Inlägg från: Snickesnack |Visa alla inlägg
  • Snickesnack

    Bf September 2019

    Hejsan svejsan!

    Jag plussade i söndags på äl+10 men ville vänta in BIM innan jag hoppade in i den här tråden. Nu är jag på äl+14 (5+0) och Röda Faran ser jag inte skymten av än så länge :). Jag har dessutom haft en jämn och fin stegring på testerna under veckan och en hel del symtom, så nu har jag bestämt mig för att Välja Glädje tills vidare ;).

    Vi är 28 och 29 och väntar vårt första barn som, om allt går väl, beräknas anlända runt 25 september.

  • Snickesnack
    Snickesnack skrev 2019-01-17 11:09:12 följande:

    Hejsan svejsan!

    Jag plussade i söndags på äl+10 men ville vänta in BIM innan jag hoppade in i den här tråden. Nu är jag på äl+14 (5+0) och Röda Faran ser jag inte skymten av än så länge :). Jag har dessutom haft en jämn och fin stegring på testerna under veckan och en hel del symtom, så nu har jag bestämt mig för att Välja Glädje tills vidare ;).

    Vi är 28 och 29 och väntar vårt första barn som, om allt går väl, beräknas anlända runt 25 september.


    Jag menar såklart att jag är i vecka 5, 4+0 ;)
  • Snickesnack
    Jojjans skrev 2019-01-17 19:13:11 följande:

    Jag har varit lite rädd att kliva in i den här tråden efter att ha behövt kliva ur två liknande trådar det senaste halvåret. Men nånstans måste jag tillåta mig att hoppas.

    Jag är 33 år, och min sambo yngre och vi önskar så mycket att det som nu fått fäste ska få bli vårt första barn.

    Vi började försöka i maj och blev gravida nästan direkt, allt flöt på och efter att ha passerat vecka 12 och fått ett perfekt resultat på KUB så vågade vi äntligen pusta ut och berätta för alla. Men i vecka 16 gick mitt vatten och några dagar senare föddes vår lilla pojke och drömmen krossades. Var fast besluten om att bli gravid igen och det gick snabbt även nästa gång, plussade i början av december. Och precis när jag började känna hopp igen så började jag blöda på 5+3, och dagen efter var testet helt blankt. Jag trodde jag skulle gå under men insåg att då kommer jag aldrig få det jag vill, och så tog det sig direkt!

    Även om oron inte tar över mig helt så är det så svårt för mig att tro att det ska bli nån bebis den här gången heller. Jag vågar inte längre tänka ?men vad är oddsen att det händer igen?, för vad som helst kan verkligen hända. Men även om jag inte vet hur det kommer gå så har jag lovat mig själv att njuta så länge det varar och tillåta mig att drömma, det är det enda jag vet med säkerhet att jag får ut av det här och det ska inte oron få ta ifrån mig.

    Lägger in bilder på min hittills fina stegring (sista testet idag) vilket känns lugnande eftersom jag igår vaknade och var superorolig över minskande symptom. Idag är jag dödstrött, brösten spänner som bara den och jag har nån konstig huvudvärk och till och från stramar det i magen. 4+1 idag, så fortfarande väldigt tidigt.

    En lång presentation men tror jag inte kan utelämna min historia då den färgar helt och hållet hur jag förhåller mig till det här. Men hej alla, hoppas vi får följas åt länge länge <3


    Hejsan! Ville bara säga att det är så himla kul att vi fick följas åt till den här tråden ändå. Du känns ju lite som en "plus-kompis" ;). Och jag var också rädd att kliva över hit.

    Nu får vi bara hålla tummarna för att fröna vill stanna, men jag tänker iallafall vara glad tillsvidare.

    Lycka till!!
  • Snickesnack
    Frkhallon skrev 2019-01-20 19:54:01 följande:

    menar VARFÖR SKRIVER DEM PÅ FLASKAN ATT DET ÄR ALKOHOLFRITT när det typ kan innehålla lite? Så irriterande. Lyckades inte hitta någon halt på denna. Kopperbergs alkoholfria om vi har någon expert här?


    Står det alkoholfritt är eventuell alkoholhalt så försumbart liten att det inte har någon betydelse alls. Du behöver verkligen inte oroa dig!
    Tösen01 skrev 2019-01-20 19:59:50 följande:

    Välkommen tillbaka! Fy vad jobbigt med illamående, jag hoppas det släpper för dig snart, vilken vecka är du i? Testat postafen? Lergigan?

    Du, oroa dig inte för alkoholen, det är så himla lite! Även om det står överallt att allt ska undvikas så är det ingen riktig vetenskap bakom detta. Alltså tänk dig gravt alkoliserade kvinnor som super hela graviditeten, får 9 fall av 10 helt friska barn. Kvinnor med Fetalt alkohol syndrom får alltså oftast friska barn. Alkohol är inte så farligt som många tror, det är självfallet inte bra och man ska nog helst undvika detta, men dricker du alkoholfritt, så är du säker. Så släpp det helt! Kram


    Du menar att gravt alkoholiserade kvinnor oftast inte får barn med FAS? Det är sant att det är ovanligt med barn som föds med fullt utvecklat FAS, men det finns en stor gråzon innan FAS, där barnet ändå kan ha skador som kommer av kvinnans alkoholkonsumtion, men inte tillräckligt mycket för att uppfylla FAS-kriterierna.

    För att förtydliga: Nu snackar vi alltså om kvinnor med tung alkoholkonsumtion, INTE kvinnor som intet ont anande råkar dricka ett par glas cider en kväll :)
  • Snickesnack

    1. Vilken vecka är du i, och enligt vilka beräkningar?

    V9 (8+4) enligt ÄL

    2. Barn sen tidigare?

    Nej

    3. Tidigare graviditeter som inte gått vägen?

    Nej, förutom en abort för många år sedan.

    4. Antal försök för att få till denna graviditet?

    Gick på första försöket.

    5. Hur berättade du för din partner?

    Sprang upp i sovrummet och väckte honom när jag plussat på tre test varav ett digitalt. Jag hade dock känt på mig att det hade tagit sig.

    6. Vilka andra har du berättat för hittills?

    En nära vän som gissade och jag kunde inte neka. Annars ingen. Vi väntar till efter UL i vecka 12/13 med att berätta för våra närmaste familjer och efter RUL innan vi gör det helt offentligt.

    7. Cravings?

    Jag byter cravings hela tiden.

    8. Krämpor?

    Trötthet, ständig "bakiskänsla", illamående som kommer och går, ömma bröst som dock börjar bli bättre samt århundradets förstoppning.

    9. "Känning" om visst kön?

    Jag är lite velig där. Min rationella sida vill säga pojke, och en stor del av mig tror det, för det föds nästan bara pojkar i mannens släkt. Dock finns det en känsla inom mig som säger flicka. Vi får se! Troligtvis gör vi NIPT så vi kommer veta säkert. Inte för att det spelar någon roll men man är ju sjukt nyfiken ändå!

    10. Det är tidigt, men har ni funderat på namn?

    Ja vi har spånat lite men det är långt ifrån bestämt. Vi gillar gamla namn, dels gubbiga och tantiga från typ 1940 och före, men också riktigt gamla fornnordiska namn. Vi har hyfsat lika smak så vi ska nog kunna komma överens. :)

  • Snickesnack

    I mitt landsting blir alla erbjudna KUB. Vi sade redan på hälsosamtalet att vi planerade att göra NIPT så att KUB inte behövdes. De ville dock ändå göra ett UL i vecka 13 för att datera säkert och allt sånt så vi blev inbokade på det ändå. Himla bra tycker jag. Alla korten på bordet och vi använder inte mer resurser än vad som anses rimligt.

    NIPT blir nästa vecka (är 10+0 idag), och vi gjorde också ett tidigt VUL i vecka 7-8 privat. Dock är det ju ett privilegium att ha ekonomisk och logistisk möjlighet att göra de sakerna. För oss var det en prioriteringsfråga, men alla har ju inte möjlighet att prioritera. Det är tråkigt om var man bor och vad man har för ekonomi ska få påverka huruvida man behöver gå runt med ångest i flera veckor eller inte.

  • Snickesnack
    Jojjans skrev 2019-02-28 11:32:17 följande:

    Ok, och hur tycker du annars att man ska få ett extra ultraljud i den veckan ifall man vill se att det ens finns ett levande foster? När läkarkåren inte lyssnar på kvinnors behov eller tar hänsyn till deras känslor så får dom faktiskt skylla sig själva. Otroligt onödig och anklagande kommentar.


    Låt oss nu inte skylla allt på läkarkåren. Läkare är hårt hållna av ekonomi och vårdpolitik. De kan inte göra allt de skulle vilja i en perfekt värld för resurserna finns inte. Därför prioriteras det. Och om vårdens resurser blir mer påfrestande ("de får skylla sig själva") är det inte bara vårdpersonalen som drabbas utan även patienterna.
  • Snickesnack
    Anonym (Jopp) skrev 2019-02-28 13:00:00 följande:

    Att vården ville göra ett ultraljud i v13 för att datera säkert, var det på grund av att ni inte visste senaste mens eller? Datera ett foster är nämligen lättast att göra i v19 i och just därför är RUL förlagt i den veckan.

    Däremot görs ultraljud i vissa landsting i v12-13 för att se en viabel graviditet samt antal foster. Men att det gjordes just för dateringen köper jag inte riktigt att deras motivering var.

    Om ni gjorde ett ultraljud i V8-9 så borde väl den dateringen ha räckt? Hur många dateringen tycker dom/ni är rimliga Att behöva i ert landsting?

    Sen går inte alla människor runt med ångest i flera veckor heller ( för att man inte har råd med ett ultraljud eller erbjuds grattis ). Den ångesten är personlig och är inte bunden till landstingsfinasierade ultraljud eller inte.

    I många landsting görs inte ultraljud i v12-14 på rutin och det är inte för att pengarna inte räcker till utan det är för att det inte anses nödvändigt att datera i den veckan. Däremot kan man ibland diskutera om det kanske bör göras för att räkna foster och för att se ett tickande hjärta.


    Jorå, jag har koll på senaste mens och vilken dag jag sannolikt hade ÄL så inga mysterier där egentligen. Jag undrade också lite om hon sa rätt iom det du skriver, hon visste ju också att vi vid det laget redan skulle gjort ul på annat håll. Egentligen är det ju inte viktigt varför, utan eftersom KUB ingår för alla här så tyckte hon väl att vi lika gärna kunde åka på UL i alla fall, även om det inte blir ett KUB-ul. Jag är inte den som tackar nej till det på ren princip. Jag kanske borde göra det men jag är ju inte mer än människa liksom.

    Dateringen i v 7-8 gjordes privat.

    Självklart går inte alla omkring med ångest i flera veckor. Jag pratar om de som gör det, och inte har råd eller praktisk möjlighet att lätta på den.
  • Snickesnack
    Jojjans skrev 2019-02-28 16:26:23 följande:

    Du har helt rätt, slarvigt formulerat av mig, antagligen politiker osv. Min mening var bara att belysa att kvinnor i tidig graviditet inte erbjuds det som behövs och som man skulle må bra av, vilket är helt orimligt och oavsett vem som har beslutat om det får stå för konsekvenserna.


    Absolut är det så, och jag kanske också ska förtydliga att det inte nödvändigtvis är läkaren själv som prioriterar, utan det sker ju ofta på högre nivå.

    Och att kvinnosjukvård inte är vad den borde vara är ju tyvärr något som gäller på många plan, när förlossningsavdelningar läggs ned på löpande band och kvinnor går runt med permanenta skador som de förväntas "stå ut med" och så vidare. Men det är en annan diskussion.
  • Snickesnack
    Anonym (Bebbe igen..) skrev 2019-03-16 11:18:34 följande:

    Är det bara jag som är knasigt nyfiken på bebisens kön? Vill få en bild av den lilla/lille..kunna hitta på namn..leta fram kläder..veta vilka jag ska spara o vilka som kan slussas vidare..! :)

    Har ni hört talas om the nub theory? Vad är era erfarenheter av den? :) Som jag förstår vetenskapligt och inte avfärdat som Ramzi , skallformen, bakingsodartestet, rödkålstestet m.m

    La upp ul bilder från kub i flera av dessa grupper i förra graviditeten och de flesta sa pojke trots mina dåliga bilder ..vilket det oxå blev! :)

    Den här gången är bilderna tydligen ännu sämre att se på..men de 4 personer som vågat sig på att gissa tror alla ev tjej! Får se! ;)

    Jag har aldrig fått så sent rul som nu! 2dgr innan v 21! :( Brukar vanligtvis få rul i v 19 ca! Ringde o bad dom tidigare lägga pga av oro då jag inte kännt lika tydliga rörelser som förut..men icke! :( Hon ville inte göra det tidigare än så för att kunna se bra! :( Va fn! :( En månads väntan till känns evig..


    Vi har varit knasigt nyfikna! Nu har vi fått NIPT-resultatet så vi vet som bonus att vi väntar en flicka. Det är faktiskt väldigt skönt att kunna köna, och slippa kalla henne för "den", det har känts lite opersonligt. Den Stora Namndiskussionen har också officiellt inletts :)

    Lycka till på RUL!
  • Snickesnack
    Anonym (chockad!) skrev 2019-03-17 14:05:28 följande:

    Hur var era bebisar när ni var på KUB? Lugna eller väldigt aktiva?


    På det ultraljud vi fick istället för KUB var den väldigt aktiv och levde om ordentligt, men på NIPT-ultraljudet en vecka tidigare sov den och rörde sig knappt, så det kan ju vara lite olika det där :)
  • Snickesnack
    norrsken91 skrev 2019-04-14 18:19:58 följande:

    Är det någon här i gruppen som testat använda en doppler? Jag har inte men är nyfiken då det känns som en evighet till RUL trots att det egentligen bara är dryga 2 veckor. Har dock läst en hel del förmaningar om användandet och att det kan vara klurigt att hitta rätt. Många BM verkar avråda. Hade bara varit så skönt att få höra en gång, de skulle ge mig ett lugn inför RUL...


    Jag testade doppler tidigare i veckan (v 17) eftersom jag tyckte att det var jobbigt att inte få någon bekräftelse på att allt var som det skulle nu mitt i spökveckorna.

    Det gick lätt att hitta hjärtljuden, jag fick leta i ett par minuter på sin höjd, och det var ingen tvekan om att det var fostret vi hörde. Det gjorde mycket för avslappningen! Nu räknar vi ner till RUL om knappt tre veckor och hoppas att allt fortsätter vara bra.

    Vi tyckte att det kändes ok att prova doppler någon enstaka gång en kort stund, men skulle inte göra det för ofta. Det är ju något man själv får avgöra. Sedan är ju som sagt risken att man inte hittar hjärtljuden trots att de finns.
  • Snickesnack
    Jojjans skrev 2019-07-26 13:46:50 följande:

    Ja det är nog det jag är rädd för!

    Var på kontroll hos bm i tisdags och han ligger tydligen fortfarande med huvudet neråt. Har börjat känna lite ilande/tryckande nere i bäckenet så det tyder väl på att han är där han ska :)

    Men idag fick jag en så obehaglig känsla, som mensvärk långt ner i magen som strålade lite. Känslan satt kvar i typ 15 min och har kommit och gått lite under dagen. Har inte haft mer sammandragningar än vanligt. Någon som känner igen sig? Borde jag kolla upp det? Ska resa bort under helgen och blir nojig...


    Exakt sådär har jag också ibland sedan ett par dagar. På mig strålar det ut i ländryggen också som det brukar göra när jag har mens. Det kommer oberoende av sammandragningar. Min ligger också med huvudet ner och jag har känt lite il runt cervix.

    Jag har inte tänkt att det ska vara någon fara så länge det inte blir värre eller tillkommer andra symtom. Jag tror bara det är kroppen som förbereder sig lite. Har till och med för mig att det stod så i någon vecka-för-vecka-app.
  • Snickesnack
    Jojjans skrev 2019-07-28 21:24:25 följande:

    Jag skulle inte säga att jag svävar på rosa moln, men jag tycker inte alls att det är så jobbigt stt vara gravid. Det är ju första barnet och jag hade längtat sååå mycket efter att få gå runt och känna mig magisk och glowig och nånstans så tycker jag att jag är mitt i den drömmen. Är ju lite otymplig och den vaggande gångstilen är inte supercharmig, men känner mig generellt väldigt speciell och fin. Men jag har som sagt varken gått upp jättemycket i vikt, är inte svullen ännu och har typ inga krämpor, så jag inser ju att det är lättare att njuta än flr väldigt många andra. Är tacksam varje dag!


    För mig känns det också bra. Visst är jag stor och superklumpig, svullen, foglossning, halsbränna och andra (i mitt fall) småkrämpor, men trots det så känns det mest så himla mysigt!

    Ska inte säga att jag känner mig extra speciell eller fin, men situationen känns väldigt speciell. Hade det varit frågan om att ha det såhär i flera år hade det varit mycket jobbigare, men några veckor till med en liten sparkbebis i magen känns fullt rimligt, och jag tänker verkligen njuta av den sista tiden. Visst vill vi ha syskon i framtiden, men inga garantier finns ju. Jag kanske aldrig får uppleva detta igen, och oavsett vad så är man ju gravid så kort tid av sitt liv.

    Att det är sommar känns också positivt. Glad och lugn semesterstämning, många bra aktiviteter, nästan inga kläder behövs och vi har svalt inne.

    Nä så jag är på toppenhumör, även om det blir en del gormande när jag mitt i natten för femtioelfte gången måste välta min michelingubbelika lekamen ur sängen för att långsamt vagga ner till toaletten XD.

    Jag är så klart väldigt tacksam för att jag fått en graviditet av den mysigare och lättare typen. Förmodligen får jag ett kolikbarn för att jämna ut det hela ;).
  • Snickesnack
    Anonym (chockad!) skrev 2019-07-29 13:22:24 följande:

    Låter underbart att du känner så.

    Har också en lätt graviditet så ska inte klaga. Bara inte min grej alls även om jag är sjukt tacksam över att jag kan få barn.

    Jag har bara svårt att njuta och förlika mig med situationen. Har svårt att njuta av såna här saker som begränsar mig, tyvärr.


    Åh, men det är ju så olika det där, inte bara från person till person utan från graviditet till graviditet. Det är ju inte så att det finns ett sätt som är "mer rätt" att känna. Tur att alla varianter får komma till tals!

    Och trots allt så är ju inte poängen med hela resan att vara gravid, utan att få ett barn. Snart är vi där!
  • Snickesnack

    Här tar vi det lite som det kommer. Vi har en än så länge smidig och trygg bebis, men hon är ett riktigt matvrak och jag är tydligen dessutom av modellen "grädde i tuttarna" så hon väger 6,5 kilo nu vid knappa nio veckor (58 lång). Vid födseln var hon supergenomsnittlig med 3500 g och 50 cm. BVC säger att det bara är att amma på, och att hon kommer få en fin amningspuckel på kurvan sen.

    Hon utvecklas fint, är stark, sund, social, pratsam, bestämd och glad. Börjar visa personlighet och ett växande register av sinnesstämningar och känslor.

    Vår dag börjar vid runt 10.00. Jag ammar fortfarande ofta på nätterna och har inga äldre barn som ska någonstans så jag passar på att ta sovmorgon för att vila ut mig lite.

    Vi klär på oss, äter frukost och så vidare en stund och hon sitter i babysittern och underhåller sig själv.

    Vid 12-13 vill hon komma upp och umgås och äta lite och sen blir det ofta en tupplur.

    Efter det rullar dagen på. Hon sover inte några långa pass på dagen utan det är 20-40 minuter i taget. Många små "powernaps" med jämna mellanrum. Om vi inte är ute och gör något, typ går i affärer, då kan hon sova eller slumra i timmar, hon gillar att ha sorl och rörelse runt sig.

    Framåt kvällen blir hon mindre självständig mer och mer närhetstörstande och vill helst sitta i knä eller ligga i famnen (också under dagen men då mer periodvis och under kvällen konstant).

    Vi tar på pyjamas runt 19-20 och efter det får hon mysa med oss i soffan. Vi har dämpad belysning och läser eller kollar på TV. Ofta somnar hon och får då ligga i nestet i soffan bredvid oss.

    Vi går och lägger oss vid 22-23. Då brukar hon vakna till men somnar om igen i sin säng som består av ett hemmafixat "bedside crib" bestående av hennes spjälsäng minus en sida, bredvid min sänghalva, med babynestet i.

    Under natten brukar hon förr eller senare få komma ner och sova i sängen istället då hon helst vill sova tätt intill och jag vill amma smidigast möjligt. Hon vaknar och vill äta ett antal gånger men jag kollar aldrig på klockan. Bara fiskar fram tutten. Hon äter i några minuter och somnar om ganska fort.

    Vid 6-tiden går hennes pappa upp med henne och byter blöja innan han åker till jobbet. Sedan somnar hon om igen.

    Förr eller senare blir det väl läggdags lite tidigare. Förr eller senare sover hon säkert i egen säng i eget rum. Vi känner dock inte att det är någon större brådska. Vi tror att det kommer komma naturligt, kanske med lite hjälp på traven när det känns som rätt läge.

    Jag tänker heller inte så mycket på att hon ofta inte sover några långpass på dagen. Hon sover ju så långa nätter så hon klarar sig nog fint på sina powernaps.

    Bebisar är ju olika och hon är väl ingen dag-sovare helt enkelt ;).

  • Snickesnack
    September89 skrev 2019-11-27 16:55:00 följande:

    Jag tyckte att jag började se ett litet mönster i nattsömnen här ett tag då hon vaknade för första matningen mellan 4 och 5 och andra runt 6.30. Men vips så ändrades det och helt plötsligt kan hon äta vid 01, 02 och 03 under samma natt haha. Kanske har hon en period då hon växer mycket eller något som gör att hon vill äta mer. Eller så vill hon ha bröstet för trygghet mer nu när hon blir mer mottaglig för yttre intryck och har mer att bearbeta.

    Min sömn är i alla fall helt katastrof nu. Inte för att vi direkt har jobbiga nätter, vi har bebisen i sängen så jag tar bara fram bröstet halvt i sömnen och somnar om medan hon äter. Men jag kommer knappt in i någon djupsömn så återhämtningen blir ju jättedålig. Sov dåligt under graviditeten och började mäta sömnen runt mitten och redan då var djupsömnen väldigt dålig och nu känner jag att den långa bristen verkligen tar ut sin rätt. Denna vecka har varit extra dålig så jag är orimligt trött och har en konstant huvudvärk. Jag måste skriva upp exakt allt för jag kommer inte ihåg någonting och jag måste lägga nycklar, plånbok och allt sånt på exakt samma ställe hela tiden för annars har jag ingen aning om var de är osv. Känner att tröttheten verkligen påverkar mitt liv nu. Känns jobbigt då det är så mycket man vill hinna med tre barn men försöker vila så mycket jag kan för att få ordning på dagarna. Man har ju inga förväntningar om 8 timmars ostörd sömn de närmsta åren men mer djupsömn hoppas jag i alla fall att jag kan få snart. Läste att man ska ha absolut minst 2 timmar per dygn men att vuxna ofta har 3-4 timmar. Jag har 1-1,5 timme under en riktigt, riktigt bra natt men oftast under 1 timme enligt min mätning. Denna vecka har jag haft 20-30 minuter.

    Blev långt om min sömn nu haha. Behövde nog skriva av mig lite för idag är min trötthet det enda jag kan tänka på!

    Tycker ändå att bebisens sömn är rätt bra. Har ingen önskan om att en så liten ska somna själv i egen säng/eget rum varken dagtid eller kväll utan vill gärna ha henne där jag är även om hon sover. Dock hade det varit skönt om hon inte vaknade så fort man inte ligger bredvid eller håller i henne. Tricket med vetekudden har vi testat några gånger och det funkar ibland. Nu när hon är 3 månader känns det som att det är dags att ge henne lite tydligare kvällsrutiner mer än ny blöja och pyjamas. Har dock inte riktigt landat i hur de ska se ut än.

    Väldigt mycket som kretsar kring sömn när man har så pass små bebisar som vi här i tråden haha.


    Det är typ exakt samma för oss. Har nog knappt upplevt djupsömn sedan augusti för jag sov som en kratta sista delen av graviditeten också. Är trött och har huvudvärk ofta och upptäcker många gånger att jag glömt ta med mig hjärnan...

    Folk omkring förstår inte alltid varför eftersom vår bebis ju sover som en liten gris hela nätterna (förutom amning både nu och då). Självklart förstår och respekterar jag att det är sju hundra resor värre med en bebis som är vaken och gråter halva natten, men det är liksom inte som att jag får åtta timmars ostörd sömn ändå.

    Nåväl, det funkar ändå rätt bra, och det är ju en kort period. Vi känner inte att vi vill ändra på något.

    Jag sover bättre ytligt med henne i sängen där jag kan amma halvt i sömnen och hon är lugnast i övrigt än om jag skulle behöva vakna helt och "hämta henne" vid varje matning.

    Jag och mannen är helt överens om att den föräldralediga har nattjour och den andra sover ordentligt inför jobbet hemma hos oss.

    Vi börjar också klura på tydligare kvällsrutiner, så det kommer nog på något sätt framöver men vi har inte heller landat. Vi vill inte att hon ska vara själv om hon inte vill, vi kör på känguruföräldraskap nu när hon är så liten.
  • Snickesnack
    Anonym (chockad!) skrev 2019-12-12 12:02:27 följande:

    Så skoj att de börjar bli större nu och ser deras framsteg varje dag nästan! Jag tycker det är väldigt mysigt med bebisar såklart men roligare när de blir större och kan röra sig lite! :)

    Någon här som redan funderar på en till??? Låter det galet?! Mitt problem är min ålder så jag har inte så mkt tid att vinka på. Nån mer som vill ha tätt? 

    Det var ju min mans första barn och mitt tredje. Han är inte helt övertygad om en till så inväntar vad han känner och hur han ställer sig till det. Hur tänker ni?


    Jag har börjat bli lite sugen på en till och det är ju skönt att se att man inte är ensam om den galenskapen, haha! Vår bebis är av den lätta och smidiga sorten än så länge (peppar peppar) och det gör väl att det ligger ännu närmare till hands att tänka framåt. Jag har verkligen älskat att ha en pyttebebis och vill inte att den tiden i mitt liv ska vara slut än så vi hoppas på fler barn framöver. Dock behöver jag egentligen bättra på min SGI först så det kanske får dröja ett par år ändå.
  • Snickesnack
    September89 skrev 2019-12-14 09:39:52 följande:

    Jag är också lite sugen på en till haha. Det trodde jag aldrig! Det är även mitt tredje och min mans första och det tog två år för mig att bearbeta att han ville ha barn (vi hade först sagt att vi inte skulle ha och jag kände mig helt klar med mina två) men nu är det här det bästa valet jag någonsin gjort :) och vill absolut inte utesluta att göra detta igen. Jag vill dock inte ha så tätt så vi får se hur det blir. Jag fyllde 30 i år men man vet ju aldrig hur många fertila år man har kvar liksom. Vissa kan ju få barn tills de är 50 medan vissa får svårt redan vid 25-30. Vi får se helt enkelt. Min man såg i alla fall både glad och förvånad ut när jag ville spara gravidkläderna ?ifall att? haha. Undrar dock hur vi någonsin ska kunna tillverka ett till barn då vårt barn fortfarande knappt går att lägga ifrån sig när hon sover :/


    Haha vi har samma problem med potentiell tillverkning. En pigg tjej som gärna vill ha sällskap även när hon sover, och två föräldrar som är ganska pryda inför henne. Vi har fått till det en (1) gång sedan hon kom, och det var mest för att testköra så att säga XD.
  • Snickesnack
    September89 skrev 2019-12-14 19:45:42 följande:

    Jag snittades ju så om det inte varit för blödningen hade jag kunnat ha sex typ på en gång efter. Har inga problem att ha sex i samma rum om hon sover men kan faan inte ha henne på armen under tiden XD


    Haha nej det är så svårt att liksom flytta sina gränser för vad som är privat. Jag är inte hundra bekväm med att ha henne sovande i samma rum än, men vi jobbar på det.

    Jag födde vaginalt men utan större men. Några skönhetsstygn och allmän babiankänsla ett tag. Läkte på några veckor och nu känns allt som vanligt igen. (Själva graviditeten däremot kommer det ta längre tid att repa sig från). Så ur den aspekten är det inga som helst problem. Det är bara svårt att få till det liksom!
Svar på tråden Bf September 2019