Vi som längtar efter en liten 2019 bebis

Tack fina <3

Vi som pratat sönder detta, vänt och vridit och slutligen försökt mer än ett år.. så får vi vårat efterlängtade plus som vi kämpat så hårt för men då har han ändrat sig...

Han vill inte ha det. Imorse innan han åkte till jobbet väckte han mig och sa att gör jag inte abort så flyttar han... hela min värld rasar samman.

Det är det här vi kämpat för TILLSAMMANS i 14 månader och nu vill han inte. Jag vet inte vad jag ska göra. Tankarna bara snurrar.

Alltså när jag läser detta blir jag så förbannad så det finns inte ! Samtidigt blir jag så ledsen. Vad är det för fel på honom ? Varför har han försökt göra dig gravid i över ett år och sen när det väl lyckas dra sig ur? Jag förstår verkligen inte :(

Det hoppas jag också, tror mycket oro kommer släppa bara av vetskapen att man ska få hjälp. Vi väntar fortfarande på att de ska höra av sig från landstinget... Denna eviga väntan.

Har några dagar kvar till bim? Vågar fan inte testa för jag gruvar mig så mycket att testet ska vara blankt. Vi var och hälsade på ett kompispar igår som fick barn för tre månader sedan. Det var jättejobbigt för an blir ju så påmind om att man själv inte ens verkar vara i närheten av att leva det livet. Min sambo såg på mig att jag hade det jobbigt och ibland satt med gråten i halsen så han hittade på något om att vi var tvungen att åka hem  

Men vilken jävla mardröm...  Jag förstår att du känner dig totat vilsen. Ingen kan säga åt dig vad du ska göra i detta såklart.

Jag försöker tänka mig in i situationen, om det skulle hända mig. Jag hade inte tagit bort barnet, även om det skulle innebära att vi blev lämnade av pappan. Jag skulle inte kunna fortsätta att vara tillsammans med någon som tvingat mig till abort. Och jag har ju blivit varse om att en graviditet inte är något man kan ta förgivet... Har själv försökt i ett år utan resultat. Skulle kunna gå genom eld för att få ett plus på stickan.

Förlåt om jag är brutalt ärlig. Och som sagt, jag säger inte åt dig vad du ska göra. Det är ditt liv och ditt beslut. Kram

Men vilken jävla mardröm...  Jag förstår att du känner dig totat vilsen. Ingen kan säga åt dig vad du ska göra i detta såklart.

Jag försöker tänka mig in i situationen, om det skulle hända mig. Jag hade inte tagit bort barnet, även om det skulle innebära att vi blev lämnade av pappan. Jag skulle inte kunna fortsätta att vara tillsammans med någon som tvingat mig till abort. Och jag har ju blivit varse om att en graviditet inte är något man kan ta förgivet... Har själv försökt i ett år utan resultat. Skulle kunna gå genom eld för att få ett plus på stickan.

Förlåt om jag är brutalt ärlig. Och som sagt, jag säger inte åt dig vad du ska göra. Det är ditt liv och ditt beslut. Kram

[quote=79512508][quote-nick]fannylinnea skrev 2019-03-18 10:59:48 följande:[/quote-nick]

Men vilken jävla mardröm...  Jag förstår att du känner dig totat vilsen. Ingen kan säga åt dig vad du ska göra i detta såklart.

Jag försöker tänka mig in i situationen, om det skulle hända mig. Jag hade inte tagit bort barnet, även om det skulle innebära att vi blev lämnade av pappan. Jag skulle inte kunna fortsätta att vara tillsammans med någon som tvingat mig till abort. Och jag har ju blivit varse om att en graviditet inte är något man kan ta förgivet... Har själv försökt i ett år utan resultat. Skulle kunna gå genom eld för att få ett plus på stickan.

Förlåt om jag är brutalt ärlig. Och som sagt, jag säger inte åt dig vad du ska göra. Det är ditt liv och ditt beslut. Kram

Wow! Man blir ordlös av såna här beteenden. Jag gick igenom en abort med ett ex, det hände bara ( graviditeten var inte planerad) men vi hade ändå en relation sen flera år. Han följde med på alla besök och själva aborten, idag hade jag spottat han i ansiktet och gått därifrån och behållit barnet. Hade spottat på gyn också som trots min oro också pushade mig för abort. Hade aldrig skett idag. Jag tycker du ska ta din tid, tänka och fundera men förstår att sveket är helt brutalt. Du klarar dig utan han. Du har ju verkligen kämpat för detta barn.

