• Anonym (maus)

    Ska jag välja särbolivet med denna bonusfamilj?

    Vi har träffats i 2,5 år, varav lite mer än ett år som sambos i hans hus och med hans barn (13 och 16 år) veckovis. Medan vi var särbo så bråkade vi knappt eller tjafsade. Jag var hos dem varje helg och varannan vecka var han hos mig. måndag till torsdag på barnveckan var jag i min lägenhet. det fungerade såå bra. men han sa från start att han vill vara sambo och om jag inte vill det så får det vara slut. så jag flyttade in. Det var ett helvete från start, eftersom jag kom in som en inneboende till en färdig familj och en färdigt hem. hyr ut min lägenmhet i andra hand, så har inga möbler med mig. 

    Eftersom sdag inte gillar mig speciellt mycket och jag inte heller känner någon kemi med dem, så brukar jag hålla mig borta på kvällarna den veckan de är hos oss, villket är plågsamt. Det enda kravet jag har ställt är att om de kommer till oss på den barnfria veckan så ska de ringa innan och att de plockar undan efter sig.

    Nu efter 2,5 år så bad jag om ifall vi kan ändra bytdag till söndag kväll istället för måndag. Pojken har nämligen valt att bo mest hos mamman sedan 6 månader och är hos oss varannan helg, så vi lämnar honom på söndagen. Flickan vill vara kvar som tidigare på måndagar. Då går hon till skolan och sen vet man aldrig ifall hon kommer vid 12 eller 15 eller först på kvällen vid 20 när mamman ska hänta sakerna (EN påse!!), Jag har bett min sambo om han kan lämna den påsen kvällen innan eller på måndag morgonen så att det inte blir en massa spring etc, men han vägrar. Han säger att de haft det såhär i 8 år och så ska det vara! Varför detta är viktigt för mig är att söndagarna hade blivit mer naturliga att man hälsar på varandra och äter ihop. på måndagar går hon in på sitt rum och det blir inte riktigt så att vi hälsar eftersom hon inte gillar mig. därför går jag heller inte in på hennes rum o hälsar, vilket min sambo kräver av mig. vi äter aldrig ihop på kvällarna utan hon vill sköta sitt. är detta normalt??
  • Svar på tråden Ska jag välja särbolivet med denna bonusfamilj?
  • Anonym (maus)

    De har bytt veckor EN gång och det var när jag och han började dejta. Men han hade dåligt samvete hela tiden. De vill fortsätta ha det som de har haft det livet ut 

  • Anonym (Putte)
    Anonym (maus) skrev 2019-05-22 19:06:00 följande:

    De har bytt veckor EN gång och det var när jag och han började dejta. Men han hade dåligt samvete hela tiden. De vill fortsätta ha det som de har haft det livet ut 


    Då blir det svårare. Men hur tänker de kring kostnader? Den som alltid får ta loven får ju ligga ute med mer kostnader som mat, nöjen. Men de lär väl inte ändra något ändå.

    Jag förstår att det känns olidligt att spendera loven med dottern. Hon verkar ju bete sig som att hon ska punktmarkera dig? Spenderar hon hellre dagarna med att göra livet obekvämt för dig än att spendera dagarna med att göra något roligt?
  • Anonym (maus)

    Ja det känns helt enkelt som att hon är livrädd för att jag ska få mer av pappa än hon, hon är rädd att jag ska ta över för mycket. När han reste ensam med mig så visade hon tydligt att hon protesterar genom att stanna hosmamman en vecka extra! Sedan dess vågar han inte resa utan barnen för då blir hon arg. Han skulle dock aldrig erkänna att det är så!

    Pappan står för alla resor och merkostnader eftersom mamman alltid klagar på brist på pengar.

  • Anonym (Putte)
    Anonym (maus) skrev 2019-05-22 22:41:46 följande:

    Ja det känns helt enkelt som att hon är livrädd för att jag ska få mer av pappa än hon, hon är rädd att jag ska ta över för mycket. När han reste ensam med mig så visade hon tydligt att hon protesterar genom att stanna hosmamman en vecka extra! Sedan dess vågar han inte resa utan barnen för då blir hon arg. Han skulle dock aldrig erkänna att det är så!

    Pappan står för alla resor och merkostnader eftersom mamman alltid klagar på brist på pengar.


    Vad är det med dessa män som inte kan förklara för sina barn att dom inte kommer att förlora sin pappa bara för att han vill spendera lite tid med en annan vuxen människa? Någon som han kanske kan bli gammal med när barnet själv hittat någon att bilda familj med. Ni konkurrerar inte om samma kärlek. Tiden kanske men tid kan han ju ge henne ändå även om han lägger tid på dig också. Det är ju inte som han har övergivit henne.

