BaKu

Äldre 25 Sep 21:21

3525 svar

Vi som blivit gravida efter IVF

Kallamakka skrev 2018-09-25 20:51:54 följande:

Vad skönt att ni åkte in och kollade, så ni kan pusta ut nu och vet vad ni ska vara uppmärksamma på. Och ja, du tog nog orden ur min mun där - alltid ska man oroa sig för nåt, jag tror det här är början på den livslånga oron. Vi får bli vän med den! :)

Bra tanke, det känns konstigt att IVF är förbi för tillfället, att man helt plötsligt kan känna sig tacksam för all hjälp man fått, annars hade man inte varit här idag.

Mitt i processen var väl tacksamheten knappast det första man uttryckte. Hehe.

Ja och jag är så glad över hur fint de bemötte oss där. Inget om att man kommer i onödan eller liknande, utan mer glada åt att allt faktiskt såg bra ut och uppmanade oss att återkomma om det behövdes.

Haha, nä och vi hade en del strul för vår utredning drog ut på tiden. Remisser som glömde skickas och de glömde nämna att vissa prover skulle tas fastande eller nån viss tid på dygnet så fick man snällt åka hem och försöka hitta ett nytt tillfälle. Sen gjordes en rejäl genanalys av min man eftersom de hittade ett kromosomfel som antagligen orsakar hans låga spermieantal. Den analysen tog runt 8 månader innan vi fick svar på och vi fick inte och ville inte påbörja innan eftersom vi ville veta om det var något mer än bara det felet. Helt ärligt så väntar vi fortfarande på svar för man har gått vidare med en gemanalys av mina svärföräldrar för att försöka utreda lite risker. Sista jag hörde var att vi skulle få svar innan påsk... De sa visserligen inte vilket år...

Då svor man mycket och tacksamheten var svår att känna. Konstigt nog är det nästan "bortglömt" nu. Jag tror det är som med en förlossning. Man glömmer med tiden hur jobbigt det var...

BaKu

Äldre 27 Sep 19:51

#423

jaktenpaflow skrev 2018-09-25 21:52:39 följande:

Usch vilken jobbig känsla med minskade rörelser! Tror som du säger att lillen ändrat position, kanske sparkar mer inåt:) Men härligt att få lyssna på hjärtslagen så länge! Jag hade en sån där monitor hemma förra gången som jag använde för att lyssna på hjärtat när jag blev orolig. Använde den kanske liiite för ofta men var så lugnande och härligt att bara få lyssna ibland <3 Hur mår du annars?

Ja det var väldigt lugnande och sen blev det lite tankeställare när de började kontrollera mina sammandragningar och fråga om jag var stressad. Det lilla livet i magen måste komma först och jag är så glad nu att jag valt att ta ledigt lite drygt en månad innan bf.

Jag mår ganska bra faktiskt. Har problem med foglossning, men köpte ett foglossningsbälte och det är min räddning. Utan det hade jag nog varit sjukskriven för länge sen. Har varit en lång period utan illamående nu, men sista veckorna har jag ibland mått illa på kvällarna. Tror faktiskt det är kroppens sätt att berätta att jag gjort för mycket på dagen eller slarvat med maten.

Nu börjar magen bli tung och i vägen så får hitta på sätt att underlätta. En sak som jag kan tipsa om är att köpa en gravidkudde. Skönt att kunna få lite extra stöd här och var. Jag har köpt en u-formad som även går att använda som stöd när man sitter och sen även som amningskudde.

BaKu

Äldre 27 Sep 20:15

#425

Kallamakka skrev 2018-09-25 22:26:11 följande:

Vad härligt med så positivt bemötande! Men så skumt med provsvaren, undrar vart i världen de är och snurrar runt tro??

Haha, ja.. Vi hade också lite otur, vi ringde in för att påbörja utredning i april, fick snällt vänta över sommarstängningen innan vi kunde komma in.. Fick tid först i oktober? (kändes som världens längsta väntan, och jag var så förbannad!), sedan spermieprovet på noll, med ett prov till efter tre månader... Sedan en jäkla ond spolning som jag gjorde helt i onödan(eftersom naturlig befruktning redan var utesluten) . Nää. Fy, längtar inte dit. Men så lätt det hade varit där och då om man visste att det skulle leda till det här i slutändan.