Har du någon du kan söka stöd och tröst av? Du har oss men du kanske har någon nära vän eller familjemedlem också<3

Kram

Jag har ingen. Ingen som vet att jag är gravid.

Han vill inte säga nått förens vi bestämt oss men efter idag antar jag

att jag är ensam...

Oj. Nu tänker jag säga samma sak som jag skulle ha sagt till dig om du var en nära vän till mig. Jag är hård på sånt här för att jag så gärna vill det bästa och få dig inse vad det bästa för dig är.

Låt oss säga att du gör den här aborten, på ett barn du kämpat och längtat så efter bara för att den där idioten annars lämnar dig. Vill du fortsätta ett liv med honom efteråt? Och helt ärligt så tror jag att han kommer dra ändå. Han har tidigare föreslagit att ni ska gå skilda vägar - för ni nog inte kan få barn ihop, och han längtar ju så. Nu är du med barn, det han påstår längtar efter, men ändå så duger det inte riktigt. Tyvärr tror jag att han ser sin chans att avsluta det här och på något sätt få dig till skurken i det hela. Han gav en invit på det genom att säga att ni inte verkar kunna bli gravida, det känns som om han ville att du skulle ta steget och lämna honom för han själv inte vågade.

Nu har du blivit gravid, så egentligen borde han jubla, istället så vill han att du gör en abort, annars sticker han. Och det är ju isåfall du som gör att han måste lämna dig, det är ju synd om honom, han är ju en bra kille.

Jag tror verkligen inte att du kommer må bra i ditt liv om du fortsätter leva med den här mannen, han har svikit och sårat dig enormt, enormt mycket. Även om du gör en abort så är det där förhållandet ändå slut, jag tror inte att du innerst inne vill vara med honom längre. Men det är svårt att tänka rationellt i din situation, känslorna tar över, du har ett barn i magen och mannen som du älskar har visat sig vara någon annan. Ditt liv har rasat, det är alldeles för mycket för en människa att klara av. Samtidigt så finns lyckan över att du är gravid men också sorgen att du kanske helt plöstlig ska bli ensam, det är tungt och jag skickar dig en stor kram. Men du klarar det ensam, det gör du, även om det inte var vad du såg framför dig, men det kommer bli bra, det blir det alltid.

Berätta för någon som står dig nära, din mamma, en vän, du behöver ett stöd nu och någon att bolla dina tankar med. Det kan du göra med oss här självklart, men du behöver någon i din närhet också.

Något jag vet säkert, det är att du aldrig kommer kunna lita på den mannen igen. Fina du, allt kommer lösa sig<3

mitt ex gjorde samma sak mot mig, gav mig ett ultimatum att om jag inte gjorde abort så skulle han lämna mig. Jag va upp över öronen förälskad i denna kille så jag tog beslutet att genomföra en abort. När det väl var dags för aborten så bröt jag ihop precis innan jag skulle sövas (gjorde kirurgisk) så all personal där fick trösta mig. Tog mig iallafall samman och genomförde det. Mådde sen fruktansvärt dåligt och ångrade mig VARJE dag jag var tillsammans med denna kille. Efter ett tag kom det dessutom fram att han berättat för en vän att han tänkt lämna mig ändå efter aborten. Han stannade då iallafall. Något år senare blev jag gravid igen med samma kille. Då studerade jag och vi var överens om en abort men denna gång medicinsk abort. Vi hade bestämt tid som jag skulle ta tabletten och att han skulle vara där för att stötta mig. Han dök aldrig upp på avtalad tid, ringde honom som en galning tills han tillslut svarade och sa att de är slut och att han aldrig vill se mig mer. Dum som jag va tog jag sedan tillbaka honom någon vecka senare när han kom krypande.

Summan av denna historia och det jag vill säga är att INGEN och jag menar verkligen INGEN vettig man skulle utsätta någon man älskar för detta. Jag ångrade somsagt min abort varje dag vi var tillsammans men nu i efterhand är jag nästan glad att jag gjorde det för jag hade med facit i hand för mitt liv inte vilja dela ett barn med den människan. Nu har jag världens bästa kille som jag planerar barn med. Så ta dig en rejäl funderare över vad du själv vill. Behåller du det och han lämnar dig så är jag övertygad om att du fixar det på egen hand! fundera även på om du skulle kunna leva med honom efter vad han utsatt dig för. Ingen är värd den behandlingen! Jag lider med dig. Stå på dig och lycka till! <3