Hur reagerar ni runt glada personer?

Det gör jag i den mån jag kan. Lite svårt om man sitter på möten eller föreläsningar men om det är radio byter jag podd eller kanal.

Visst är min tolkning ytterst personlig men att döma av andra kommenterar i tråden är jag tydligen inte den enda som finner dessa typer av personligheter och beteenden som irriterande.

Jag är också en extrovert person och en sån som vaknar upp på gott humör nästan varje morgon. Men jag jobbar med patientmöten varje dag, har mycket familj, vänner och bekanta runt mig (mycket olika typer av människor) och är det något jag lärt mig och anammat så är det att det viktigaste för att ?få med sig? folk och inte krocka med sinnesstämningar så är det att alltid ha en vänlig, lågmäld och hyfsat neutral ingång i alla möten. Få in humorn varsamt och använda sig själv och sin egen självdistans på ett diskret sätt. Det mjukar ofta upp och mötet kan bli ganska positivt och roligt även om sinnesstämningen hos den andra från början är rätt negativ. Har man fått en sådan start där man ?mötts? i stämningen så är det väldigt lätt att dra med någon sedan. Sedan kan jag dra mina historier och hålla låda (såklart inte i patientmöten men i andra sammanhang) och folk skrattar och lyssnar. Jag är lika intresserad av andras historier även om jag gillar att vara i centrum och det tror jag också är viktigt för att komma undan det faktum att alltid upplevas glad. Jag skrattar och ler mycket men jag anpassar alltid ansiktsuttryck utifrån samtalsämne och den andres berättelse. Dessutom är det viktigt att klara av tystanden och inte kvittra in emellan hela tiden, även om glädjen bubblar på insidan. Mitt spontana beteende skulle alltså definitivt ha dålig inverkan på ledsna eller negativa personer, men om man lär sig möta andra först så funkar det bra tycker jag.

Absolut! Det går inte att uppskatta alla. Sedan tror ju jag att det är lika många som inverkas negativt av det motsatta beteendet, dvs. ex uttalad surhet eller bitterhet.

Absolut! Negativism och bitterhet är betydligt värre och gör mer skada, Såna personer sprider dåliga stämningar och dominerar vart än de grå. Måste då naturligtvis försöka omvända en sådan vilket brukar lyckas efter ett tag. Bäst är de neutrala med ett öppet ansikte och en nyfiken attityd.

Din värld är snart kommen. En värld av robotar!

Extra roligt att vara bland kvinnor som tvinnar ihop benen när de gapskrattar. Har en sådan på jobbet. Henne blir man glad av.

Pratar hellre med en som är positiv och med en mentalitet att "det går att lösa" än med en negativ person.

Jag vet i alla fall vem jag vill ha som kollega på mitt arbete.

Jag är jätteglad och positiv hela tiden. Alltid ett leende på läpparna, tar hand om allt och alla, fixar och donar och skrattar gärna och länge.

Framför andra. Pastigt och falskt, som en barbiedocka. Ingen märker någon skillnad mot någon som är genuin. Ingen skulle tro att jag har 8 självmordsförsök i bagaget och att det senaste var i år.

Vad tragiskt att du innerst inne mår så dåligt! Vad får dig att känna behovet att spela så glad? Hur hade du varit om du var som dig själv? Låter som du känner stora krav på att vara perfekt och okomplicerad, eller?

Haha, förstår vad du menar, känner också en som gör precis så. Fast egentligen är det ju synd om dem även om hon inte verkar obekväm i situatioen, bara skrattar på.

Fast det är jättemärkligt. Vad finns att skratta åt i ett vanligt neutralt samtal om kommande helg,m arbetsuppgifter, skolan eller vad som helst?

Givetvis är det inte i varje mening. Men Ibland kan livets mest tråkiga eller vardagliga uppgifter vara komiska. Det är lite som att luta sig tillbaka och se objektivt på människor och livet, lite som att man observerar det på håll! Då kan saker å ting bli mycket komiskt vad det än är!

Jag spelar glad för att ingen annan ska må dåligt.

Men dina känslor då? Är inte dem värda något?

Har det varit så att du bakåt i tiden visat dina känslor? Eller har du alltid hanterat dem själv?

d bero på vikken sårts "humår" som delas..