    Men hur tänker du göra med semestern? Du sa tidigare vad du tyckte men inte något om att du bestämt dig för att låta dom resa ensamma. Accepterar han inte att du vill att han ger sin dotter av sin tid eftersom hon verkar behöva det av honom?
  • Siden

    Det verkar vara pappan som är problemet i den här ekvationen (att inte klara av att comitta till ny partner samtidigt som han finns kvar för barnen). Om det har hänt flera gånger med flera partners dessutom. Varningsklocka där. Har pappan och exet haft någon konflikt eller är deras relation konstig? Då brukar ju barnen bete sig utåtagerande mot den nya kvinnan. Har pappan skuldkänslor, var det han som bröt upp den gamla familjen? Om han drivs av skuldkänslor fortfarande kan ha ju aldrig sätta dig, sin nya kvinna, först. Man kan ju fråga sig: När är skulden betald? Om jag vore du skulle jag nästan avvakta med att bo ihop tills dessa tonåringar flytttat hemifrån. Det låter inte värt det att kämpa sig in med hävstång i detta familjesystem.

  • Anonym (Dina)
    Anonym (maus) skrev 2019-05-22 08:49:16 följande:

    Mitt barn är utfluget så hon kommer inte hit mer än någon enstaka gång per år. Men jag känner inte att jag har öppna dörrar för henne elller mina väninnor och familj. Det är kanske något jag känner och som inte är sant, men detta är "hans och dotterns" hus. Jag är bara en inneboende. Han har sagt till mig att ta plats, men dottern är starkare än jag och ställer sig i vägen i köket, i vardagsrummet, altanen. Ja överallt. Jag är för svag just nu. Känner att jag inte har mitt! När vi var särbos och jag hade "mitt eget hem" och mitt jobb och fick bestämma vad jag ville så var det annorlunda. Har blivit helt kuvad och dessutom förlorat lägenheten pga honom,.

    Jag tycker att han och jag ska resa ensamma och dottern och han ensamma. Så får dottern sin älskade pappa för sig själv. Jag kommer ändå känna mig utanför p resan med dem två!


    Det är väldigt tydligt att du har tappat bort dig själv i den här familjekonstellationen och inte så konstigt med tanke på vilket verklighetsfrånvänt ego till karl du är tillsammans med. Sedan så tror jag att du är lite rädd att förlora honom så därför har han the upper hand mot dig (förlåt mig men han verkar vara sjukt osympatisk och en riktig mobbarjävel).

    Sedan så får man ju aldrig tala illa om barn men ursäkta mig. Vad är det för fel på tjejen och på andra tonåringar som beter sig likadant i den åldern? Det finns ett bäst före datum för allt och det är passerat med råge när det kommer till 16 åringar som fortfarande vill gifta sig med sin pappa. Det är inte gulligt någonstans, man spyr i munnen. Säg det till din karl förresten när du ändå håller på och du måste ta henne också. Skitungen ska fan ner på jorden.

    Sedan så hjälper det inte att du går runt där i hemmet och är ledsen och låg. Så länge du är det så kommer båda att fortsätta pissa på dig. Du behöver skaffa dig lite ryggrad och lacka ur riktigt ordentligt, det är inte vidare konstruktivt men det går inte heller att tala konstruktivt med två mobbare som kör maktmissbruk mot dig.

    Du måste också vara tydligare. Säg rakt upp och ner att du åker inte på någon resa med dom i dagsläget, ska du ens överväga det så ska du och han sitta i framsätet medans ungarna sitter bak. Punkt! Metaforiskt menat då.
  • Anonym (Dina)
    smulpaj01 skrev 2019-05-22 16:58:23 följande:

    Lever inte i en bonusfamilj nu. Men när jag gjorde det (i 10 år) skulle jag aldrig komma på tanken att kräva det ts gör. Det är helt förkastligt och det finns ingen som helst anledning att dottern inte får komma hem mer än att ts inte gillar henne och därför inte vill det.

    Mitt ex hade kastat ut mig om jag hade kommit med ett sånt krav - med all rätt!

    Det är dotterns hem sedan 16 år och ts sedan ett år!


    Fruktansvärt löjligt skrivet av dig. Vad vill du ha bekräftelse på? Ett hundkex kanske?

    Var glad över att du levde i en harmonisk bonusfamilj men tjacka lite förståelse för att det inte ser ut så i alla hushåll.
  • Anonym (maus)

    Jag har redan sagt så många gånger att det inte kommer bli bra att resa vi 3 och bo i samma rum etc. men han vägrar acceptera. Han tycker att jag ska visa vad jag vill med dem som familj genom att åka med o visa att jag är vuxen och försöka komma nära tjejen.

    Hans tanke är bra, men det känna inte som att det kommer fungera med en 16 åring helt enkelt. Tycker att de 2 ska göra en pappa/dotter resa istället. Jag vill alltid ge dem egentid och håller mig undan så mycket jag kan när hon är här så de kan göra saker ihop. Det uppskattas inte! Han vill ha med mig alltid och överallt !!

  • Anonym (Putte)
    Anonym (maus) skrev 2019-05-23 07:49:39 följande:

    Jag har redan sagt så många gånger att det inte kommer bli bra att resa vi 3 och bo i samma rum etc. men han vägrar acceptera. Han tycker att jag ska visa vad jag vill med dem som familj genom att åka med o visa att jag är vuxen och försöka komma nära tjejen.

