Vi som blivit gravida efter IVF

Det ska jag göra :)

Ja okej jag förstår! Jo det e skönt å ha i frysen blir ju liiite billigare å göra frysåterföring än en ny ivf.. så jäkla dyrt :P men värt det såklart.

Åh va roligt :) har din kille varit pappaledig nåt än? :)

Tror Juni också kommer tycka om förskolan. Hon älskar barn å följer alltid efter dom om vi är i parken haha. Nä precis det blir ju inte så mycket umgänge med andra nu i dessa tider. Vilket e tråkigt men men :( Juni börjar förskolan i oktober så då börjar jag jobba :) just denna vecka jobbar jag! Hoppar in lite extra så killen är pappaledig :)

Åh va härligt å få träffa familjen igen! När träffade du dom sist?

Kram!

Stort grattis! Vad glad jag blir för er skull!

Jag är också gravid igen, dottern 14 månader. V 19 nu. Däremot inga mirakel utan vi pungade ut ca 85000 kr. Köpte en trepack och plussade på första försöket... men vi är givetvis jätteglada. Hade ju en lång uppförsbacke innan vi fick dottern och befarade att det skulle bli lika svårt nu.

Tack!Tack!

Har inte riktigt orkat uppdatera, men här kommer det :)

Lilleman börjar förskolan nästa vecka. Känns så galet för vart tog vår lille bebis vägen liksom?! Men jag tror han kommer älska det. Han är social och gillar liv och rörelse. Han behöver mer stimulans än vad vi orkar ge honom just nu. Men ska jobba 75 % och det känns skönt.

Nu är jag i vecka 10+2. Vi valde att göra ett VUL privat för kunde inte vänta till kub. Ja ni vet ju hur nojig man blir efter allt man gått igenom. Allt såg fint ut så långt och om tre veckor ungefär får vi göra kub.

Den här graviditeten har varit väldigt lik förra men flera gånger jobbigare. Tror det delvis beror på att jag förra graviditeten knappt vågade tänka att det var jobbigt. Dessutom hade man ingen annan att ta hand om utan mannen kunde passa upp på mig. Nu måste lilleman ha sin mat och stimulans oavsett hur jag mår.

Har mått sjukt illa, men värst är att jag inte har någon aptit. Mår illa av nästan all mat. Typ bara sushi som jag kan äta utan problem. Så jag har börjat gå ner i vikt nu och illamåendet blir ju bara värre. Hade dessutom dåligt järnvärde så måste ta järntabletter och därmed är magen ännu mer kaos. Och så är det min foglossning. Den är så mycket värre än sist och sist var det illa. Kan inte gå fem minuter utan att hela natten blir förstörd.

Men nu har jag klagat klart för är så tacksam för den lilla bebisen i magen!Åh, grattis till er också! Tråkigt med pengarna, men i slutändan är det ju värt vartenda öre. Så roligt :)

Åh stort grattis. :) vad roligt.

Jag har också plussat spontant. Fick visst en ägglossning helt plötsligt. Dock bara i vecka 7. :)

Det verkar inte så. Jag mår redan fruktansvärt. Är sjukskriven. Gick in i vecka 10 idag.

Hon föddes den 22 maj 19. :) Hur går det för er?

Roligt att så många är gravida igen! :D vi ska strax göra FET för syskonförsök. Så spännande! Går det inte så tänker vi nog försöka med ivf igen men inte förrän nästa år. Jag känner mig inte redo för stimulering och äggplock riktigt än.

Jag är gravid i v 32 nu, tror jag... man har betydligt mindre tid för oro och hålla koll nu! jag har hittills inte gått upp lika mycket i vikt heller, har fullt upp med att jaga en pigg bebis om dagarna!

Hoppas ni kan komma igång snart om ni vill det. Vi hade världens tur och hann göra vår behandling precis innan corona fick det mesta att stänga..

Ja vi fick två blastocyster till frysen på vårt tredje ivfförsök :) en ruvar jag på just nu. Dagarna går så långsamt fram till testdag. Hoppas så mycket att det ska gå! Vi försökte några månader själva först men jag tröttnade ganska snabbt. Verkligen roligt att vi var gravida samtidigt och nu försöker/är gravida igen :D

Det känns helt otroligt och vågar inte tro det förens man sett ett ultraljud men plussade efter FET som gjordes tidigt i oktober. Är nu i vecka 8. På fredag ska första ultraljud göras och då hoppas jag få se ett hjärta slå. Jag trodde aldrig det skulle gå på första FET med tanke på att det tog 3 fulla Ivf-behandlingar med dottern så var lite inställd på en lång resa. Nu hoppas vi bara att allt ska gå bra! :)

För mig var det stör skillnad Lillebror som är 1.5år (född i maj som nästan alla andra i tråden )

Inte bara det att antalet barn skiljde sig åt, utan för att jag lyssnade mindre på alla andra. Första graviditeten var skitjobbig och jag visste ju inget. Så man lyssnade och oroade sig mer. Andra graviditeten då visste jag mer och kände mig mer trygg och avslappnad och jag läste på mer. Vården blev lättare för jag fick havandeskapsförgiftning båda gångerna. Första gången fick jag slåss för det, jag hade alla symptom (utom protein i urinen för det ville de inte kolla) men fick höra att det inte var förgiftningen. Höll på att dö den gången för det gick lite långt kan man säga. Andra gången då kände jag till symptomen och hade ju redan en havandeskapsförgiftning i bagaget och då fick jag diagnosen och hjälp snabbare. 

