tesselessan skrev 2019-03-01 09:31:01 följande:
Jag beklagar verkligen för missfallet. kan inte föreställa mig hur det är att gå igenom så många missfall, jag hopas verkligen att läkemedlen du får hjälper snart.
Jag märker att detta med att få ett syskon börjar styra alla aspekter av mitt liv- inte bara alla känslor men även saker som jobb.
Ja trivs inte på mitt jobb och har varje månad tänkt att det är lugnt, du behöver bara stå ut 9 månader till sen kan jag söka nytt under föräldraledigheten. Men nu har det gått 1 år av att vänta. Samtidigt vill man inte var den som blir gravid och lagom när man börjar det nya jobbet måste säga att jag endast kan jobba 6-9 månader för sen ska jag vara mammaledig.
Nu har jag slutat skjuta upp och tänker mer att byta jobb kanske gör att jag mår bättre och därmed blir gravid.
Så nu ska jag på anställningsintervju nästa vecka, dagen innan beräknas mens. hade först tänkt att jag skulle ta ett grav test innan för att veta så jag kan slappna av men jag kommer bli så ledsen om det är negativt så det kommer förstöra intervjun.
Jag har inte heller känt så bra för mitt jobb och jag tror det här gjort barnhetsen ännu värre för mig för det skulle liksom bli lösningen på en till stor del av livet. Du kan ju gissa hur bitter jag blir när jag tänker på att jag skulle ha varit mammaledig i sommar om jag inte hade fått missfall i höstas. Fy fan.
Nu är det 9 dagar kvar till mens och det är så att man nästan håller andan och bara vill stänga in sig tills man vet om det blir mens eller plus. Antingen kommer nyckeln till lyckan eller så blir det total käftsmäll av livet igen. Svårt att veta om man ska frukta eller längta efter BIM??
Men jag tänker som du, tills slut kan man inte pausa övriga livet för att man kanske blir gravid direkt. Skulle nån säga nåt så skulle man ju VERKLIGEN ha svar på tal!! Dock lär ju ingen fråga utan bara att vissa kanske skulle tycka man är krånglig. Men i en ivf podd var en chef med och hon sa att om hon anställer nån som är yngre (dvs mellan 25-35-40) så antar hon snarare att personen kommer vilja skaffa barn i livet för det vill de flesta. Så det är inte "undra om hon ska bli gravid" utan snarare att ja , det vill väl de flesta nån gång framöver om de inte redan har barn? Anställda som redan har barn är ju också "krångliga" för de vabbar och jobbar deltid men av nån anledning är fokus mer på att vi som kanske råkar bli gravida får dåligt samvete fast vi meddelar så sjukt långt innan och ofta får de ju då anställa vikarie över längre tid, betydligt lättare än att klara verksamheten när folk är borta deltid och strödagar...
