Vilken ålder sova själv?

Det här är ju en fråga där folk har starka åsikter, liksom tex samsovning och amning. Det svåra är när någon som inte har samma syn på saken som en själv ska tycka till.

TS, vi kände lite som ni, samsovning är inte ett alternativ för oss då vi båda sover dåligt från början och dessutom har hund som gärna ligger i sängen (vilket är farligt för små bebisar). Vi lät vårt första barn sova i sin egen spjälsäng från första dagen, så att han var van vid den. Sen var det enkelt att bara flytta in spjälsängen i hans eget rum, och detta gjorde vi när han var ca 3 månader gammal. Vid det laget sov han oavbrutet från ca 22-05, åt vid 05 och somnade om och sov ca 3 timmar till. Vi väntade alltså tills han mer eller mindre sov hela natten. När han var ca 6 månader la vi honom vid 19, sen vaknade han för att äta kl 22 och 05. 22-målet fortsatte vi med bara ett par månader och 05-målet tog vi bort ungefär vi ett års ålder.

Det som avgjorde att vi kunde flytta honom till eget rum var att han sov hyfsat hela nätter och det inte var så besvärligt att gå upp (han fick ersättning). Sen har han såklart periodvis vaknat mer eller mindre ofta på nätterna. Värst var perioden innan han hittade och stoppade i nappen själv och under tandsprickningsperioderna...

Ett tips är att när han blir stor nog lära barnet att somna själv i sängen och inte i er famn. Det underlättar uppvaknanden på nätterna.

Vi kommer göra ungefär likadant med lillasyster men eftersom de ska sova i samma rum får hon sova lite längre i vårt rum, men kanske max 6 månader.

Och för de som frågar om man själv skulle vilja sova ensam - ja, det skulle jag gärna för jag skulle sova oändligt mycket bättre då! Jag älskar min man och han mig och vårt förhållande är jättestabilt, men vi har olika preferenser vad gäller temperatur i sovrummet, och vi snarkar båda och dessutom är vi lättväckta så vi vaknar så fort den andra rör på sig. Och vi går och lägger oss och går upp olika tider. Tyvärr skulle nog det påverka ens förhållande negativt om man sov i olika rum. Som att man vore syskon mer än äkta makar...

Vi har tre alternativ där det går att ha sex i vårt hus: sängen, soffan och golvet i nåt av rummen på övervåningen. I vårt hus är det mycket god insyn i köket från gatan. Soffan har vi gärna sex i men det är bara en eller två ställningar som är bekväma. Golvet vägrar jag ligga på, jag har inte lust att försöka tänka bort obehaget för att kunna njuta av sexet. Kvarstår då sängen där oändliga möjligheter finns för olika ställningar och andra roliga lekar. Men med ett barn bredvid sig måste man vara ganska tyst, och det är inte vår grej... och ja, vi har oftast sex runt läggdags, eftersom dagtid går åt till att jobba, ta hand om barn och hushåll och göra utflykter och ärenden...

Skillnad på högljutt, knäpptyst och något däremellan. Det är ju inte så att man skriker så högt man kan direkt. Våra sovrum är inte särskilt lyhörda om man stänger dörrarna, men ni kanske har papperstunna väggar hemma. Jag ogillar som sagt att ha sex på golvet och soffan har sina begränsningar för den typ av sex vi gillar. Vill du ha detaljer, eller kan mina sexuella preferenser få vara privata?

Och jag har inga samvetskval över att hela familjen ska få sova bra. Att hunden har fått sova i sängen har inte varit en prioritering över barnen utan hade han inte fått sova kvar i sängen hade INGEN sovit pga gnäll, ylande och krafsande. Men även om vi inte hade haft hund hade jag aldrig i livet samsovit då det inte är något som passar oss.

Jag ammar inte heller för jag kan inte. Vill du jag ska försvara mitt val där med? Mina barn är lyckliga, harmoniska, visar oss tillgivenhet och kärlek, sover hela natten, gråter aldrig vid läggning, tar ca 5-10 minuter att natta, äter bra, växer som dom ska och utvecklas i normal takt. Varför måste jag försvara mina val angående amning och sovvanor (och mitt sexliv) inför andra bara för att de går mot normen?Fattar inte riktigt vad det är som eventuellt inte skulle fungera med att de sover själva? När man sover gör man ju just det, sover. Vad är det som inte skulle funka? Men ja, om vi inte hade haft råd att bo så vi hade flera sovrum hade vi väl fått vara kreativa antar jag. Typ knulla när barnen sover borta eller så. Men om vi bodde i en etta skulle våra problem vara bra mycket större än att vi inte får till sex tillräckligt ofta. Ha sex mot köksbänken eller på hallgolvet eller i badkaret är liksom inte min grej, då avstår jag nog hellre. Är det något fel med det?

Sen är som sagt sexfrågan sekundär, för oss handlar det till största delen om att vi alla skulle sova uruselt om vi låg i samma rum/säng. Och mina barn behöver sin sömn lika mycket som vi vuxna gör för att orka med vardagen.