Alla jag känner bor själva när familjen åker på semester, om dom inte följer med men det har jag försökt förklara sen dom sa det men dom vägrar lyssna. Om ni har skriv argument jag kan säga eller berätta om ni eller era barn får bo ensamma då dom inte tror på det bara för att dom aldrig låtit något" barn" (tonåring) få vara ensam och det är bara i 1 vecka.....
Gå med i valfri grupp om familjehem och du kommer få en annan bild av hur verkligheten ser ut. Det finns inget familjehem som skulle vara familjehem om de inte fick någon lön. Och inte vilken som helst - om den är för låg får det vara.
Alla jag känner bor själva när familjen åker på semester, om dom inte följer med men det har jag försökt förklara sen dom sa det men dom vägrar lyssna. Om ni har skriv argument jag kan säga eller berätta om ni eller era barn får bo ensamma då dom inte tror på det bara för att dom aldrig låtit något" barn" (tonåring) få vara ensam och det är bara i 1 vecka.....
Va inget
Är du här nu igen. Jag har bott i familjehem och är inte ett dugg traumatiserad, däremot hade jag med största sannolikhet varit det om jag bott kvar hemma.
Varför skriver jag ens till dig, du brukar inte svara endå då jag motbevisar din parallella verklighet.
Jag flyttade hemifrån när jag var 16 och har en killkompis som också flyttade hemifrån vid 16-årsåldern, han flyttade dock med hjälp av socialens hjälp till en egen lägenhet eftersom han hade problem hemma.
Det gick kanon både för mig och min vän som flyttade, jag behövde aldrig hjälp från socialen för att få en egen lägenhet (tack och lov) utan flyttade in hos min sambo direkt. Både jag och min vän var ansvarsfulla tonåringar som alltid såg till att alla räkningar betalades in i tid och festade inte överdrivet mycket, förstod att man måste visa hänsyn till sina grannar och kunde själva ta eget ansvar just för att vi fick lov att ta eget ansvar.
Om man som tonåring ständigt blir misstrodd och inte tillåts ta eget ansvar och jämt ska kontrolleras blir man lätt helt "out of control" och oansvarig i allmänhet. Om man däremot får ett förtroende, visar att man tillåts och förväntas ta eget ansvar och inte blir överdrivet kontrollerad växer man som människa och mognar betydligt snabbare.
Sedan vill jag avslutningsvis påpeka att jag tycker det är synd och skam att så många tonåringar familjehemsplaceras istället att för - som på min tid - få en chans till eget boende istället om föräldrarna har vissa brister. Jag är helt övertygad om att det är en betydligt bättre lösning.
Jag flyttade hemifrån när jag var 16 och har en killkompis som också flyttade hemifrån vid 16-årsåldern, han flyttade dock med hjälp av socialens hjälp till en egen lägenhet eftersom han hade problem hemma.
Det gick kanon både för mig och min vän som flyttade, jag behövde aldrig hjälp från socialen för att få en egen lägenhet (tack och lov) utan flyttade in hos min sambo direkt. Både jag och min vän var ansvarsfulla tonåringar som alltid såg till att alla räkningar betalades in i tid och festade inte överdrivet mycket, förstod att man måste visa hänsyn till sina grannar och kunde själva ta eget ansvar just för att vi fick lov att ta eget ansvar.
Om man som tonåring ständigt blir misstrodd och inte tillåts ta eget ansvar och jämt ska kontrolleras blir man lätt helt "out of control" och oansvarig i allmänhet. Om man däremot får ett förtroende, visar att man tillåts och förväntas ta eget ansvar och inte blir överdrivet kontrollerad växer man som människa och mognar betydligt snabbare.
Sedan vill jag avslutningsvis påpeka att jag tycker det är synd och skam att så många tonåringar familjehemsplaceras istället att för - som på min tid - få en chans till eget boende istället om föräldrarna har vissa brister. Jag är helt övertygad om att det är en betydligt bättre lösning.
Jag flyttade hemifrån när jag var 16 och har en killkompis som också flyttade hemifrån vid 16-årsåldern, han flyttade dock med hjälp av socialens hjälp till en egen lägenhet eftersom han hade problem hemma.
Det gick kanon både för mig och min vän som flyttade, jag behövde aldrig hjälp från socialen för att få en egen lägenhet (tack och lov) utan flyttade in hos min sambo direkt. Både jag och min vän var ansvarsfulla tonåringar som alltid såg till att alla räkningar betalades in i tid och festade inte överdrivet mycket, förstod att man måste visa hänsyn till sina grannar och kunde själva ta eget ansvar just för att vi fick lov att ta eget ansvar.