Med första graviditeten har man/jag inte så mycket annat att göra än att gå helt in i graviditeten. Med andra graviditeten så har man fullt upp med barn och för mig även skola, för jag gick en utbildning under andra graviditeten och sen jobb direkt efter så ingen föräldraledighet för någon av oss. Det är konstigt här i Sverige kan jag säga, inte många som riktigt fattar tror jag

Första gången så hade jag en barnmorska som jag hoppas inte jobbar kvar (antingen frivilligt eller ofrivilligt) andra gången fick jag en alldeles underbar barnmorska som gjorde stor skillnad =)
Första gången BM hon var sjuk och vabbade mycket, så ibland blev träffarna inställda eller flyttade eller så fick jag träffa en vikarie. Men sista gången minns jag så tydligt, än idag. Ingen trodde på mig att jag var förgiftad första gången och till slut orkar man inte kämpa, inte ens min man trodde mig. Han resonerade som så att det är bara x% som blir förgiftade och det är inte många så varför skulle du när bm säger att blablabla.

Jag var där på besök på förmiddagen mådde skit och sa det men hon viftade bort det. När jag sa att jag hade alla tecken utom proteinet för hon inte kollat, svarade hon att det är ingen panik vi gör det nästa gång om två veckor.
4tim senare börjar jag kräkas, hade inte mamma ringt på kvällen och tvingat mig att ringa förlossningen hade jag inte gjort det. Blev iaf tvungen att åka in och inlagd och de tog prover och gav mig medicin etc, men säger egentligen inget när jag frågar om läget och sådär. 
1,5 dygn senare säger en läkare som säger rakt ut att imorgon föder du barn på ett eller annat sätt annars kommer du inte överleva. Det var så skönt att höra, klara besked och det fanns en tydlig plan.
Svensk sjukvård sommaren 2015, så storasyster är drygt 5år och Lillebror drygt 1år och de gillar varandra oftast

 

Såg nu jag missat svara! Allt går bra och vi har fått se ett hjärta slå. Känns så overkligt <3

Vår lilla tjej är 18 månader så hon kommer vara drygt 2 år och 1 månad när lillasyskonet kommer om allt går som det ska. Vecka 11 nu så känns fortfarande lite osäkert men efter ultraljudet känns det såklart lite tryggare :) förstår att det är olika med Ivf-behandlingar nu i Coronatider beroende på i vilket land man bor. Man hoppas det kan sätta igång snart för er med :)

Har varit fullt upp så åter lite sen uppdatering.

Magen växer och det närmar sig nu. Har knappt två månader kvar till BF och det känns fortfarande helt overkligt. Dessutom förvånas vi varje dag över hur stor lilleman blivit och hur han utvecklats. Men den här graviditeten känns som den tagit längre tid. Känner mig så redo att föda, men den bör självklart stanna där inne ett tag till. Gick ju över sist och bara tokvägrar att gå så länge nu så tänker försöka tjata mig till en igångsättning efter max en vecka efter BF.

Vi har inte heller den här gången tagit reda på kön, men lilleman säger bestämt att det är en lillasyster och han verkar inte vara intresserad av en lillebror... Haha!

Hur går det för er? Såg att ni ska köra i Schweiz istället. Känns det bra med kliniken? Tråkigt att det blir så mycket dyrare, men förstår verkligen ert val för känns otroligt tråkigt att behöva vänta nu och vem vet hur lång tid det tar innan allt är normalt igen...

Har varit fullt upp och ganska trött det sista så tar tid mellan svaren.

Han är drygt två nu och det känns så konstigt, men väldigt roligt och väldigt utmanande! Haha

En vecka kvar till bf och det är så tröttsamt nu. Hoppas verkligen jag inte går över. Sen är det lite nervös för det är ju sån babyboom nu och känna jobbigt att behöva åka långt om det är fullt på närmsta sjukhus. Men det löser väl sig.

Slutade jobba för en månad sen. Skulle egentligen jobbat till för en vecka sen, men gick inte så fick gå lite tidigare.

Hur har det gått för er? Har ni gjort nån behandling?

Nu är hon här! Vårt lilla mirakel! Hon har hunnit bli två veckor och precis som förra gången känns det som hon alltid varit vår.

