Varför tror du inte på det?
Jag tycker det verkar väldigt tufft att gå från noll timmar per dag till sex timmar, på ett bräde som du har gjort. Jag förstår faktiskt inte hur det har gått till att du har 6h gånger två. Fyra dagar à tre timmar borde väl vara bättre, om det nu nödvändigt ska vara 12 timmar. Ofta börjar man ju med kanske en eller ett par timmar per dag.
Nej det kommer jag inte orka då heller, i alla fall inte på denna dagliga verksamhet. På en annan arbetsplats där jag trivs skulle jag orka mycket mera eller kunna stå ut med att inte orka på ett helt annat sätt.
Om man kollar in följande länk så tar de upp ganska mycket av vad som får mig att trivas på en arbetsplats: www.monster.se/karriarradgivning/artikel/fem-saker-som-gor-dig-lyckligare-pa-jobbet
De flesta av dessa punkter uppfylls inte på den dagliga verksamhet jag är på nu.
Ja jag förstår att det inte går att jämföra rakt av med en riktig arbetsplats men någon slags jämförelse bör man ändå kunna göra.
Men jag vill prestera och känna uppskattning. Att bara göra något för min egen skulle är inte meningsfullt i längden.
Hur fungerar du generellt socialt TS?
Har du vänner och ett socialt nätverk, vet du hur man för sig i sociala sammanhang?
För mig låter det som att du ser dig som förmer än de andra på verksamheten och därför inte interagerar alls -äter inte ens lunch med dem -och då undrar jag om jag missförstått situationen eller om du ställer dig utanför den sociala biten helt? Om du gör det, kan du förklara varför? Jag tror det kan missgynna dig om det tycks att du saknar sociala färdigheter och inte kan samspela med andra.
Jag har aldrig sagt att jag inte äter lunch med de övriga på dagliga verksamheten. Jag äter visst lunch med dem. Sociala färdigheter har jag, jag har lätt för att socialisera med folk om jag inte är trött. Är jag trött, nedstämd och deprimerad blir det svårare att orka eller få lust att umgås och socialisera med folk.
Dom tycker väl att jag kanske inte sitter i fikarummet på alla raster och snackar. Kan vara det som de menar också.
Nr 1. Jag är trött hela "arbetsdagen" igenom och orkar inte alltid sitta där, men jag är där inne vissa dagar, kanske typ varannan av alla arbetsdagar.
Nr 2. På fikat sitter jag hellre i köket/matsalen/matrummet därför att äter kokta ägg som jag ej vill sitta och kladda med inne sofforna i andra rummet.
Nr 3. Vid flera tillfällen har jag varit tvungen att ringa i telefonen till FK, läkare, AF osv på både lunchen och fikarasten.
Nr 4. Sen vad ska jag säga om folk börjar fråga om varför jag är på den här verksamheten och vad jag har jobbat med tidigare osv. orkar inte med om dessa frågor skulle dyka upp. Hade jag haft ett arbete då hade jag ju kunnat diskutera mera. Nu blir det ju så att vad jag än säger om mitt liv om någon skulle fråga så kan det resultera motreaktioner så som "men du orkar ju träna x antal timmar per vecka, varför inte jobba dessa timmar istället"? Så enkelt är det inte eftersom jag inte orkar. Hamnar jag bara i rätt sammanhang där jag känner att jag trivs och som är mer ett vanligt arbete kommer jag känna att det är mindre risk för att frågas ut om allt. Dock kan ju dessa frågor komma även då, men jag skulle känna att jag passade in mer på en vanlig arbetsplats istället för här.