Det ända som är lika med IVF är väl väntan nu då! Haha :)

Tycker dock tiden går rätt fort, tycker precis jag bytte vecka, åså ny vecka på söndag igen och imorgon är det ju redan onsdag! (går in i vecka 10)

Tjoho!

Snart vecka 12!

Ja det kändes tryggt och lugnande inför framtiden.

Väntan är nog det vi alla upplevt. Som att inte allt annat är jobbigt nog.

Vi har också manlig faktor och minns den där hemska känslan efter första spremaprovet. Där var dock enda gången de skyndade på lite. Vi behövde "bara" vänta typ två månader för de tyckte det var onödigt då tre månader är för alla spermier och alla bildas ju inte samtidigt. De tyckte nog lite synd om oss och förstod väl att även nästa prov skulle bli dåligt så onödigt att vänta.

Jag tycker faktiskt att det gått fort efter VUL. Vi är ju redan i 25+3.

Kommer ihåg att det var en sån lättnad att passera vecka 12.

Hur mår du nu?

BaKu

Äldre 27 Sep 20:50

#427

Inalina skrev 2018-09-26 08:39:05 följande:

tack ja alla tummar behövs !

åh förstår att du varit rädd när bebisen inte rör sig så mkt, vilken trygghet att få höra hjärtljuden i alla fall och du verkar ha en fin barnmorska som låter en sitta där i 40 min och lyssna. vilken lättnad! jobbar du mindre nu eller har de bett dig ta det lugnt med vissa saker?

en väldigt fin tanke med lilla miraklet du har där inne - jag skulle ju själv gå igenom denna resan igen förmodligen om man åtminstone har hoppet kvar att man blir en liten familj i slutändan, vi är grymt starka

Ja det var en lättnad! Och så skönt att veta om det händer igen.

Jag har ett ganska lugnt kontorsjobb så än så länge går det bra att jobba fullt ut. Dock är jag väldigt försiktig med stress och fysiskt jobb. Tur jag har en man som inte gnäller utan tar på sig extra här hemma nu. Han har verkligen visat att jag gjorde rätt som valde honom.

Däremot kommer jag gå hem mer än en månad innan bf. Känner att det ska bli gött att gå hemma och bara komma i ordning och varva ner innan det är dags. Kändes lite sådär först då nästan alla på mitt jobb gått hem mycket senare, men efter i tisdags känns det bara så rätt.

Hur mår du nu? Vul på måndag va?

BaKu

Äldre 29 Sep 14:57

#454

Jooosen skrev 2018-09-29 14:07:58 följande:

Någon expert! Min mens kom en dag tidigare än tänkt. Så börjar med första sprutan ikväll. Första ultraljudet på fredag (efter 7 dagar alltså). På schemat jag fick så står bara dosen för 5 dagar. Iomed att jag börjar med allt en dag tidigare så finns det en dag (dag 6) innan ul som jag inte vet dosen på. Tre första står det 150 sedan ska ja sänka till 125. Visst borde ja kunna ta 125 en extra dag utan att de skrivit upp det. Förstår ni min fråga? Tacksam för svar <3

Jag skulle tro att det inte är några problem, men ring kliniken och stäm av innan bara så behöver du inte oroa dig. Kolla också av så du har tillräckligt med sprutor hemma så du inte står utan nu när det blev en dag tidigare. Lycka till!

BaKu

Äldre 29 Sep 15:00

#455

anina skrev 2018-09-27 22:52:38 följande:

Hej tjejer.

Jag har varit lite off några dagar. Har läst senaste meddelanden. Skönt att det går bra för er. :) ska läsa de andra också.

Jag har sjukskrivit mig från jobbet nu. Jag pendlar mellan gråtande (graviditetsdepression, så inget värre) och illamående. Tror jag fick en spricka i handleden idag när jag blev arg på Apple och slog telefonen, haha. Hoppas det försvinner när jag slutar med lutinus.

Tänkte fråga hur ni mår men är nog lättare att jag läser ikapp lite. :) 6 dagar kvar till vul.

Så bra att du sjukskrivit dig. Viktigt att ta hand om dig själv och jag hoppas verkligen du mår bättre snart när hormonerna stabiliserat sig något. Första tiden är ju ofta värst. Hoppas allt går bra på VUL. Kanske blir lättare efter det också!

