Vi som blivit gravida efter IVF

Oj oj oj tjejer! Jag är i chock! Det blir bebis idag!!

Skulle ju till läkaren för att få slutbedömning om jag får föda vaginalt eller om det blir snitt. Fick först träffa en läkare som hade svårt att tyda ultraljudet och hur nära moderkakan låg utgången. Så hon kallade in överläkaren som även var specialist på ultraljud och han tyckte den var väldigt nära utgången och flyttade över oss till hans rum där det fanns en mer avancerad maskin.

Där såg han att moderkakan nästan gick ända fram till kanten på inte livmodermunnen(där bebisen ska ut). Sen började de kolla blodkärl och blodtillförseln och då kunde de se att det fanns blodkärl från bebisen mellan bebisens huvud (som ligger ner och trycker på utgången) och själva utgången. Så om förlossningen skulle starta så finns risk att det börjar blöda och då i värsta fall att det börjar blöda från bebisen. Så där och då säger dem efter att de förklarat detta att ?Därför gör vi kejsarsnitt på dig idag och tar ut bebisen????????? Varpå jag börjar gråta av chock, glädje, rädsla ja ni kan ju tänka er alla känslor.

Sen tar de in oss i ett rum och går igenom vad som kommer hända. Får fasta i 6 timmar sen gör de snittet. Hjälp haha!

Hej alla!! En liten update, idag kom lillebror med akut snitt i v 37+4. Bastant kille på 3100 Kg och 52 lång!! Allt har gått super och jag är så imponerad av alla läkare, barnmorskor sköterskor mm! De gjorde verkligen allt till en superfin upplevelse! Vi alla mår super och kan inte förstå att han är här!!:))

Hej alla, en liten uppdatering härifrån.

Prick 3 veckor kvar och börjar kännas rätt mysigt med magen även om jag längtar som en galning efter minipysen.

Gick ifrån min sista jobbdag i torsdags lunch, planerade en lugn och mysig eftermiddag. Hade tid hos BM vid 12.30 för att göra v37-kollen. Maken har följt med varje gång, nu var det dessutom under lunchen så han tänkte att det här blir lugnt, tillbaka på jobbet ca 13.15.

Kommer dit. Då ligger lillan i säte! Snabb koll med litet UL och samtal till förlossningen. Därefter gick allt rasande fort. 13.45 hade vi tid för UL (man gör endast vändningsförsök om allt ser bra ut med moderkakan och flödet och bebisen får inte ha fötterna nedåt), 14.30 tid för vändning.

Själva vändningen gick bra Även om det var grymt jobbigt. Började kallsvettas och mådde illa och slutade med att jag spydde när de äntligen lyckats få henne på plats. Tydligen brukar man inte spy utan de trodde att det kunde vara nervositeten.

Så i fredags kände jag hur sparkarna ändrat sida. Maken hörde tydliga hjärtljud på vänster, efter vändningen var de på höger. Hade haft molande mensvärk under dagen och började få sammandragningar igen, så snabbt samtal till förlossningen och sedan dags för nytt UL. BM som tog emot oss kände efter och trodde även hon att hon roterat igen, så vi hann få fundera på hur vi skulle gå vidare. Som tur var visade UL att vi alla haft fel. Minipysen ligger kvar som tidigare.

Nu vill jag inte behöva åka upp förrän det är dags. Samtidigt är vi galna av längtan. Känns otroligt att hon snart är här.

Hej igen! Jag fick missfall förra veckan och lämnar därför tråden. Hoppas på att snart vara tillbaka här hos er. Lycka till alla!

Tack snälla du:) Allt går supersmidigt än sä länge. Jag har inte blött så mycket ca 8 dl under snittet och 1,5 första timmarna efter det. Sen har blödningarna minskat och nu är det ett ganska sparsamt avslag tycker jag. Först var han inte alls intresserad av amning, tydligen kan det ta längre tid för bebisar som fött med snitt men nu är han helt tokig haha! Han blir frustrerad för att mjölken inte runnit till än... pickar, suger på handen och är arg. Hans värden är superfina och mitt snitt könns bra än så länge så vi åker nog hem imorgon.. Ska bli skönt men skrämmande att åka hem och plötsligt ha två barn att ta hand om?! Samtdigt som jag är rätt rörelseförhindrad pga snittet... Hur mår ni?:)

ja eftersom jag har en ångestdiagnos i botten också så gör det ju inte saken bättre. Var i väg till bm i dag och fick lyssna på hjärtljuden. Hon förvarnade mig att det inte är säkert man hör nåt såhär tidigt och när jag har moderkakan i framvägg. Är i v 18 nu. 

Hon hittade dock bebisen en kortis innan den drog iväg ;) har en väldigt livlig bebis men hon hörde att den rörde på sig och hjärtljuden en kort stund så det var skönt att få det bevisat att det ÄR bebisen jag känner och att hen lever! :)

Vi bokade in varannan vecka nu, först RUL om 2 v sedan ny kontroll hos henne om 2 v efter det! Vill jag ha oftare är det okej sa hon. Då får jag bara höra av mig. HOn är superbra!

