Varför anses det så illa att vara emot abort?

Även vecka 18 kan kallas ett förbud. Om jag har fattat det rätt så har vissa amerikanska delstater, eller har haft (det är ju 50 olika abortlagstiftningar i 50 olika stater att hålla reda på) faktiskt  INTE haft någon övre formell gräns för aborter i sina lagar alls. DÄR kan man ju VERKLIGEN tala om helt fri abort. Det är också mot den bakgrunden man måste förstå de starka åsikterna i debatten i USA, men det nämner svenska  PK-journalister ALDRIG NÅGONSIN.

De flesta myndiga personer i Sverige är nog emot 9 månaders fri abort, och därför i någon mening för ett "förbud".

Men jag angriper frågan från ett 3:e och ett helt annat perspektiv. Jag säger ju så här : "Gör inte abort även om lagen tillåter det!" Jag är alltså intresserad av en förändring av individers värderingar, och av att komma närmare 0-visionen av aborter den vägen. Om det är 0 aborter är ju det praktiska målet nått, även om det så skulle vara 9 månader av fri abort på papperet.

Det är samma approach som jag har i djurfrågan. Jag är för veganism - även om jag inte vill införa en statlig lag om det - dvs djurvänligare värderingar hos enskilda män och kvinnor - exakt som jag är för foster-vänligare värderingar hos enskilda både män och kvinnor, vilket i sin tur ger FÄRRE ABORTER.

Apropå grundfrågan i tråden för länge sen. Jag tror en otroligt viktigt anledning till det är att Sverige har en extremt JAG-centrerad kultur. "Mina intressen är det absolut viktigaste. Inget övertrumfar detta."  Sverige ligger långt upp överst i högra hörnet på den 2-dimensionella värderingskartan av världens nationer.

Det är den så kallade svenska "exceptionalismen", som det heter med ett fint uttryck. Sverige har en märklig form av individualism - en statsindividualism, där det finns vissa saker man "ska" tycka, och andra man inte "får" tycka, men det handlar ändå om individualism - lite av en paradox typ.

Det var inte så stor grej som en del har velat göra gällande. Jag var gammal nog att följa med i samhället redan då. Och mig veterligt var inte dödligheten bland svenska kvinnor i fertil ålder signifikant högre i början av 70-talet än i slutet. Jag vet absolut ingen som reste till kommunistiska Polen.

Något paradis blir det inte på denna jorden vad man än gör, och något nirvana tror jag inte på då jag jag inte är buddhist utan kristen, aktiv i olika kyrkor, mest Svenska Kyrkan, men även i några andra samfund. (Idag finns de stora skillnaderna nämligen inte mellan utan går tvärs igenom samfunden.)

Sen är det inte så enkelt att det finns bara 2 lägen juridiskt, antingen totalförbud eller fri abort i 9 månader. Alla som är för en veckogräns är för någon form av förbud. Så vad är egentligen "förbud" som du kallar det?

Men min huvudpoäng är inte den juridiska, så där missförstod du mig helt. Jag säger ju så här : "Gör inte abort ÄVEN om det är tillåtet enligt statens lag". Jag är för att individer följer Guds lag i frågan, även om statens lag inte kräver det. 

Ja, jag vet att det inte finns så många kristna i Sverige, att det är ett i grunden ateistiskt land (och nu talar jag inte om författningen utan om människors inställning). Men jag är ändå för att individer följer en ickevålds-etik, en icke-blodsutgjutelse-etik att välja icke våld även mot foster, även om statens lag tillåter att de dödas.

På exakt samma sätt är jag för att individer väljer att inte bära vapen, fastän en delvis värnplikt - inte fullt ut som förut - har införts nu. (Jag sökte själv vapenfritt och fick det beviljat på den verkliga allmänna värnpliktens tid).

De 4 frågorna: bära vapen/ abort/ kött/dödsstraff är väldigt lika. Jag är emot alla dessa 4 former av blodsutgjutelser, och anser det konsekvent. (Ja, jag vet att många kristna försvarar köttsamhället, men i där är vi delade. Speciellt i den anglosaxiska världen har den vegokristna rörelsen från början uppstått och sedan ökat, och jag hoppas den kommer till Sverige också..I utlandet finns också begreppet  vegan and pro life. Jag hoppas det också ska nå Sverige, där åsiktslägren ofta är mer cementerade.