BaKu

Äldre 29 Sep 15:08

#456

Kallamakka skrev 2018-09-28 05:46:41 följande:

Ja ni hade också manlig faktor! Men alltså lyckan när de hittade spermier efter biopsi... Det är topp tre bästa dagarna i mitt liv. Så underbart!

Ja nu är allafall väntan roligare än den varit, tycker jag :) nu väntar man på bebis, inte på provsvaren osv. :)

Just nu mår jag bara bra, ungefär som vanligt, inget ont i brösten, inget illamående. Kan bli lite yr när jag ställer mig upp och känner mig lätt irriterad. Vänder på steken och uppskattar lite symptom istället för att noja, kan ändå inte påverka om det är kvar eller ej.

Hur mår du själv? :)

Ja och vecka tolv. Minns du med hur många procent missfallsrisken minskas?

Det är fantastiskt hur mycket de kan göra idag. Vi behövde inte göra biopsi för fanns lite spermier att använda, men andra gången sa de att de fick leta länge för att hitta till alla äggen.

Jag mår ganska bra. Mådde illa till ungefär v 14 och sen minskade det. Dock haft foglossning länge, men med mitt bälte och en man som servar så går det bra. Dock börjar det bli tungt och jag har börjat må illa igen. Inte som i början, men har varit flera kvällar det kommer över en. Känns som jag blir mer och mer känslig för ansträngning och att slarva med maten. Är tröttare igen nu också. Men nu ska jag jobba två månader till och sen ska jag gå hemma i drygt en månad om bebisen kommer som planerat. Ska bli så skönt!

Minns inte hur mycket, men det är en hel del det minskar. Men som jag förstått det så minskar risken redan när man sett hjärtat på VUL. Sen finns det ju självklart aldrig garantier, men man får se varje steg som en seger. Nu är jag i stadiet där varje vecka gör ju att barnet får större och större chanser att klara sig utan komplikationer om det skulle välja att komma ut för tidigt. Men det går galet fort nu. Idag har vi 99 dagar kvar till BF. Vi är alltså nere på tvåsiffrigt och mannen börjar bli stressad över allt som ska hinnas med innan. Själv är jag ganska lugn. Det löser sig ju alltid :)

BaKu

Äldre 29 Sep 15:16

#457

Inalina skrev 2018-09-28 07:49:03 följande:

låter bra att du är försiktig med det fysiska (och psykiska)! det är ju inte så lång tid kvar nu så är väl helt rätt att fokusera på bebisen istället kan tänka mig att männen ibland steppar upp i det här läget - de anar nog att de inte kommer vara nr 1 för bebisen (eller dig) sen på ett tag så de får väl passa på det är väl väldigt individuellt när man går hem innan födseln - låter inte alls konstigt att man varvar ner en månad innan. hoppas du får njuta av lite egentid också, för sen när baby är här är det nog farväl till långa varma duschar och hårinpackning hehe

jag mår bra, molvärken och ryggvärken från i början har lagt sig, känner mer ömma bröst och ev. illamående nu - men inte på morgonen- mer på kvällen! yes vul på måndag, är lite nervvrak egentligen men tror jag kan dölja det ganska bra.. mannen tyckte jag verkade lite deppig igår (jag är vanligtvis den väldigt positiva)- tror bara det är ganska mkt oro så här några dagar innan och kanske även hormoner som spökar och inte låter mig vara så där löjligt lycklig... men kanske vänder det på måndag!

Haha, ja precis!

Jag mådde faktiskt också mest illa på kvällarna och nätterna i början. Mådde illa dygnet runt, men på kvällarna och nätterna var det mest jobbigt. Vaknade av det ganska många gånger. Ett tips är illamåendetabletter. De jag har heter Lergigan comp. Det finns säkert nåt liknande hos er. De har varit livräddare och utan dem hade jag nog inte kunnat jobba första månaderna.

Åh, va jag hoppas att allt ser fint ut på måndag. Minns ju hur nervös jag var inför VUL. Det var nog en av de mest nervösa stunderna i hela processen... Och vilken lycka det var när jag direkt såg hjärtat. Mannen fattade inget för han lyckades inte tyda ultraljudsbilden utan förklaring :p och där låg jag och grät liksom.