Förstår verkligen att det är pirrigt!

Vecka 22 imorgon. Känns helt sjukt och overkligt att vi har kommit så långt! Snart ska vi börja fixa lite i det rum vi har tänkt för bebisen. Vågar inte riktigt än.

Ja, verkas som jag har ordentligt med mjölk för han går ju upp mycket i vikt också :) skönt att slippa krångla med ersättning. När vi var på sjukhuset förstod man också hur mycket problem ersättning kan skapa för så fort vi sa att han helammas så var de genast mindre oroliga. Det är ju fantastiskt att ersättning finns för de som behöver, men amning är (när det funkar) fantastiskt finurligt. Nu börjar jag dock känna av att han sover så länge på nätterna för brösten hinner bli sprängfyllda. Inatt vaknade jag när han brukar äta, men han var inte på väg att vakna så slutade med att jag fick gå upp och pumpa ur lite för att det kändes som det skulle explodera annars :p men det är ju helt klart ett lyxproblem.

Oron finns där hela tiden. Å ena sidan är jag lugn med att lämna till mina föräldrar, men å andra sidan är jag så nervös. Det är dock löjligt egentligen för de har ju för sjutton klarat av att ta hand om mig :p i det läget ligger nervositeten nog mer i att jag ska vara ifrån honom. Spenderar ju minst 23 timmar per dygn med honom inom synavstånd. Enda är när jag ibland får tillfälle att duscha eller gå på toaletten. Han är verkligen en del av mig och känns konstigt att vara utan honom.

Misstaget med bröstkorgen har jag också gjort. Men som tur var bara i provrummet. Det är svårt att fatta hur mycket större bh man kan behöva. Ser mig fortfarande som småbystad trots att jag har ganska stora bröst sen flera år tillbaka. Fick större bröst när jag vid nåt tillfälle la på mig vikt och konstigt nog förblev de stora när jag gick ner igen. Sen har ju graviditet gjort sitt. Men antar att de blir lite hängigare när hormonerna är tillbaka på normalt sen...

Vi har en sån candidekudde, men används lite. Lånade en och använde mycket första tiden. Sen tyckte jag det var jobbigt att flytta runt den eftersom vi har flera ställen han ligger på. Så köpte två till. Efter det har vi knappt kunnat använda dem för lillen ligger inte direkt stilla på natten så efter en liten stund så är kudden inte under huvudet längre. Så nu blir det mest när han ligger på golvet, men har fått byta till en vanlig bebiskudde så han har lite mer utrymme innan han sprattlat av den. Nu har han väldigt runt huvud och har ingen direkt favoritsida att sova på så än så länge har vi inga problem med platt huvud. Han vänder ju även huvudet i sömnen så sover med huvudet åt båda sidor och med baksidan ner ganska jämnt. Sammanfattningsvis så anser man väl inte heller att kudde behövs här om inte huvudet får fel form om jag fattat det rätt.

Viktiga är att man inte har massa saker de kan kvävas av i sängen... Vi har bara madrass och lakan nu. Babynestet började bli trångt och han sover bra utan så det har vi bara på dagtid numer...

Halloj gänget! Både gamla o nya som kanske inte ens känner igen mitt nick ;)

Har läst i den här tråden sedan jag blev aktiv i Facebook gruppen. Men inte kan man släppa er som är kvar här för det. Så lite koll har man ändå! :)

Tänkte bara berätta vad som hänt med mig och min graviditet, och tyvärr får jag berätta att jag återigen fått veta att jag har ett ma(tänk vad jag hinner med under loppet av en graviditet). Denna gången upptäcktes det på rutinultraljudet, ska få starta igång missfallet på måndag. Hade gärna fått det överstökat, typ igår.

Det suger, men är inget vi kan göra något åt. Så vi landar i det här kaoset också och fortsätter såklart kämpa vidare mot det här (vet inte om man kan vara mer efterlängtad) väldigt väldigt efterlängtade barnet.

När jag väl får checka in här igen och är gravid, hoppas jag att ni alla är precis där ni ska vara, kanske här inne å stöttar ibland men med fullt upp med era små pluttar. Helst hoppas jag ni inte har tid alls med det, haha! Jag får checka in med nästa kull förväntansfulla, oroliga och härliga gravida, som fått kämpa sig hit istället.

Jag kommer tillbaka! Ta hand om er, och stort stort lycka till! :)

Tips från mig är att ha hemma innan bebisen kommer för OM du inte kan amma s har du ingen vidare lust att åka iväg och köpa en DÅ för då vill du bara ha ut mjölken :p

 

Gällande bröstens storlek så växte mina rätt mkt under graviditeten men på den klassiska dag 3 så kändes det som de skulle sprängas! Bad t o m min dåvarande man att googla "om bröst kan sprängas!" haha haha haha