Hejsan!
Skapar en tråd för alla oss som fick kämpa ett tag för att få ett plus på stickan, oavsett om det är genom IVF eller på naturlig väg. Vill gärna dela resan som gravid med andra som har varit i liknande situation. Spelar inte heller någon roll när BF är:)
Har försökt med ett syskon i ett och ett halvt år och blev gravid nu i augusti och BF 22 april!
Välkomna!
Åh vad kul att vi blev gravida typ exakt samtidigt! Tråkigt att du inte mått så bra. Tycker du i alla fall har en god inställning och jag kör på ert måtto ? gravid tills motsatsen bevisad?. Men ja, man har ju så blandade känslor mellan lycka och oro.
Tack för stöd och detsamma! Vi får följas upp! Har också ul den 8e! Håller tummarna för oss båda :)
hehe ja precis hade man gått runt o mått illa hela tiden hade jag kanske inte gått o suktat efter rödvin ;) närå så illa är det inte riktigt - det här med att skippa alkohol känns faktiskt riktigt bra och det har vart skönt att vakna tidigt pigg o utvilad på morgnarna senaste helgerna efter att vart ute på middag!
äter du några vitaminer förutom folsyra?
Ja, det är verkligen jätte mycket tankar, funderingar och såklart framförallt oro. Man vill bara spola fram tiden till ul för att se så allt står rätt till. Men samma sak där, finns inget man kan göra för att snabba på tiden förutom att hålla sig sysselsatt. Så det är väl det vi får sikta på! :)
Kul att vi har vi samtidigt oxå! :)
Angående symptom, har inte haft molvärk på flera dagar heller, och tröttheten har släppt helt. Det ända ja känner sen någon dag tillbaka är ömma bröst.. Dom känns inte svullna eller så, men ömma när man trycker på dem. Inte annars.
Hur känner du?
Yes. Vi får vara tålmodiga! :)
Symtom som motvärk och trötthet är något som verkligen kommer och går för mig under korta perioder. Men absolut inget kraftigt. Den enda symtomen som är konkret sedan en vecka tillbaka är, precis som du har? ömma bröst. Mycket liknelser! Får se om tillståndet förändras innan ul! :) ser fram emot det :)
oj sorry det har jag missat- det var ingen dålig lista!!
jag tar inget särskilt ännu mer än en folsyra tablett varje dag - men läst om fiskolja (DHA?) att det ska vara samt järn o kalcium.. har en jäkla massa grejer hemma i skåpet jag skulle kunna ta men blev osäker på vad som egentligen var viktigt. vad jag vet har jag inga dåliga värden sen innan men gör ju inget att boosta lite tänker jag
Håller tummarna för att allas VUL går bra. Tycker att tiden efter VUL har gått fort. Det är väl så när man är van att vänta.
Idag har vi varit på förlossningen för att kolla hur bebisen mår. Har känt minskade fosterrörelser så har varit livrädd. Allt såg dock fint ut och vi fick spendera 40 minuter med att lyssna på hjärtljuden. Känns magiskt. Hade dock ganska mycket sammandragningar så fick även kolla livmodertappen. Såg också bra ut, men de uppmanade mig att hålla lite koll på sammandragningarna. Inget konstigt att ha det i sig, men tydligen så ska man inte ha det för regelbundet och framför allt inte att det gör ont.
Men nu är jag hemma igen och kan andas ut för den här gången. Misstänker att den lill* har flyttat sig lite så att jag inte känner sparkarna lika tydligt bara.
Alltid ska man oroa sig för nåt, men det är väl livet som förälder.
Tänkte en annan tanke för nån dag sen som gjorde att hela den här resan kändes lite lättare...för hade vi inte misslyckats med att bli gravida själva eller med vårt första IVF-försök så hade det ju inte blivit just det här barnet. Det är en svindlande tanke, men också ganska tröstande efter alla tårar.
Håller tummarna för att allas VUL går bra. Tycker att tiden efter VUL har gått fort. Det är väl så när man är van att vänta.
Idag har vi varit på förlossningen för att kolla hur bebisen mår. Har känt minskade fosterrörelser så har varit livrädd. Allt såg dock fint ut och vi fick spendera 40 minuter med att lyssna på hjärtljuden. Känns magiskt. Hade dock ganska mycket sammandragningar så fick även kolla livmodertappen. Såg också bra ut, men de uppmanade mig att hålla lite koll på sammandragningarna. Inget konstigt att ha det i sig, men tydligen så ska man inte ha det för regelbundet och framför allt inte att det gör ont.
Men nu är jag hemma igen och kan andas ut för den här gången. Misstänker att den lill* har flyttat sig lite så att jag inte känner sparkarna lika tydligt bara.
Alltid ska man oroa sig för nåt, men det är väl livet som förälder.
Tänkte en annan tanke för nån dag sen som gjorde att hela den här resan kändes lite lättare...för hade vi inte misslyckats med att bli gravida själva eller med vårt första IVF-försök så hade det ju inte blivit just det här barnet. Det är en svindlande tanke, men också ganska tröstande efter alla tårar.
Vad skönt att ni åkte in och kollade, så ni kan pusta ut nu och vet vad ni ska vara uppmärksamma på. Och ja, du tog nog orden ur min mun där - alltid ska man oroa sig för nåt, jag tror det här är början på den livslånga oron. Vi får bli vän med den! :)
Bra tanke, det känns konstigt att IVF är förbi för tillfället, att man helt plötsligt kan känna sig tacksam för all hjälp man fått, annars hade man inte varit här idag.
Mitt i processen var väl tacksamheten knappast det första man uttryckte. Hehe.