    Hans tanke är bra, men det känna inte som att det kommer fungera med en 16 åring helt enkelt. Tycker att de 2 ska göra en pappa/dotter resa istället. Jag vill alltid ge dem egentid och håller mig undan så mycket jag kan när hon är här så de kan göra saker ihop. Det uppskattas inte! Han vill ha med mig alltid och överallt !!


    Jag hade kunnat förstå det mer med den yngre sonen men med en sextonåring? Det verkar så konstigt också att han inte passar på att ta tillvara de sista år han har med tjejen innan hon flyttar hemifrån. Ett barn kan ju rent teoretiskt ändra sig över en natt, upptäcka kompisar, träffa en pojkvän och inte alls vara intresserad av att umgås med honom längre. 

    När ska han visa vad han vill med er som en familj och ställa lite krav på sitt barn? Hans barn behandlar inte dig som familj och vad gör han åt det? Han verkar mest tycka att du ska lösa det problemet själv. Hans dotter tycker att det är hennes hus? Hur blir du som i en familj under de omständigheterna? 

    Säg inte bara till honom vad du tycker, är det inte läge nu att tala om hur du tänker göra och så får han finna sig i det. Låt honom sura. Hellre han än du. Låt det bli hans problem. Sluta låta honom lägga problemen på dig. Just nu har han inga problem fastän allt är hans ansvar. Låt honom ha lite tid med sin dotter så får han också gott om tid att prata med henne om det här med relationer, att hans relation med dig inte på något sätt konkurrerar med hans relation med henne. Dom behöver tid att prata om det. Ställ krav på honom att han spenderar tid med henne ensam och pratar med henne om såna saker.

    Har hon någonsin haft någon pojkvän? Du kanske kan hoppas att hon träffar någon snart så att hon förstår hur det är. Då är det kanske pappan som kommer att sura för att hon släpar med sig pojkvännen överallt? 

    När han vill ha med dig överallt och alltid, hur är det för dig då? Har du kul? 
  • Anonym (maus)

    Hon har aldrig haft en pojkvän, vilket i min värld är konstigt när man är 16 år. Min dotter har haft pojkvän sedan hon var 14! Det är ju det jag hoppas på hela tiden, att hon ska träffa någon och inse vad kärlek är!

    Jag är på ett sätt glad att han vill inkludera mig i familjen så mycket som möjligt, men på ett annat sätt inte. Barnen har ju inte minsts intresse av mig som person och tilltalar inte ens mig efter 2,5 år. När jag försöker prata så svara de bara kort ?ja eller nej? och ser mig aldrig i ögonen. Därför tar detta så mycket av min energi så jag hellre ser att de är ensamma och pratar, för få verkar barnen våga släppa loss mer. De är spända med mig. Dottern gillade mig inte från start eftersom jag är väldigt uppseendeväckande och har levt la dolce vita utomlands. Tror hon ser mig antingen som ett hot eller att jag kanske kommer svika pappan !

  • Anonym (Dina)
    Anonym (maus) skrev 2019-05-23 10:46:35 följande:

    Hon har aldrig haft en pojkvän, vilket i min värld är konstigt när man är 16 år. Min dotter har haft pojkvän sedan hon var 14! Det är ju det jag hoppas på hela tiden, att hon ska träffa någon och inse vad kärlek är!

    Jag är på ett sätt glad att han vill inkludera mig i familjen så mycket som möjligt, men på ett annat sätt inte. Barnen har ju inte minsts intresse av mig som person och tilltalar inte ens mig efter 2,5 år. När jag försöker prata så svara de bara kort ?ja eller nej? och ser mig aldrig i ögonen. Därför tar detta så mycket av min energi så jag hellre ser att de är ensamma och pratar, för få verkar barnen våga släppa loss mer. De är spända med mig. Dottern gillade mig inte från start eftersom jag är väldigt uppseendeväckande och har levt la dolce vita utomlands. Tror hon ser mig antingen som ett hot eller att jag kanske kommer svika pappan !


    Det är inget konstigt att hon aldrig har haft en pojkvän men däremot är det konstigt att hon intresserar sig mer för sin pappa än om killar (eller tjejer).

    Du är vuxen, är du dessutom berest och har utflugna barn så kan du nog komma på sätt att knäppa en liten fjortis på näsan. Det kan man göra utan att vara elak, just nu så beter ni er båda som två tjejer som strider om en och samma kille och han verkar vara rätt nöjd på sin position. Den spiralen måste nu komma bort ifrån, gör din sambo fullt medveten om det här.

    Du måste bli förbannad snart, det är en mycket bättre drivkraft än att vara ledsen och knäckt.
  • Anonym (Haha)
    Anonym (maus) skrev 2019-03-27 20:54:12 följande:

    Nej, han är inte ute efter pengar. Jag betalar 3000 kr i månaden och då ingår mat, bil och bilförsäkring och alla resor.

    Däremot har han lite kontrollbehov och älskar familjelivet. Han vill ha alla han älskar nära sig alltid. men det fungerar tyvärr inte alltid så....


    Ahhh.... Då förstår jag varför du bor kvar. Tycker inte du ska klaga så mycket då du praktiskt taget lever gratis!
Svar på tråden Ska jag välja särbolivet med denna bonusfamilj?