Jag har letat ett tag efter en tråd om bf i september och inte hittat någon så tänker jag att jag skapar en!
Här kan vi samlas, välkomna!
Lite om mig: 24åring som bor med min sambo i Stockholm, väntar första barnet efter ha försökt i 25 månader och ett missfall. Plussade rejält tidigt redan äl+7 på kvällen och har bf 2 september :D
Hej, jag hoppar också in i den här tråden. Jag är 35 år och har 2 barn sedan tidigare (en son på 9 år och en son på 4 år) och bor i Västerås. Jag plussade på nyårsdagen och är nu i vecka 6+0, beräknad till 11 september om allt går bra 
Bara lite illamående och uppsvälld mage hittills.
Hejsan svejsan!
Jag plussade i söndags på äl+10 men ville vänta in BIM innan jag hoppade in i den här tråden. Nu är jag på äl+14 (5+0) och Röda Faran ser jag inte skymten av än så länge :). Jag har dessutom haft en jämn och fin stegring på testerna under veckan och en hel del symtom, så nu har jag bestämt mig för att Välja Glädje tills vidare ;).
Vi är 28 och 29 och väntar vårt första barn som, om allt går väl, beräknas anlända runt 25 september.
Hejsan svejsan!
Jag plussade i söndags på äl+10 men ville vänta in BIM innan jag hoppade in i den här tråden. Nu är jag på äl+14 (5+0) och Röda Faran ser jag inte skymten av än så länge :). Jag har dessutom haft en jämn och fin stegring på testerna under veckan och en hel del symtom, så nu har jag bestämt mig för att Välja Glädje tills vidare ;).
Vi är 28 och 29 och väntar vårt första barn som, om allt går väl, beräknas anlända runt 25 september.
Det får man egentligen inte utan ett dåligt kub-resultat men jag ogillade kub sist, sannolikhet var liksom inte min grej och de förklarar heller inte vad de är de mäter i blodet osv.. tyckte det var jobbigt att inte förstår varför man fick en viss siffra så trots vad de kallade ?bra siffror? så oroade jag mig jättemycket. Så jag bestämde då att blir det syskon då bekostar jag nipt själv direkt ist, så jag har bokat mitt privat, fick tid 14:e feb på alla hjärtans dag, tog jag som ett gott tecken Ul i samband med provtagningen så då får man veta att pyret lever där inne också <3 Så kanske kan använda mig av bilden efter det då... hmm...
Åh vilken rolig idé :D Vi tänkte också berätta för familjen i helgen :)
Nej två månader bara, men fick gravid 1-2 veckor på CB igår men negativt på en testa tidigt sticka idag. Skumt
Ok men då kanske det bara är att digitala upptäcker mindre mängd hormon. Så kan det vara.
Ah okej jag tänkte inte göra kun då jag inte kommer göra abort trots dåliga siffror :) Men vad exakt kollar man med nipt?
Jag gör det inte heller för att kunna avbryta men då jag vill veta för att isf kunna förbereda mig för bebisen som kommer på bästa sätt. Jag avbryter endast vid trisomi eller fel som inte är förenligt med liv utanför livmodern, och vid sådan komplikation vill jag veta det så tidigt som möjligt. Det är nog viktigt iaf att veta hur man vill göra och ha diskuterat igenom det innan man gör ett nipt eller kub och jag och min man är helt överens och vet vart vi står i frågan
Hej j igen. Alltså mitt humör. Haha, säkert lite graviditetshormoner, men framförallt nikotinabstinen, har nu slutat snusa helt, gjorde en snabb nedtrappning sen plusset i söndags. Gått från typ en dosa om dagen till idag, ingen. Efter plusset blev det bara tobaksfria super white, två om dagen. Idag helt utan. Jag är ingen beroendeperson, lider inte alls av att sluta på så sätt att jag "saknar det" eller är sugen, utan bara det kroppsliga, dåligt humör och kli i kroppen. Trodde ändå att det skulle vara svårare att sluta än det var. Motivationen är ju på topp och tycker inte det minsta synd om mig själv. Dock är jag irriterad, men kan ej göra något åt det tyvärr. Jag har ju bara tagit ett test, clearblue digital vecko, fick då 2-3 v. Ser att många tar flera, men jag kommer inte göra det. Känner av "mensvärk" och illamående till oss från hela tiden och mina bröst börjar kännas mer och mer. Har väldigt mycket flytningar, typ genomskinliga? Har tid hos bm den 5 februari och ska göra vul då. Sedan blir det NIPT runt v. 12 om allt går bra. Rädsla för mf är stor, men jag försöker vara glad ändå. Det är utom min kontroll. Hur går det för er andra?
Hej j igen. Alltså mitt humör. Haha, säkert lite graviditetshormoner, men framförallt nikotinabstinen, har nu slutat snusa helt, gjorde en snabb nedtrappning sen plusset i söndags. Gått från typ en dosa om dagen till idag, ingen. Efter plusset blev det bara tobaksfria super white, två om dagen. Idag helt utan. Jag är ingen beroendeperson, lider inte alls av att sluta på så sätt att jag "saknar det" eller är sugen, utan bara det kroppsliga, dåligt humör och kli i kroppen. Trodde ändå att det skulle vara svårare att sluta än det var. Motivationen är ju på topp och tycker inte det minsta synd om mig själv. Dock är jag irriterad, men kan ej göra något åt det tyvärr. Jag har ju bara tagit ett test, clearblue digital vecko, fick då 2-3 v. Ser att många tar flera, men jag kommer inte göra det. Känner av "mensvärk" och illamående till oss från hela tiden och mina bröst börjar kännas mer och mer. Har väldigt mycket flytningar, typ genomskinliga? Har tid hos bm den 5 februari och ska göra vul då. Sedan blir det NIPT runt v. 12 om allt går bra. Rädsla för mf är stor, men jag försöker vara glad ändå. Det är utom min kontroll. Hur går det för er andra?
Jag är en person som är väldigt impulsiv och rastlös och har otroligt svårt att vänta på saker... det är verkligen förenat med ångest och pina! Så detta med graviditeter är inte min grej ;) Hatar att inte ha koll på hur det ska gå eller vad som ska hända!
Pratade precis med min kompis om detta och hon hade haft 5 mf under sin tid som "mamma". Hon har 3 barn i dag. Jag blev ännu mer nojig (hon vet inte att jag är gravid...) och tänker att va fan!! Detta kommer inte gå!
Dessutom så har vi haft svår att bli gravida och varit på IVF första ggn och det gör att det är ännu större risk för mf känns det som...eftersom allt inte riktigt "är som det ska". Detta gör mig galen! Mår väldigt psykiskt dåligt faktiskt och det är ju bara början...kommer ju vara många veckor av oro (förhoppningsvis...) kvar. Hur överlever man?
Har dessutom väldigt väldigt lite symtom vilket gör det ännu svårare att acceptera att det KAN gå bra!! Nu känns det som det bara är en tidsfråga innan det skiter sig! Usch önskade att jag kunde slappna av men känns som om det är så otroligt tidspressande för oss om det INTE skulle funka nu!!