Varför anses det så illa att vara emot abort?
Oavsett ämnets komplexitet borde du kunna lägga fram ett konkret argument - om än ett mycket förenklat sådant - till varför ditt påstående är sant. Tre gånger har jag efterfrågat ett sådant, tre gånger har jag fått samma svar om "olika sammanhang, händelser och erfarenheter" - nu senast använde du 810 tecken till samma raljerande istället för att ge ett reellt exempel som faktiskt kunnat ge substans till dina argument.
Precis - NU slog du huvudet på spiken. Som icke - troende finns det inget konkret värde i det. Att använda sig av sin tro i debatter kan, för mig, jämföras med att argumentera för att ingen annan borde äta glass för att du går på diet.
Jag tror du har en alltför snäv definition av vad våld är. Från min sida utgör vissa aspekter i hur du uttrycker dig (främst hotet om helvetet för de kvinnor som genomgått abort) en form av psykologisk våld. Menar du att pacifister och veganer inte kan vara egocentriska? Jag har inte uttryckt att du "för en talan" för din skull, däremot uppfattar jag dig som mycket egocentrisk.
Jag har aldrig påstått att en fråga bör vara tabu eller att du ska tiga. Jag påtalade att du bör vara medveten om de reella riskerna din retorik medför.
Givetvis är en persons moral fluktuerande. Med den framväxande sekulariseringen hoppas jag att vi i framtiden inte uppfattar aborter som oetiska eller ger "övernaturliga krafter" något utrymme i diskussioner kring faktiska människor.
1) Ja, men det var delvis för att nämna ytterligare en sak som driver mig i frågan. Visserligen hade jag haft samma åsikt om både aborter och att bära vapen om jag hade varit ateist - eller agnostiker (icke blodsutgjutelse) - men det är ytterligare en motiverande sak, då jag menar att aborter även har andliga konsekvenser.
Sen varför jag tror är ett så stort ämne att det är ämnet för en helt annan tråd, som jag troligen startar i sommar om jag har ork och inspiration. Det blir för spretande och för långt om jag ska föra den detaljdiskussionen här,
2) Problemet är att mina slutsatser baseras på kombinationen av så väldigt många saker tillsammans, att det är själva kombinationen av alltihop som gör att jag tror. Om jag visar dig en pusselbit av 1000 säger den absolut ingenting ensam.
Men inte bara mina erfarenheter spelar roll. Så mycket annat, Jesu uppståndelse, (som du inte tror har skett då du inte ens anser Jesus för att vara en historisk person), Jesu kraftgärningar (som du av samma skäl inte tror på), tecken och under i församlingen som har skett genom 2000 år, människors observationer in i vår tid, har också en del i saken.
3) Jag talade inte enbart om kvinnor. Även män som varit inblandade i aborter tror jag det kan ha andliga följder för.
4) Vad är alternativet om jag faktiskt är övertygad om att det är en reell andlig risk? Det är väl MER kärleksfullt att varna än att skita i och sopa under mattan. Om man verkligen bryr sig om någon bryr man sig även om dennes hinsides-tillvaro. Ja, jag vet att du inte tror det finns någon, men tänk om du har fel. Vi har olika tanke i saken.
5) Nej, men jag är faktiskt ingen idiot, som du tycks tro. Jag vänder mig mot uttrycket egocentrisk.
6) Jag anser det värt att ta vissa risker.
7) Det finns även ateister som är abortkritiska. "Secular Pro Life" är ett vedertaget och växande begrepp i anglosaxiska världen. Man kan vara abortkritisk av etiska skäl om icke troende. Jag läste för ett tag sedan en artikel där en abortkritisk, och ävven vegansk, icke troende i USA porträtterades.
8) jag tänker inte vika från min tro eller att nämna den när det känns relevant.