofta är dessa vänner byggda på helt andra premisser än familjeband.
Att ha barn är ingen garanti att inte bli ensam på ålderns höst. Det kan ske mycket under årens lopp.

Ensamheten har alltid funnits, men den är mer tydlig numera, dels för att folk har mer fritid, till skillnad från förr, då man arbetade alla timmar man var vaken. Sedan så ser man ensamheten, vilket man inte gjorde förr.
När det gäller äldre, så var det inte alls ovanligt att de blev, om det fanns plats, hänvisade till någon sämre ställe på gården, annars var det fattighuset som gällde.
Vi målar gärna upp en illusion hur rart och gulligt det var på gårdarna förr i tiden, hur alla generationer med varm hand tog hand om varandra. verkligheten var inte lika fin. Utanförskap och ensamhet fanns även då. Äldre var mest till besvär (när de längre inte kunde bidra till uppehället). Självklart fanns det, och självklart finns det många familjer med välmående och sunda relationer mellan generationerna.