Vi visste inte kön den här gången heller nä :)

Det är både lättare och svårare än med första barnet. Å ena sidan ska man räcka till åt två och få till amningen med en tvååring som härjar. Å andra sidan går ju mer på rutin och man är ju mycket lugnare och mer avslappnad med nummer två. Ser speciellt skillnad på mannen. Han säger också att han tycker det är så mycket mer avslappnat. Men han blir också mer stressad av tvååringens påhitt i kombination med en skrikande bebis. Men på det stora hela går allt bra :)

Hur har det gått för er?

Stort grattis till er lilla tjej! Vad skönt att allt har gått bra och roligt att läsa hur det är med en tvååring och spädbarn :) Vår dotter kommer vara två år och en månad när lillebror kommer. Jag är i vecka 28 nu.

Gick förlossningen också bra?

Jag har fått covid och varit sjuk i några veckor nu. Det har varit tufft att samtidigt ha hand om tvååringen och både jag och sambon har varit ganska dåliga. Jag är ännu inte helt återhämtad men kämpar på.

Ja nu längtar vi till han är här. Har inte haft så lätta ?sista delen? av graviditeten då jag svullnar väldigt mycket och får svårt att gå. Elefantfötter och ben! Annars är den nog ganska lik första graviditeten, jag var mer illamående i början men det gav med sig runt vecka 13 :) sen väger jag mer den här gången. Vägde redan när jag blev gravid 5 kilo mer än förra gången och med mer vikt blir det nog tyngre överlag.

Nu är vi friska från Corona och har våra antikroppar så vi slipper oroa oss för att smittas inför förlossningen iallafall!

Beklagar att er behandling inte gick vägen men hoppas den ni ska göra nu i april går bättre! Håller tummarna hårt för er :)

Kram till dig!

Hej!

Har haft fullt upp så lite halvt glömt bort att svara här.

Tack!

Hur har det gått för dig?

Förlossningen gick jättebra. Började dock med att jag gick med värkar i 1,5 vecka innan det drog igång. Varje eftermiddag satte det igång och varje natt jag började förbereda mig för att åka in så bara slutade det tvärt.

Men från att det satte igång sista gången till hon var ute tog det ungefär 12 timmar. Förra gången tog ju över ett dygn så var inte alls lika trött den här gången. Sist kunde jag inte stå upp efteråt pga utmattning. Nu var jag uppe på benen ganska snabbt.

En stor skillnad var också att själva krystfasen var så mycket kortare. Förra gången var det nästan en timma. Men nu tog det 11 minuter.

Den här gången missade de dock med min smärtlindring lite. Efter att ha varit panikslagen av smärta och till slut lyckats få epidural insåg de att lustgasen inte varit inkopplad ordentligt. Förklarade varför jag inte tyckte det hjälpte... Men efter det så blev upplevelsen det häftigaste jag varit med om. Hade en helt annan kontroll än första gången. Dels visste jag ju mer vad som händer och dels var jag inte lika slut. Jag kände precis vad som skulle göras och visste själv när jag skulle krysta och inte. Visste precis vilken krystning hon skulle komma på och kändes som jag egentligen knappt behövde personalen. Visst var de till hjälp, men de kunde stå lite avslappnat och bara stötta. Det gjorde inte alls lika ont och idag skulle jag vilja göra om det (låter helt sjukt, jag vet). Till och med mannen som tycker allt med stresspåslag är jobbigt tyckte det var häftigt och en helt annan upplevelse. Då tyckte jag ändå det gick bra första gången.

Nu har vi kommit förbi den första tiden med spädis och hon börjar verkligen bli en personlighet. Det går så mycket fortare med andra barnet (även om hon egentligen nog är lite senare i utvecklingen än storebror).

Det är en utmaning som familj att ha två barn. Det tär ju såklart på relation och man hinner/orkar ju inte med likamycket. Men känns som vi efter den första omtumlande tiden har hittat tillbaka till varandra. Känns allt viktigare att kommunicera nu.Tack! Se ovan om förlossningen :)

Så tråkigt det inte funkade. Har ni gjort fler försök sen?

Kikar in ibland så blev glad att höra från dig.

Så tråkigt det inte funkade, men va bra att ni är tillbaka på er klinik igen! Håller tummarna för att det blir ett plus för er den här gången!

Fick ni några till frysen förra gången?

Hon är ett halvår nu. Det går så galet fort och med andra går det verkligen snabbare. Känns som man missade bebistiden nästan!

De trivs väldigt bra ihop. Vi förstår att vi har haft otrolig tur och att det kan ändra sig med tiden, men de tycker så mycket om varandra. Storebror vill vara med lillasyster nästan hela tiden och han försöker roa, trösta, leka, kramas och pussas så mycket det går. Hon älskar honom och nog för att hon blir glad över att se mig, men inte ovanligt att hon gapskrattar bara hon ser honom. Det är magiskt och jag önskar de åtminstone behåller ett uns av kärleken mellan varandra för det kommer räcka långt!

Hur går det för er tjej? Hon är typ två nu va?