Ändå är det i många fall faktiskt mannen som först föreslår/ vill ha aborten

Tillägg - Plus att debatten slutar ju inte med lagstiftnings-diskussionen. Jag talar för sådana värderingar hos enskilda män och kvinnor att aborter  inte efterfrågas även om de är lagliga. Jag är för en högre etisk standard i frågan än vad just statens lag kräver. Man måste ju inte göra allting som är lagligt.

Rätt noterat.

Det finns en principiell skillnad. I ett abortfall finns också en 3:e part - nämligen fostret.

Oavsett vad vi kallar det, människa eller annat, så tror jag att ett foster har ett stort värde under hela fostertiden, vecka 9-40, och att även ett embryo, vecka 1-8 är värdefullt. Biologiskt sett är det liv från dag 1. Jag mäter inte värde i någon enhet, (typ kg eller liter eller Newton etc ) men jag säger "tillräckligt värdefullt för att bry sig om".

Jag är för totalt icke-våld, totalt icke-dödande. Därför valde jag att inte bära vapen/ är vegan/ är abortkritisk/ är emot dödsstraff. Jag värderar inte bara mänskligt liv, fött och ofött, men även djurs liv.

1) Sanningen är  att i många fall är det mannen som driver fram/ önskar aborten, men det heter officiellt att det är "kvinnan som bestämmer". Men i praktiken är det i relativt många fall inte så. Jag har tagit del av ett antal kvinnors berättelser på detta området, även här på FL, och IRL.

2) Sedan menar jag att den etiska abortdebatten helt trängs undan av den juridiska. Jag vill verka för sådana individuella värderingar hos fler män och kvinnor att aborter inte efterfrågas, även om de är lagliga. Jag har absolut en 0-vision (utom om det skulle föreligga ett direkt medicinskt nödfall där inte båda liven kan räddas, och där jag ser det som rimligt att rädda kvinnan). I princip kan ju antalet verkliga aborter vara 0 - om inga aborter efterfrågas - även om så abortlagen formellt skulle ha fri abort i 40 veckor - 9 månader. Egentligen är det ju antalet verkliga aborter som är väsentligt.

Jag vet att Sverige är ett ateistiskt land. Själv är jag dock troende kristen och tänker :"följ Guds lag och avstå från abort, även om den världsliga statens lag tillåter aborten". Jag ser det så att som kristen så är jag som individ skyldig att hålla en högre etisk standard än den sekulära svenska lagen kräver. Sen vet jag att svenskarna i gemen är ett icke troende folk, men jag vill i alla fall tala för de värderingar jag tror på.

3) IDF är en intressant organisation. En sak jag gillar med IDF är att där finns ett ganska stort antal veganska soldater. Jag såg en intressant video på tuben som jag tror hette "IDF, the most vegan army in the world", eller kanske bara "The most vegan army in the world". Det gillade jag. Jag beundrar oerhört starkt den israeliska djurrättsrörelsen. Kalv 269, bla, har ju blivit ikonisk. På djurrättsmarsch i Tel Aviv har man kunnat samla ca 30 000 har jag för mig jag såg uppgift om.

4) Tel Aviv lär ha en hel del för veganer. Det vore definitivt mycket roligt att besöka. 

1)Det motsatta är nog mer sällsynt.

2) jag är själv aktiv i utvalda konservativa församlingar av Svenska Kyrkan ( där jag också är medlem) och i Katolska Kyrkan - och hälsar ibland på de syrisk-ortodoxa. Jag är ekumenisk konservativ kristen. De stora skillnaderna inom kristenheten går idag inte alls mellan, utan tvärs igenom samfunden. I Svenska Kyrkan kan helt olika tro förkunnas på 2 spårvagnshållplatsers avstånd, så den är långt ifrån enhetlig, men jag väljer konservativa präster som jag tycker kan ge mig den andliga föda jag söker. Jag tror att gränsen för Guds församling går tvärs genom samfunden och finns  lite varstans inom dem.

Varför är du med i en församling om du inte tror? Jag är med för att jag, sedan 16 års ålder, är övertygad kristen, som den ende i min familj. Jag kommer från en sekulariserad "Svensson-familj", men jag bröt med detta efter djup reflektion och erfarenheter. Jag skulle inte vara med i en församling om jag inte trodde.

Jag tror att Gud älskar och värderar också foster- - att Gud är på de allra svagaste, de allra värnlösastes sida som inte kan tala för sig själva, och där backar jag inte en millimeter.

4) Ja, får jag tillfälle kommer jag gärna. Ja, du har en trevlig ton och jag uppskattar också samtalet. Israeliska djurrättsaktivister är mina hjältar.