Julibebisar 2018

Jag tycker inte att vi säger nej till Alice så mycket. Jag vet inte om det är för att hon inte är så överdrivet busig eller om det är för att hennes storebror tar så mycket plats och gör alldeles för mycket saker han inte får. Till honom säger vi nej alltför ofta tycker jag.

I dag kom andra tanden! Eller, förmodligen kom den i natt då hon hade så svårt att sova och verkligen inte ville sova själv. Det var iaf inte så illa som med första tanden, när hon skrek och grät av smärta i över en timme innan vi gav Alvedon.

Så sjukt att de fyller ett år snart! Alice fyller den 19de juli, det är inte ens tre veckor bort liksom. Till pappans stora förtret, han vill nog att hon alltid ska vara bebis (han var likadan med stora barnet, det var jobbigt för honom att inse att hans bebis skulle börja förskola t ex) :)

Jag känner likadant som din man Lowhannah, vill att Edward ska vara bebis hela tiden. Hehe det här är ju sista barnet så han kommer alltid vara vår minsting såklart men han är ju ingen liten bebis längre.

Jag lämnade min hårborste vid soffbordet och hittade Edward stå och borsta sitt lilla fjun. Då insåg jag att han är inte så liten längre :) Och imorse hade jag en tallrik med omelett och då helt plötsligt så tar han min gaffel, tar tag i en omelettbit med gaffeln och stoppar direkt i munnen. Innan har han suttit med besticken i ena handen och maten i andra handen.

Såna där småsaker som gör att man inser att det går fort nu.

Igår skulle jag gå och träna och när jag kom hem så var Edward helt hysterisk. Han grät och grät och pappan var superstressad. Det är lite jobbigt att det bara är tutten som är tröstande. Hur ska det gå när jag börjar jobba lite smått i höst? Har era barn snutte eller liknande? Hur introducerade ni det? Edward är ju inte ett dugg intresserad av napp och använder inte det alls på natten. Han blir jättearg på natten om man försöker stoppa in nappen och fäktar med armarna och skriker som en tok.

Usch ja, vill också ha kvar min lilla bebis. Ett helt PR har hon blivit. Hade tänkt vara hemma till januari med henne men vi fick förskoleplats från augusti! Efter mycket tvekan och velande tackade vi ja till platsen och nu ska vi skola in henne redan i september. Usch, vilken ångest. Hoppas nu att förskolan är så bra som vi hoppas så det är värt att skola in den lilla så tidigt för att ha platsen från januari. Hade vi inte tackat ja hade vi fått plats i januari. Vi kommer i alla fall bara ha henne där två halvdagar i veckan. Usch vilken ångest jag har. Känns inte bra i mitt hjärta.

Hur går det för alla? Hur märker ni av utvecklingssprånget som är nu?

Här är det krångel med sömnen. Hon vägrar somna själv, vilket hon alltid har gjort, utan nu somnar hon bara om hon ligger på en förälder. Eller i vagnen då. Hoppas det går över när språnget är över.

Nu går hon! De krypande dagarna är helt över, nu är det bara gå som gäller. Vi övade en del i helgen och då släppte det helt. Hon försöker hålla samma fart som sin storebror men det är inte så lätt :)

Ett år! I dag blev min plutt ett helt år! Vi firade med ett besök på lekland, vilket hon tyckte var superkul, och i morgon kommer släkten på kalas.

Så sjukt att hon inte är bebis längre.

Igår fyllde Edward 1 år. Det firades på landet i Dalarna med släkt som kom över över dagen. Kan inte alls förstå att han är 1 år. Ett helt år sen jag fick upp honom på bröstet för första gången. Helt galet så fort året har gått.

Edward är på gång att börja gå och kan gå riktigt bra om man håller honom i en hand. Men han är alldeles för försiktig för att våga stå kvar om man släpper.

Däremot så kryper han i raketfart och han står ofta på näsan när det går så fort att armarna inte hänger med. Han sover något bättre på nätterna med vissa undantag. Han kanske vaknar 3-4 gånger numera och ammas. Att dra ner på amningen har inte gått men ska ta tag i det snart. Om ca 1 vecka åker vi till Spanien så får ta tag i det när vi kommer hem. Känns skönt att kunna amma honom på planet och där nere i värmen eftersom han är så dålig på att äta och dricka vatten. Vågar inte riskera att han inte får i sig vätska där nere utan kommer försöka amma mindre när vi väl kommer hem. Sen börjar jag ju arbeta 1 helg per månad i september. 3 dagar per månad känns ändå okej att arbeta. Även om jag faktiskt känner att jag skulle kunna vara hemma helt i 1 år till ;)

Min lilla ettåring jobbar på att stå utan att hålla sig i. Tycker hon krånglar till det för sig för hon släpper inte så mycket när hon redan står upp och håller sig i utan hon ska ställa sig upp själv mitt på golvet. Lite hjälp tar hon ibland av att ha händerna på något som är en liten bit upp, som våra ben när vi sitter på golvet. Igår stod hon upp i den tomma bebispoolen och klappade i händerna.

Men hon vill inte riktigt gå. Går lite utefter möbler och ibland när man håller i händerna. Men mest vill hon bara stå.

Hör strular också sömnen en del. Svårare att somna och ska prompt amma på natten. Ibland lyckad jag med napp och snutte. Ibland kastar hon den långt bort.

Jag börjar få jobbångest. Vill också fortsätta vara hemma. Ingen lust alls att komma tillbaka till vardagen. Vill vara hemma mer. Och så lillan som ska börja förskola så tidigt. Hoppas det fungerar att gå sex timmar i veckan för henne.

Grattis till alla era 1-åringar! Min plutt fyller på lördag. Galet! Men måste ändå erkänna att allt blir bara roligare och roligare.

Just nu är det stora åskmolnet i utvecklingsfasen. Oj vilken slitsam helg han (vi) haft. Så mammig. Dissar pappa helt när jag är i närheten. Ändå är vi båda hemma nu. Vill bäras en massa. Vägrar vagnen. Ska bara sövas/nattas av mig. Ammas oftare osv. MEN han sover själv i vår säng hela kvällen så plötligt har jag fått fler timmar på dygnet. Så fantastiskt! Sen äter han ju och snuttar varje natt från ca kl2. Längtar till att sova mer än 1-2 timmars sammanhängande.

Ni som ammar, hur tänker ni framåt? Jag skulle vilja att han sov bättre på nätterna (såklart) men fri amning resten av tiden. Dock börjar jag jobba så dagarna får han hålla till godo med annat. Känner dock inte att jag har bråttom att sluta amma utan tycker det är rätt mysigt och ganska bekvämt.

Alice är så extremt pappig. Det är samma som för er, fast tvärtom, jag är inte så viktig när pappa är i närheten. Och när hon gör illa sig så är det pappa hon vill ha. Enligt mina föräldrar var jag tydligen likadan, mamma var hemma med mig men det var bara pappa jag ville ha när jag hade gjort illa mig.

Alice har börjat komma med några ord nu. I morse fick hon blåbär och sa bä(r), och hon har även sagt där och andra korta ord :)

Min tjej var också pappig när hon var liten medan båda sönerna varit extremt mammiga. Men för dottern var det bara pappa som gällde när han var hemma och så har det varit under stora delar av hennes uppväxt fram till för några år sen, hon är 11 idag.

Edward säger också några ord :) Titta, där, pappa och Pa (Filippa) sen säger han bö vilket är både boll och bil. Viktiga ord att kunna