Tonåringar som inte träffar pappa efter skilsmässan

Det är inte första gången jag hört om det, jag har tvärtom hört om liknande fall flera gånger, men det har sedan visat sig att situationen varit mer komplicerat än man först trott, och att den uteslutna föräldern uteslutits av en god anledning. Det måste inte vara så i det här fallet, det vet ju du bättre än jag, men du har inte skrivit något som gett mig en anledning att se dig som särskilt trovärdig. 

Jag var på kalas i fredags (ett dussin gäster, varav typ hälften känner mitt ex med. Grannen som nämns i trådstarten var med).

Jag nämnde lite skämtsamt min tråd här på FL och fick ungefär kommentarerna att de nog såg orsaken främst som att exet ju inte kan tåla att jag så snabbt (dröjde ändå ett år..) hittade ny kärlek och bonusfamilj och att exet nog ändå alltid varit så osocial.. att jag verkar lycklig retar henne osv..

Jag fördjupade inte diskussionen. Fick några kramar. Ville inte förstöra kalaset med min stora sorg och saknad och de andra verkade inte direkt tänka att detta är ju allt är en sorts halvt dolt familjevåld mot barn. Suck.

Du sa att du haft kontakt med socialtjänsten så jag antar att du har lämnat in en stämningsansökan till tingsrätten eller ansökt om umgängesrätt? Vilka av era närstående har socialtjänsten talat med i sin umgängesutredning? För det låter som att många i er närhet - både vänner och rektorn - ser att du inte har någon kontakt med barnen. Och du berättade även om några som sett ditt ex bli rosenrasande när barnen sagt att de vill träffa dig. Har socialtjänsten intervjuat dessa personer? 

Det är ju också väldigt negativt i rättens ögon att ditt ex vägrat dyka upp på familjerättens möten. Med det i åtanke låter det som att du har ett bra case, och det kan ju personalen från familjerätten vittna om. Fortsätt försöka få till sådana möten, för ju fler ditt ex vägrar komma på, desto sämre framstår hon. 

Ni upprättade inget umgängesavtal vid skilsmässan? 

Om du anmäler till tingsrätten så beordrar de socialtjänsten att göra en umgängesutredning, och då kommer de att prata med er alla inklusive närstående. Har du gjort detta? Har du anmält henne för umgängessabotage? 

Vem har varnat dig för familjerätten? 

Mig veterligen ses umgängessabotage som något väldigt allvarligt och kan leda till att den föräldern som saboterar blir av med vårdnaden.  

Men detta har pågått i flera år? Hur gamla är barnen? 

Det är nog svårt att tvinga tonåringar till umgänge med den ena föräldern om de inte vill. Däremot måste man ju kunna utreda om det förekommit sabotage oavsett. 

Vad menar du med att pappor sedan i våras kan få enskild vårdnad? Det är väl inget nytt? Och menar du att det har varit så för mammor förut, alltså att lagen varit olika för de olika könen? 

Du måste ju inte gå via familjerätten men du vet ju redan att hon vägrat dyka upp så ta med det i eventuell utredning senare. Och jag tror inte man ska tro varken på allt man läser på internet (har själv efter en hastig googling inte hittat något direkt om att familjerätten skulle ha underligheter för sig som regel) eller det man hör vänner berätta. 

 

Just nu fokuserar du väldigt mycket på att du känner dig orättvist behandlad, och du är övertygad om att du är utsatt för något som många pappor utsätts för, och att ingen kommer att stå på din sida. Det är lätt - särskilt om man är i din situation - att dras med i det man läser om PAS och diskriminering mot pappor, men faktum är ju att du inte testat anmäla henne för umgängessabotage, och att du inte testat ansöka om vårdnad. Du utgår ifrån att det inte kommer att fungera, men du har inte ens försökt. Försök först! Prata med andra jurister om just den där juristen/byrån som du pratat med inte ville hjälpa dig.

Även om de inte kan tvinga dina tonåringar att umgås med dig, och även om du antagligen inte kommer att få full vårdnad själv, så visar du dina barn att du kämpar för att få träffa dem. Att prata och säga att man vill ses är en sak, men det är ju möjligt att dina barn är sårade just för att de inte ser dig kämpa tillräckligt. Det har tagit dig flera år att ens uppsöka jurist, om jag förstod saken rätt. Förlåt för att jag var hård förut, jag har egna erfarenheter som spökar. Jag menar inte att skambelägga dig för att det tagit tid, jag vet hur det kan bli när man tror att något ska lösa sig och sedan går det mer och mer tid och det blir svårare och svårare att ta tag i saken, men låt det inte gå ännu mer tid nu. 

Jag tror helt enkelt inte på att män diskrimineras i vårdnadstvister. Mina erfarenheter har gett mig bilden att män faktiskt oftare är olämpliga som föräldrar. Och det faktum att män är överrepresenterade i våldsbrott och i sexualbrott, att de är föräldralediga i mindre utsträckning och vabbar mindre, och att barn hellre pratar med sina mammor än sina pappor, gör mig ännu mer övertygad om den saken. OM jag har rätt så är det goda nyheter för din del, för det ökar dina chanser att få rätt i domstolen.