Vid vilken ålder började ni lära era barn att sova i eget rum?
Jag har fått höra att man ska börja tidigt för att det blir svårare ju äldre de blir. Jag vill inte att vårt barn ska sova i vårt rum i flera år, känner att förhållandet skulle ta alldeles för mycket stryk av det.
Nu är vår bebis bara 6 veckor gammal. Är det för tidigt att börja eller är det bara bra att sätta igång direkt?
Det här är ju en fråga där folk har starka åsikter, liksom tex samsovning och amning. Det svåra är när någon som inte har samma syn på saken som en själv ska tycka till.
TS, vi kände lite som ni, samsovning är inte ett alternativ för oss då vi båda sover dåligt från början och dessutom har hund som gärna ligger i sängen (vilket är farligt för små bebisar). Vi lät vårt första barn sova i sin egen spjälsäng från första dagen, så att han var van vid den. Sen var det enkelt att bara flytta in spjälsängen i hans eget rum, och detta gjorde vi när han var ca 3 månader gammal. Vid det laget sov han oavbrutet från ca 22-05, åt vid 05 och somnade om och sov ca 3 timmar till. Vi väntade alltså tills han mer eller mindre sov hela natten. När han var ca 6 månader la vi honom vid 19, sen vaknade han för att äta kl 22 och 05. 22-målet fortsatte vi med bara ett par månader och 05-målet tog vi bort ungefär vi ett års ålder.
Det som avgjorde att vi kunde flytta honom till eget rum var att han sov hyfsat hela nätter och det inte var så besvärligt att gå upp (han fick ersättning). Sen har han såklart periodvis vaknat mer eller mindre ofta på nätterna. Värst var perioden innan han hittade och stoppade i nappen själv och under tandsprickningsperioderna...
Ett tips är att när han blir stor nog lära barnet att somna själv i sängen och inte i er famn. Det underlättar uppvaknanden på nätterna.
Vi kommer göra ungefär likadant med lillasyster men eftersom de ska sova i samma rum får hon sova lite längre i vårt rum, men kanske max 6 månader.
Och för de som frågar om man själv skulle vilja sova ensam - ja, det skulle jag gärna för jag skulle sova oändligt mycket bättre då! Jag älskar min man och han mig och vårt förhållande är jättestabilt, men vi har olika preferenser vad gäller temperatur i sovrummet, och vi snarkar båda och dessutom är vi lättväckta så vi vaknar så fort den andra rör på sig. Och vi går och lägger oss och går upp olika tider. Tyvärr skulle nog det påverka ens förhållande negativt om man sov i olika rum. Som att man vore syskon mer än äkta makar...
Mitt barn var 8 månader när hon fick sova i eget rum. Hon stördes av oss och hon hade precis slutat äta på natten så det kändes rätt. Alla fick bättre sömn liksom :) gör det som känns rätt för er.
Jag och min dotter fick aldrig bra sömn när vi delade rum. Jag vaknade av varje ljud hon gjorde och tvärtom.
Så vi pratade med bvc och när hon blev ca 4-5 månader så började hon sova i sitt eget rum. Det har fungerat utmärkt. Vi har kamera med ljud och allt så vi ser henne i sin säng och ändå sedan hon fick börja sova ensam har hon sovit igenom hela nätterna :)
Många vill väl ha barnen inne hos sig längre för de får dåligt samvete av att tänka att deras barn ligger ensamt men som bvc sa till oss så är 4 månader en perfekt tid att börja för sen blir det svårare och svårare.
Men framför allt så gör det som känns rätt för er familj som är säkert för alla :)
Ojdå, starka åsikter här ja.
1. Ungen sover ju inte ensam hela natten, man kommer ju när hen gnäller så varför är det så annorlunda att ha hen i eget rum än i egen säng i vårt rum? Inte så stor skillnad.
