IVF start i HÖST - vi som ska göra vår första IVF
Åh vad jobbigt det måste vara :( fan alltså, vilka prövningar man tvingas gå igenom.
Hur känner din kille? Är han också med på att vänta en månad?
Åh vad jobbigt det måste vara :( fan alltså, vilka prövningar man tvingas gå igenom.
Hur känner din kille? Är han också med på att vänta en månad?
Då låter det verkligen som att ni gör rätt i att vänta <3 det måste vara skitsvårt att pausa när allt man vill är att bara få nå målet vi kämpat mot så många år, men er relation är ju vad allt kommer att bygga på, så om den inte är stabil finns ju risken att det rasar helt senare :( beklagar verkligen, hoppas han kan börja prata mer om hur han känner. Dom har ju ofta så svårt för det, men det är så himla viktigt! Man är ju två i det här, på alla sätt. Man kan inte bara köra på själv och man ska inte behöva göra det.
För oss går det okej. Tagit menopur sen i lördags och igår även fyremadel. Fick utslag första dagen, massa röda prickar på nacken och halsen och de har inte gått bort.. men annars inga biverkningar alls. Imorgon är det första vul! Hoppas något hänt där inne nu bara.. lär bli äggplock nästa vecka sen. Så jävla rädd för att få ut lika få denna gång och att inte ens icsi funkar :(
Det kändes som att det gick bra! Läkaren var nöjd iallafall, tror jag hade 5-6 blåsor på varje sida som var rätt jämnstora vilket hon sa var jättebra. Nästa vul blir på måndag, och sen blir det plock i mitten eller slutet på nästa vecka! Förmodligen torsdag/fredag. Vill gärna ha det så fort som möjligt, är så trött på sprutorna, det blir bara jobbigare :( dels för att det gör ont men också rent mentalt blir det tuffare. Usch. Så hoppas det ser bra ut på måndag!
Frågade även om dom visste vad som gått fel förra gången när inget blev befruktat. Det kunde man inte veta när man gjort vanlig ivf utan icsi sa hon. Men mina ägg hade varit mogna dagen efter och mannens prov hade varit helt normalt. Hon sa också att det är väldigt ovanligt att det händer två gånger att man inte får något befruktat, så jag hoppas verkligen det stämmer och att menopur och icsi gör susen!
Har du pratat med kliniken nu?
Hade ni försökt naturligt någon gång denna cykel?
Det låter klokt att lyssna på magkänslan, hoppas det hinner klarna upp lite i relationen tills dess <3 hade ni en bra resa trots allt?
Åh okej, hur känns det? Var det ett gemensamt beslut?
Ja imorse var vi där igen. Det hade växt mer och såg bra ut sa läkaren. Har fått inbokat äggplock på fredag, så det känns bra. Något att ?se fram emot?. Vill bara att något ska hända.
Sen kan det bli katastrof för på lördagen ska jag hålla i ett stort kalas hela dagen, så ringer dom då och säger samma sak som sist att inget blivit befruktat kommer jag ju bryta ihop. Fasar lite inför det samtidigt som jag sjukt nog är ganska beredd på det. Har inga förväntningar kvar.
Ja, och efter så många misslyckanden är det liksom svårt att inte förvänta sig att det ska gå åt helvete. Varför skulle det funka nu för? Men man kör ju iallafall. Tog precis sista fyremadel/menopur sprutorna. Fy fan vad skönt att slippa. Imorgon ovitrelle sen inget mer äntligen.
Dom ska göra icsi på alla! Hur många det nu blir.. kommer bli besviken på allt under 7 men känns ändå som vi landar där någonstans med tanke på sist.
Jag förstår.. hur gör ni med boende och så? Åh jag hoppas verkligen att ni hittar tillbaka till varandra och till glädjen igen <3 har mensen kommit än förresten?
Vi går på Sophiahemmet i Sthlm. Däremot fick jag inte starta denna cykel eftersom kliniken sa att det var fullt. Jag bröt ihop totalt.. Har ju redan väntat i tre månader pga julstängt och nu måste vi vänta ytterligare en månad.
Ja det kändes väldigt snopet måste jag säga. Nackdelen med januari är ju att det är dubbelt så många som är redo för en omgång eftersom typ alla haft uppehåll under julen. Man är tydligen garanterad en plats till nästa månad i alla fall (hur nu det funkar).
Hur går det för er? Har ni pratat? Känns det skönt med en paus? Jag tänker mycket på er.
BIM +4 idag. Ruvardag 11 med en 3dagars. Vågar inte testa. Innan har jag känt att det varit ?lättare? att se ett negativt test än att upptäcka att mensen kommit men nu är jag livrädd för båda. Har en hel vecka kvar till testdag så kanske ska vänta.. fy fan nu börjar det snurra i skallen av alla tankar och känslor. Tänk om det är vår tur efter all denna tid. Kan inte riktigt få den tanken att fastna.
Är det någon kvar i tråden som ruvar?
Den har fortfarande inte kommit, 5 dagar sen nu. Men jag tog ett test imorse som var lika negativt som alltid :( fy vad jag är trött på att se det där ensamma strecket..
Känner ingenting rent fysiskt, inga symptom på varken mens eller ev graviditet. Mentalt är jag ett jäkla vrak. Vill hellre att mensen kommer nu så vi kan få börja om istället för att gå och hoppas på något som förmodligen inte kommer hända. Samtidigt som jag nu börjar förstå varför många säger att de inte fixar hur många behandlingar som helst. Innan ruvardagarna har jag bara velat köra på, men nu börjar det tära ordentligt på psyket. Har testdag på fredag, tror jag håller mig från att testa något mer fram tills dess faktiskt...
Hur mår du? Tänker mycket på dig och hur tråkigt allt blev <3 har du hunnit landa lite?
Så skönt för er ändå att ha pratat ut, kan tänka mig att det fanns en hel del att sägs för er bådas skull? Känner du alltså att du vill testa att ge er en chans till? Det måste vara hemskt att känna den saknaden :(
Han kommer ju inte glömma och gå vidare i första taget, det ni gått igenom är allt för stort för att bara släppa.
Har du försökt säga att du ångrar dig och vill prova igen? Kanske berätta varför du tänker annorlunda nu och ha en plan för hur ni ska undvika att hamna i samma situation igen?
Jag mår rätt skit. Mensen försöker typ ta sig fram men lutinus hindrar, det känns så väl. Blöder inte rätt än men nästan. Testade negativt igår igen så det känns helt kört nu. Vill bara att den ska komma så vi kan lägga det bakom oss och försöka igen. Ska verkligen försöka tjata mig till att göra FET denna cykel om ägglosningen kommer som den ska. Så trött på all väntan :(
Nej det är verkligen så, ingen utomstående kan ens börja förstå det här helvetet man lever i. Och även fast männen är med så upplever dom det inte på samma sätt. Dom behöver inte proppas fulla med hormoner och vara livrädda varje gång de går på toaletten. Det är SÅ viktigt att de visar extra hänsyn och respekt i denna tid, samtidigt som vi inte ska glömma bort deras känslor.
Vi har tre stycken 5-dagars i frysen ja. Känns så jävla skönt även om det ju inte finns några garantier att de ens klarar upptiningen. Men att kanske inte behöva börja om med sprutorna är en lättnad. Så jäkla konstigt det är att vi förra behandlingen inte fick något alls tillbaka och denna gång till frysen. Det skiljer verkligen mellan de olika medicinerna. Nu ska jag bara vänta till fredag och meddela att det misslyckades. Håller tummarna för att vi får börja direkt!!