Jag var också ganska dämpad i början. Tror det är som du säger att man inte riktigt vågat vara lycklig. Någonstans efter vecka 15 började det där släppa och nu vågar man nånstans tro att det här kommer gå vägen och jag älskar att gå förbi barnrummet och se allt vi köpt. Innan vi lyckades var rummet bara ett hån och det fick bara stå som förvaring till massa skräp.

BaKu

Äldre 29 Sep 15:18

#458

Seb81 skrev 2018-09-28 16:12:02 följande:

Hej tjejer!

Idag har jag varit med om en mardröm som slutade i solsken... jag bar tungt i morse och det ska man ju inte göra, men jag gjorde det ändå. :/

En halvtimme efter det reser hag mig upp & jag känner hur et rinner i trosan... som mens inte Lutinus... inne på en affär dessutom, jag blev livrädd & stoppade ner handen fort för att se & där var det färskt blod & jag känner att det kommer en bildklump. Rusar ut i bilen, ringer gyn & får en tid....

var helt stenhård och raderar allt som har med barn att göra i gruppen, planerar inför nästa ivf och känner mig helt tom.

Väl inne sätter jag mig i väntrummet, helt förstörd med maskara i hela ansiktet. Ja visst, då kommer en vän in till mig & hur glad som helst... tiden går och de går såklart över tiden med 20 min innan jag får komma in.

Fick berätta för läkaren att jag blött igenom ett trosskydd men det har bara kommit en klump. In på ultraljud och det tar en stund....... han vrider skärmen åt mitt håll. Då ser jag själv att det är något litet med något som rör sig fort... fattar direkt att det är hjärtat jag ser och bryter totalt ihop... hulkar. Sen veodef han ännu mer åt oss och visar den lilla myran på 5 millimeter med ett tickade hjärta. Vi tror inte våra ögon och vi bara stor bölar båda två . Läkaren säger, detta ser jätte bra ut och du följer veckan 5+5 så allt ser helt normalt ut.

Jag blöder fortfarande men inga klumpar och ingen smärta. Jag är chockad men samtidigt så glad, men även rädd att detta kan vara en början på mf... det kan man aldrig veta.

Men som sagt... jag blödde så här med min ena son i v 7.

Nu får inte myran skrämma oss igen, fy fan. Värsta jag varit med om.

Kram på er!

Åh så jobbigt det måste varit. Skönt att höra att det slutade bra och hoppas verkligen det fortsätter så!

BaKu

Äldre 29 Sep 22:16

#462

Kallamakka skrev 2018-09-29 21:11:45 följande:

Då får vi hoppas att illamåendet håller sig borta, eller i alla fall inte blir värre. Skönt att du har sånt bra stöd, det är i sånna här tillfällen man ska få bli servad ordentligt! :)

Tror att vi tänker lika där, för mig är första etappen att klara vecka 12. Sen är det nästa steg osv, känns som om tiden går snabbare då. Jag har bestämt mig för att inte noja kring det jag känner eller inte känner i kroppen, och istället vara glad över att vara symptom fri såhär i början. (inte alla som har den turen)

Och waow 99 dagar kvar till bf! Känner mig fjuttig med mina 217 hahaha :) hoppas sista tiden blir hyfsat okej, blir nog skönt å bara ta det lugnt, du ska inte behöva stå ut så länge till allafall, och tänk så verkligt att det är så nära nu! Waow packa BB väska å allt sånt, kul kul! :) (om det känns tungt, kan du jämföra med mig å min långa väntan jag har kvar haha).

Men i vilken vecka är det dom säger att barnet är så pass färdigutvecklad att det "säkert" skulle överleva?

Haha! Nä än så länge känns det okej. Du kommer vara här på nolltid. När man börjar våga ordna med saker går det fort! Nu är barnrummet fyllt med saker och kläder. Vagnen står så fint monterad och man längtar enormt efter att få använda allt. Vi har börjat prata lite namn och det känns så konstigt att plötsligt våga allt detta.

De kan överleva från vecka 22-23, men med stor risk för skador. Av de som föds innan vecka 29 överlever cirka 70-80%. Mellan vecka 29 och 32 är det cirka 90 % och mellan 33 och 37 är det 99%. Därefter räknas de ju inte som prematura. Så nästa steg för mig blir nu vecka 29 :)

Vi som blivit gravida efter IVF

INNEHÅLL