Vid vilken ålder började ni lära era barn att sova i eget rum?
Jag har fått höra att man ska börja tidigt för att det blir svårare ju äldre de blir. Jag vill inte att vårt barn ska sova i vårt rum i flera år, känner att förhållandet skulle ta alldeles för mycket stryk av det.
Nu är vår bebis bara 6 veckor gammal. Är det för tidigt att börja eller är det bara bra att sätta igång direkt?
Herregud....
Om ditt förhållande inte tål att ni delar rum med ett spädbarn så är det dags att göra slut
Det normala är att ungarna till och från delar både rum och sång i flera år.
Att ett spädbarn under året, som är helt färsk i livet ska sova ensam är fullständigt onaturligt, och det borde alla naturliga instinkter säga åt dig.
Vill du själv sova ensam?
Vid 1,5 års ålder fick han eget rum pga att han stördes av oss på natten.
Känns helt galet att lägga ett spädbarn ensam i ett rum. Det hade jag aldrig gjort. Talar emot alla medfödda instinkter. Egen säng i föräldrarnas sovrum är förmodligen det alla bästa för både barn och förälder.
Mina var mellan åtta och nio år när de började sova i egna rum. Förhållandet mellan deras pappa och mig tog aldrig "stryk", kanske för att det var starkt från början.
Ojdå, starka åsikter här ja.
1. Ungen sover ju inte ensam hela natten, man kommer ju när hen gnäller så varför är det så annorlunda att ha hen i eget rum än i egen säng i vårt rum? Inte så stor skillnad.
2. Sa inte att förhållandet tar stryk nu, så istället för att döma ut mig och mitt förhållande kan du isf köra upp ngt. Sa att ett förhållande tar stryk om ungen ska sova inne hos oss i FLERA ÅR. Vilket bara är faktum, dvs om man nu inte vill ha sex när barnet är i rummet (vilket jag absolut aldrig kommer att göra).
3. Har bekanta som har barn på 3 år som nyss börjat försöka lära dem sova i eget rum, och de har jätteproblem och säger åt mig att börja så tidigt som möjligt eftesom att de ångrar att de väntade så länge.
Istället för att vara oförskämda kan ni bara svara på frågan om vid vilken ålder ni tycker att man bör börja lära dem sova i eget rum. Inte så jäkla svårt.
Kan ni inte svara på frågan utan att bete er som svin så låt bli att svara.
TACK!
Mina var mellan åtta och nio år när de började sova i egna rum. Förhållandet mellan deras pappa och mig tog aldrig "stryk", kanske för att det var starkt från början.
Tack för ett ordentligt svar!
Har ni fler barn? Under 9 år har vi antagligen 3 barn om allt går enligt planerna, finns ju inte en chans att alla får plats i samma rum...
Det är nog mer vanligt att så små vaknar ofta på natten och att man behöver gå upp för det.
Tänker mer praktiskt att om hur snabbt man kan somna om själv och hur snabbt bebis kan somna om kommar du in i rummet och bumpar två gånger och bebis somnar om är det väl ok.. men inte 10 gånger per natt. Lägg till att du ska somna om också... varje gång...
Så jag tänker att det är mer praktiskt att ha bebis nära så länge det är många uppvak på nätterna.
Man ska ju orka inte bara att vara man ska ju orka kunna leva också.
Samt att det är en liten kort parantes i ert liv med en bebis i sovrummet. Ett förhållande med barn måste kunna klara av en sådan sak i några (6-12) månader.
Så tänker jag iaf.
Våra barn fick egna rum att sova i när de var runt 6 månader.
Och de har (ändå! haha FL-poliser) växt upp till trygga barn som sover gott om nätterna.
Min son var ca 8 månader. Varje natt vaknade han av minsta ljud från oss. Räckte med att vi vände oss i sängen så vaknade han! Han sov i sin säng inne hos oss. Vi tänkte att vi skulle prova och se hur nätterna såg ut när han sov själv. Och första natten sov han oavbrutet! Så det beslutet kändes väldigt rätt. Hans rum ligger vägg i vägg med vårat och vi har haft babyvakt på varje natt. Nu vaknar vi av honom och inte han av oss. Precis som det ska va! ;)
Jag har inte pallat att gå upp och till ett annat rum när bebisen/barnet piper. Vi har samsovit fram till nu ungefär. Äldsta fyllde fyra i april och sover hela nätter i eget rum sedan några veckor tillbaka. Hon fick en ny säng och blev väldigt motiverad på egen hand. Så har det varit med allt - napp, blöja... Vi har väntat ut henne och inte haft några bakslag alls.