Tror inte direkt det är ovanligt. Har ett par manliga vänner som gick i fällan och sitter nu låsta med barn och är allmänt trötta på livet.
De ser bara fram emot när ungen blir 10+ så denna är lite mer självständig och deras liv kan börja igen.
Så jag tror inte du är ensam direkt utan det är mer stigma att prata om det eftersom det ska vara det bästa någonsin osv osv.
Du har inte tänkt på vad som händer med barnet om det inte känner sig sett och ovillkorligt älskad? (Även om det gäller en bebis!) Barn söker bekräftelse och trygghet. Kan du inte ge det så sök läkarhjälp, så att både du och barnet mår bättre.
Dina känslor och tankar är säkert inte ovanliga men du verkar medveten om att det hade varit bättre om du känt annorlunda. Så sök hjälp och be om hjälp så du till slut hittar ett nice sätt att leva det här livet. Du förtjänar att vara lycklig och ditt barn förtjänar en mamma som lår