Har bara hört att det är nästan omöjligt att få ensam vårdnad.
Det jag har på min sida är:
-Flickan är skriven hos mig.
-Jag har betalat alla kostnader kring henne sen separationen. (Hur bevisa det när kvitto på kläder, ytterkläder saknas? Det jag beställt finns väl på nätet som faktura/orderbekräftelser)
-Hittills tre obesvarade förfrågningar om samarbetssamtal (han struntar i de).
-Det var han som valde att avbryta kommunikationen den gången han gick med på ett möte på familjerätten. Han skrev det i ett mejl till mig och "handledaren", att han inte fick ut nåt av det (handledaren var lite diskret på min sida och suckade emellanåt). Så han fick inte medhåll direkt.
-Jag har sms där han är aggressiv och ber mig att dra åt helvete (nu i snart två år).
-Han baktalar mig och försvårar allt, exempelvis förskoleplats. Han svarar inte på hur vi ska ta ledigt för flickans skull. Två somrar i rad har jag inte kunnat tala om för förskolan hur flickan är ledig då vi inte har varannan vecka (vi har 2-2-3) *
Det blir krångligt när han vägrar svara på hur ledighet och semestrar ska planeras (för att flickan ska ha det sammanhängande och någorlunda bra). Det blir inte bra eller snällt om flickan ska vara ledig två dagar för att sen gå på förskola två dagar och sen ledig igen i tre dagar. Har bett honom meddela mig sin ledighet så jag kan matcha det för flickans skull. Han svarar: "skit du i det, ta du ledigt som du vill så tar jag ledigt som jag vill!!"
Det slutar med andra ord med att flickan får osammanhängande lov och hon mår inte bra av allt hattande mellan hem, förskola, pappa osv. Jag tycker att alla barn har rätt till minst 1-2 veckors sammanhängande sommarlov. Jullov är en annan sak... men samma sak nu. Jag visste inte hur överlämningarna skulle ske under helgdagarna. Var rädd att han skulle hålla flickan ifrån mig hela ledigheten då han alltid är hatisk och inte svarar mig nåt, han svinar sig så fort han får tillfälle. Gjorde tvärtom, fick hämta flickan på förskolan och hon har varit hos mig hela julledigheten.
-Jag är den som går på alla tandläkarbesök, BVC mm. Vi har även varit hos psykolog då jag är orolig och ledsen för flickan. Jag meddelar alltid honom om tiderna då jag har informationsplikt men han svarar inte eller dyker upp på besöken.
Att tillägga: han är som ni förstått en idiot sen han träffade sin nya. Vi var vänner innan dess och han hjälpte till. Två dagar efter att han skaffat en flickvän blir han totalt ändrad. Det som gör mig ledsen är att det inte ska spela någon roll hur ens nya liv ser ut. Man måste ändå ha en viss kontakt för barnets skull. Han är omogen och tror att man måste kapa all kontakt med sitt ex för att man har en ny. Eller så är det den nya som ställer krav.... men både jag och flickan mår fruktansvärt dåligt. Hon förstår mer och mer för varje dag.
Vid de fysiska överlämningarna rycker han henne ifrån mig och hon tittar på mig medan han "småspringer" iväg. Han har hat i blicken och hela hans attityd är hetsk och ilsken. Därför undviker jag den fysiska kontakten.
I våras akutopererades jag pga min kroniska sjukdom och allt gick snabbt och som tur var flickan var hos sin pappa. Jag var jätterädd. Innan operationen skickade jag ett sms till flickans pappa. Skrev en kort sms att "jag ska akutopereras och om det händer nåt så säg till vår flicka att jag älskar henne jättemycket och alltid".
Efter operationen (som gick bra) läser jag hans svar: "jag vill inte veta något om ditt liv så skriv inte mer!".
Jag har inga ord kvar...
