Jag ångrar att jag blev förälder, trivs inte som mamma

Modigt av dig att dela med dig av din historia. Vist det är ingen dans på rosor att vara småbarnsförälder. När jag fick min dotter mådde jag dåligt några veckor, jag älskade inte henne då. Men jag tog hand om henne av instinkt. Ju äldre hon blev ju mer känslor fick jag för henne. Nu älskar jag henne och är stolt att få vara mamma till min lilla 1åring. Dock har jag aldrig ångrat min dotter men hon är oplanerad. Har fått endel hjälp på olika håll som tex spädbarnsverksamheten och psykiatrin.

Låter inte alls kul det där. Nu är det svårt att ge superbra tips då jag inte känner dig. Men kan gissa mig till att ni hamnat i en ond spiral. Nu spekulerar jag fram hur jag tror der kan vara.

Du känner att det är jobbigt att vara mamma, fokuserar på dom tankarna, det tar energi att tänka negativt, du blir lite frånvarande, ditt barn älskar dig och behöver dig, barnet länner av att något inte stämmer och gör allt för att ha din uppmärksamhet och vill vara säker på att du älskar henne, barnet kanske inte fårctillräckligt mycket uppmärksamhet, eller saknae kärlek från dig, barnet gör saker den itne får eller beter sig på ett sätt som du upplever som jobbig för att hon känner att du ser henne då, du tycker det blir ännu jobbigare och får ännu mindre ork till att vara en bra förälder.

Lever du med barnets pappa? Jag tycker du ska söka hjälp genom psykiatrin och även från socialen. Du behöver stöd. Du behöver få proffessionell hjälp för att ändra på ditt tankesätt alternativt placera om barnet. För gör du inget kommer det ikte bli bra för varken dig eller barnet.