Hur reagerar ni runt glada personer?

Jag är också en extrovert person och en sån som vaknar upp på gott humör nästan varje morgon. Men jag jobbar med patientmöten varje dag, har mycket familj, vänner och bekanta runt mig (mycket olika typer av människor) och är det något jag lärt mig och anammat så är det att det viktigaste för att ?få med sig? folk och inte krocka med sinnesstämningar så är det att alltid ha en vänlig, lågmäld och hyfsat neutral ingång i alla möten. Få in humorn varsamt och använda sig själv och sin egen självdistans på ett diskret sätt. Det mjukar ofta upp och mötet kan bli ganska positivt och roligt även om sinnesstämningen hos den andra från början är rätt negativ. Har man fått en sådan start där man ?mötts? i stämningen så är det väldigt lätt att dra med någon sedan. Sedan kan jag dra mina historier och hålla låda (såklart inte i patientmöten men i andra sammanhang) och folk skrattar och lyssnar. Jag är lika intresserad av andras historier även om jag gillar att vara i centrum och det tror jag också är viktigt för att komma undan det faktum att alltid upplevas glad. Jag skrattar och ler mycket men jag anpassar alltid ansiktsuttryck utifrån samtalsämne och den andres berättelse. Dessutom är det viktigt att klara av tystanden och inte kvittra in emellan hela tiden, även om glädjen bubblar på insidan. Mitt spontana beteende skulle alltså definitivt ha dålig inverkan på ledsna eller negativa personer, men om man lär sig möta andra först så funkar det bra tycker jag.