IVF start i HÖST - vi som ska göra vår första IVF
Ja det förstår jag att det känns tryggt.
Nej de kollar ingenting på mig, hon sa att det inte behövs.
Ja det förstår jag att det känns tryggt.
Nej de kollar ingenting på mig, hon sa att det inte behövs.
Ja det är omöjligt. =\ Ja det är mitt första. Ditt också?
Wow vad häftigt! När tror du att det blir fet?
Jodå, nu har väl det misslyckade försöket sjunkit in. Vi fick hem ett nytt behandlingschema från kliniken igår och det ser precis ut som förra gången. Ska ringa när jag får januarimensen för att boka in tider.
Men jag tycker det fortfarande känns så svårt. Ibland känns det så tungt att det knappt går att andas. Jag försöker hitta på projekt hemma för att få tiden att gå men det känns som sååååå långt till januari. Min bästa vän fick precis barn och istället för att bli genuint glad blir jag nästan arg. En annan vän är gravid och henne vägrar jag att träffa för att det känns för jobbigt. Känns som att jag isolerar mig mer och mer.
Tiden är min värsta fiende. Jag jämför allt i tid. Kompisen som fick barn precis hade vi nyårsmiddag med förra året. Då hade jag redan försökt i nio månader och hon hade inte hunnit bli gravid. Nu har hon fått sitt barn och jag är kvar på exakt samma plats. Det är inte rättvist. Jag är så sjukt bitter.
Idag var dagen för FET, hann bara sätta oss i bilen och börja åka innan de ringde från kliniken och berättade att inget av våra 2 blastocyster klarade upptiningen. Min värld rasade. Hade haft så stora förhoppningar på det här. Nu har vi lagt 42 000 kr på ingenting. Jag har mått skit. För ingenting. Ångesten för att jag inte valde paketet 3 försök betala för 2 för att jag hade så stor tilltro till det första. Nu måste jag gå igenom allting en gång till. Betala en massa pengar, för kanske ingenting.
De hade sagt 80%. Känns förjävligt rent utsagt. Det hade kanppt ens slagit mig att båda inte skulle klara sig. När är det dags för er?
Nu är jag kluven om jag ska köpa på paketet om 3 försök. Allt ger sån ångest.
Kram
De hade sagt 80%. Känns förjävligt rent utsagt. Det hade kanppt ens slagit mig att båda inte skulle klara sig. När är det dags för er?
Nu är jag kluven om jag ska köpa på paketet om 3 försök. Allt ger sån ångest.
Kram
Cd 9 och en blåsa uppmätt till ca 13mm. Min slemhinna hänger dock inte med som endast va 3 mm. Är så ledsen. Blir nog ingen återföring denna cykel om inte ett mirakel skulle ske o den växer jättemycket sista dagarna. Sen kommer jul o då passerar ännu mer tid samt en resa inbokat två veckor i januari. Allt känns piss :(
Men åh :( Jag vet inte ens vad jag ska säga. Förutom att jag hoppas hoppas hoppas att den blir bättre. När får du veta om den har vuxit till sig tillräckligt? Finns det inget man kan göra för att den kan bli tjockare? Inga hormoner eller så?
Jag antar att läkarna, vid de här första försöken, försöker ta reda på så mycket som möjligt hur våra kroppar reagerar så att de vid nästa frysförsök vet hur de ska agera.
Jag håller tummarna jättehårt för er här hemma!
Jag förstår verkligen den besvikna känslan av att behöva vänta ytterligare:(
Men vart det muskulös i januari, Thailand? Det är ju verkligen något att se fram emot. Jag sa det till lin man nyss strider vore så skönt med en paus i vardagen och bara få åka iväg och tillåta sig vara så ledsensom man egentligen är. Nu försöker man bara vara så stark hela tiden.
Det går upp och ner för mig. Ibland känns allt okej men plötsligt påminns jag om sorgen och då blir allt svart. Mannen har dessutom fått lunginflammation och mår piss. I hemlighet oroar jag mig för vad det kommer påverka hans spermier inför nästa försök. Känner mig hemsk som bryr mig om det. Till mitt försvar han han redan börjat må bättre så jag är inte så orolig för hans allmänna hälsa.