Jag ångrar att jag blev förälder, trivs inte som mamma

Jag har 5 barn och en hund. Jag är ENSAM med alla 5 plus hund varje vardagsmorgon då sambon börjar 6. JAG hinner duscha varje morgon. Jag hinner få i alla barnen frukost samt få på dom kläder. Lämna dom på skola och förskola och ÄNDÅ hinna i tid till jobbet varje dag. Men du har det såklart värst av alla. Eller så får du sluta spela offer. Och skärpa till dig lite och sluta gnälla.

Låter som du skulle behöva gå och prata och få stöd i ditt föräldraskap och kanske utreda om du har en depression? Det är trots allt inte helt ovanligt att må dåligt i föräldrarollen och går man obehandlad så är det inget som bara går över. 

Men jag undrar ju vad din partners roll är i det här? Är partnern förälder till barnet eller är det en ny? Hur som helst, är han inte delaktig?

Ursäkta?

Har du barn? Jag försöker ge konkret hjälp. När tjejen kommer ur den här jobbiga tiden kommer hin säkert dras med skuldkänslor över att hon känt och tänkt så här. Och då mår man som mamma inte jättebra med sig själv mtp såväl yttre förväntningar fr samhället och en den egna failade självbilden. Ju förr tjejen ser en ljusning desto bättre för alla. Läkare/BM som skickar remiss till ngn att samtala med kan vara en väg dit.

Är det något fel på barnet? Sover det aldrig? Varför står en femåring och skriker så fort mamma inte syns? Varför har inte barnen fått en relation till sin pappa?

Låter jättemärkligt. Du beskriver tillvaron med en nyfödd. Eller jag har haft mer tid för mig själv med nyfödd än du beskriver med en femåring. Det är inte rimligt.

den sk jobbiga tiden kan potentiellt hålla på i 18+ år beroende på förälders personlighet, att sprida lite glada men korkade floskler är inte direkt någon hjälp.
Vi pratar inte om någon med spädbarn direkt.

Asså det där stämmer verkligen inte! Bara för att du har barn så behöver det inte alls betyda att dem kommer och hälsar på. Jobbar på "ålderdomshem" och det är ALDRIG någon av deras barn som kommer, förutom en fika en gång om året då det är födelsedag.

Och vad hemskt att tänka att en ska skaffa barn för att en kommer bli ensam på hemmet!? Herregud, vad är det för framtids tro :/

Modigt av dig att dela med dig av din historia. Vist det är ingen dans på rosor att vara småbarnsförälder. När jag fick min dotter mådde jag dåligt några veckor, jag älskade inte henne då. Men jag tog hand om henne av instinkt. Ju äldre hon blev ju mer känslor fick jag för henne. Nu älskar jag henne och är stolt att få vara mamma till min lilla 1åring. Dock har jag aldrig ångrat min dotter men hon är oplanerad. Har fått endel hjälp på olika håll som tex spädbarnsverksamheten och psykiatrin.

Låter inte alls kul det där. Nu är det svårt att ge superbra tips då jag inte känner dig. Men kan gissa mig till att ni hamnat i en ond spiral. Nu spekulerar jag fram hur jag tror der kan vara.

Du känner att det är jobbigt att vara mamma, fokuserar på dom tankarna, det tar energi att tänka negativt, du blir lite frånvarande, ditt barn älskar dig och behöver dig, barnet länner av att något inte stämmer och gör allt för att ha din uppmärksamhet och vill vara säker på att du älskar henne, barnet kanske inte fårctillräckligt mycket uppmärksamhet, eller saknae kärlek från dig, barnet gör saker den itne får eller beter sig på ett sätt som du upplever som jobbig för att hon känner att du ser henne då, du tycker det blir ännu jobbigare och får ännu mindre ork till att vara en bra förälder.

Lever du med barnets pappa? Jag tycker du ska söka hjälp genom psykiatrin och även från socialen. Du behöver stöd. Du behöver få proffessionell hjälp för att ändra på ditt tankesätt alternativt placera om barnet. För gör du inget kommer det ikte bli bra för varken dig eller barnet.

Varför kan du inte duscha när barnet har somnat på kvällen?

Men var är barnet när du arbetar heltid? Finns pappan med i bilden? 

Tycker att du måste söka hjälp, varken du eller barnet verkar må bra. Ring BVC eller kommunen, du kan kanske få en stödfamilj?

Har du eller barnet något funktionshinder? Verkar inte normalt att en 5-åring står och skriker när du duschar...

Om banala saker som datorspel, serier och godis har högre prioritet än ditt barn får du väl adoptera bort det. Det finns många mera lämpade mammor som är ofrivilligt barnlösa och gärna tar ditt barn.