2. Sa inte att förhållandet tar stryk nu, så istället för att döma ut mig och mitt förhållande kan du isf köra upp ngt. Sa att ett förhållande tar stryk om ungen ska sova inne hos oss i FLERA ÅR. Vilket bara är faktum, dvs om man nu inte vill ha sex när barnet är i rummet (vilket jag absolut aldrig kommer att göra).
3. Har bekanta som har barn på 3 år som nyss börjat försöka lära dem sova i eget rum, och de har jätteproblem och säger åt mig att börja så tidigt som möjligt eftesom att de ångrar att de väntade så länge.
Istället för att vara oförskämda kan ni bara svara på frågan om vid vilken ålder ni tycker att man bör börja lära dem sova i eget rum. Inte så jäkla svårt.
Kan ni inte svara på frågan utan att bete er som svin så låt bli att svara.
TACK!
Herregud....
Om ditt förhållande inte tål att ni delar rum med ett spädbarn så är det dags att göra slut
Det normala är att ungarna till och från delar både rum och sång i flera år.
Att ett spädbarn under året, som är helt färsk i livet ska sova ensam är fullständigt onaturligt, och det borde alla naturliga instinkter säga åt dig.
Vill du själv sova ensam?
Det är ju upp till var och en men personligen fick jag ångest bara av tanken att låta mina barn sova i eget rum så små. Jag vill ha mina barn nära för att kunna höra och lätt kunna se dem, om det skulle vara något.
Min yngsta är nu 1 år och kommer inte få sova i eget rum förrän hon är minst 2-2,5år. Hennes storebror var 3 när han fick eget. Att barnet är äldre behöver automatiskt inte betyda att det är svårare.
Nej det är inte det "normala" att man delar rum och säng i flera år. Och framför allt är det inte särskilt bra för vare sig barnen eller föräldrarna.
Och försök inte hoppa på mig med dina åsikter. Om du är barnmorska, barnpsykolog eller liknande så gå om din utbildning. Om inte. Så skaffa dig en innan du går på någon annan så jävla hårt med " fakta" du bara tror på.
Ps, jag har inga problem med att sova ensam. Är trygg i mig själv och kan finna ro med mig själv. Kanske för att mina föräldrar lät mig bli självständig och lita på att jag klarar mig själv från tidig ålder?
Vår yngsta var 4 år då hon valde eget rum. Våra barn har samsovit mycket och numera sover de aldrig i våran säng. De kommer aldrig in på natten.
Det är inte naturligt för bebisar att sova själva
Nej det är inte det "normala" att man delar rum och säng i flera år. Och framför allt är det inte särskilt bra för vare sig barnen eller föräldrarna.
Och försök inte hoppa på mig med dina åsikter. Om du är barnmorska, barnpsykolog eller liknande så gå om din utbildning. Om inte. Så skaffa dig en innan du går på någon annan så jävla hårt med " fakta" du bara tror på.
Ps, jag har inga problem med att sova ensam. Är trygg i mig själv och kan finna ro med mig själv. Kanske för att mina föräldrar lät mig bli självständig och lita på att jag klarar mig själv från tidig ålder?
Hej! Vi hade vår lilla i en bedside crib bredvid min säng de första 2,5 månaderna. Hon sov hyfsat bra på nätterna och somnade själv på kvällarna. Men hon lät som en liten gris på natten! Jag skämtar inte! Så vi fick sova med öronproppar men vaknade ändå av minsta lilla gnyende. Efter 2,5 månader rullade vi istället in henne till hennes rum mittemot. Kände mig hemsk ???? Men det gick superbra! Vi sov alla så mycket bättre. Nu är hon 9 månader och sover alla nätter, med undantag vid några kortare utvecklingsfaser, ca 20 21- 07 08 ???? Testade samsovning nån jobbig natt och herregud, det var som att ha en propeller i sängen! Så för oss funkade det alltså bra med eget rum tidigt! Lycka till!