Om man som tonåring ständigt blir misstrodd och inte tillåts ta eget ansvar och jämt ska kontrolleras blir man lätt helt "out of control" och oansvarig i allmänhet. Om man däremot får ett förtroende, visar att man tillåts och förväntas ta eget ansvar och inte blir överdrivet kontrollerad växer man som människa och mognar betydligt snabbare.
Sedan vill jag avslutningsvis påpeka att jag tycker det är synd och skam att så många tonåringar familjehemsplaceras istället att för - som på min tid - få en chans till eget boende istället om föräldrarna har vissa brister. Jag är helt övertygad om att det är en betydligt bättre lösning.
Ja faktiskt. Speciellt som just denna skribent är (fd?) pundare, hennes babydaddy är pundare, hela hans familj verkar sjuka i huvudet (har namngivit deras barn mot hennes vilja) och en hel drös andra konstigheter... Nej, låt fler trasiga ungar bo själv innan de är mogna för det, så vi får fler pundare och soc-fall. Det är exakt vad landet behöver!
Alltså va?Tycker du på riktigt att alla trasiga tonåringar ska få egna boenden, utan att ha någon vuxen närvarande i sitt liv? Det låter verkligen som ett vinnande koncept. (Inte)
Fast det har jag aldrig skrivit. Jag tror att många äldre tonåringar skulle må bättre av att få bo i en lägenhet som socialen ansvarar för tills de blir myndiga istället för att ryckas upp från sin familj och placeras i ett hem med främlingar mot deras vilja - en familj som inte har några som helst känslomässiga band till dessa unga nästan vuxna personer. Självklart innebär det att man måste gå med på regelbunden kontakt med socialen och flertal hembesök där de ser att allt går rätt till.
Jag tror inte att detta är en universallösning för alla tonåringar, men den grupp av äldre tonåringar som ändå nästan är myndiga och inte är destruktiva i sig själva skulle med största sannolikhet må betydligt bättre av denna lösning istället. Det är åtminstone vad jag tror baserat på vad jag hört själv av tonåringar i den sitsen.
Det har ingenting med människosyn att göra. Struliga föräldrar skapar struliga barn i betydligt högre grad än föräldrar som inte är struliga. Det är ett ganska så väletablerat faktum. Du är själv ett levande bevis; du hade struliga föräldrar, du ger ditt eget barn struliga föräldrar, vad tror du ditt barn kommer föra vidare till nästa generation?
Jag antar att du har haft struliga föräldrar eftersom ingen normalfuntad vuxen skulle tillåta sitt 16-åriga barn flytta ihop med en en pojkvän, än mindre en pundare. Bara kompletta idioter skulle tillåta det.
Jag flyttade hemifrån när jag var 16 och har en killkompis som också flyttade hemifrån vid 16-årsåldern, han flyttade dock med hjälp av socialens hjälp till en egen lägenhet eftersom han hade problem hemma.
Det gick kanon både för mig och min vän som flyttade, jag behövde aldrig hjälp från socialen för att få en egen lägenhet (tack och lov) utan flyttade in hos min sambo direkt. Både jag och min vän var ansvarsfulla tonåringar som alltid såg till att alla räkningar betalades in i tid och festade inte överdrivet mycket, förstod att man måste visa hänsyn till sina grannar och kunde själva ta eget ansvar just för att vi fick lov att ta eget ansvar.
Om man som tonåring ständigt blir misstrodd och inte tillåts ta eget ansvar och jämt ska kontrolleras blir man lätt helt "out of control" och oansvarig i allmänhet. Om man däremot får ett förtroende, visar att man tillåts och förväntas ta eget ansvar och inte blir överdrivet kontrollerad växer man som människa och mognar betydligt snabbare.
Sedan vill jag avslutningsvis påpeka att jag tycker det är synd och skam att så många tonåringar familjehemsplaceras istället att för - som på min tid - få en chans till eget boende istället om föräldrarna har vissa brister. Jag är helt övertygad om att det är en betydligt bättre lösning.
Vill bara säga tack för denna kommentar.
Det andra stycket är något som verkligen stämmer så väl.
"Om man som tonåring ständigt blir misstrodd och inte tillåts ta eget ansvar och jämt ska kontrolleras blir man lätt helt "out of control" och oansvarig i allmänhet. Om man däremot får ett förtroende, visar att man tillåts och förväntas ta eget ansvar och inte blir överdrivet kontrollerad växer man som människa och mognar betydligt snabbare."
Jag kan se tillbaka på mitt liv idag och ser att just detta, att inte få vara delaktig, inte ta ansvar, inte få göra små fel och att inte bli trodd lett till att jag inte vågat tala om saker förrän nu, inte klarade av att leva själv när jag blev 18 efter att faktiskt ha hållt mig vid liv när jag var 8. Att jag inte byggdes upp utan bröts ned. Kunde inte laga mat, kunde inte ens betala en räkning. Jaha? Jag har fått en räkning? Hur gör jag nu? