Jag har letat ett tag efter en tråd om bf i september och inte hittat någon så tänker jag att jag skapar en!
Här kan vi samlas, välkomna!
Lite om mig: 24åring som bor med min sambo i Stockholm, väntar första barnet efter ha försökt i 25 månader och ett missfall. Plussade rejält tidigt redan äl+7 på kvällen och har bf 2 september :D
På denna bilden är det alltså översta som är tagen idag, och understa som är tagen i lördags, tycker att färgen är starkare idag?
Hoppas att blödningen avtar och att det inte är ett missfall <3
[quote=79326840][quote-nick]Skruttan855 skrev 2019-01-01 15:36:32 följande:[/quote-nick]
Ja men då syns det tydligt att det är en stegring :) Då missuppfattade jag ursprungsinlägget! Vilken skön bekräftelse.
[/quote
Ja det vart lite rörigt, tur att ni båda såg samma som mig! :)<3
Nej... va jobbigt kan ju vara normalt jag blödde med min son i början och det gick ju bra, men jag har ju också ett MF i bagaget och där gick det ju inte så bra... tilltog blödningen direkt eller var det mest en flytning?
Nej detta var faktiskt inte planerat, fick missfall för 4 veckor sedan ungefär så vart chockad över att de gick så fort efter det. Håller tummarna på att det stannar den här gången <3
Tänk på att man kan visa positivt på grav.test ett tag efter missfall. Jag fick missfall i vecka 7 som konstaterades med VUL trots fortsatt positiva grav.test. Håller att det går bra.
Det började som små droppar och på pappret när jag var på toaletten, inget i trosan. Idag är det lite mer men jag behöver inte byta binda även om jag gör det av hygienskäl och för att ha lite koll på hur mkt jag blöder. Det är mörkt blod idag och inte så ljus/klarrött om det har någon betydelse :/
Jag låg vaken länge i natt och läste att det inte behöver betyda missfall osv, men ställer in mig på det värsta :( Kan behöva lite hopp och glädje efter en tuff höst.
Jag läste mycket när jag gick igenom mitt missfall, blödningar behöver inte alls betyda missfall även fast det är det som oroar en mest. Jag förstår att du känner dig orolig, men hur det än blir är det ingenting du kan styra över. Kroppen är ju fantastisk på ett sätt att den framkallar missfall om det är ?så pass? fel på embryot att den ändå inte hade kunnat överleva utanför kroppen, så OM du har fått ett missfall nu så får man försöka se det positiva i det mörka att det inte hade blivit ett friskt barn. Men jag förstår hur du känner och som sagt så håller jag tummarna på att allt står rätt till <3
Hittade ett test hemma, finns inte en tillstymmelse till streck kvar :( Som du säger, är glad att kroppen sköter det själv och att det sker så pass tidigt, så det inte blir ett MA istället. Förlorade ett barn i v 21 i oktober som hade en kromosomavvikelse och grava missbildningar på hjärta och njure. Då sa läkaren att det var konstigt att kroppen inte hade stött bort det själv. Ska till Centrum för fostermedicin imorgon och få svar på prover som vi fått lämna och provsvar från barnet, känns ändå bra att få svar och kunna ställa frågor till en som verkligen vet vad han pratar om.
Jag vill också vara med i den här tråden ???? 5+0 efter att ha försökt i ett år... fortfarande lite chockad, väldigt glad, och lite orolig...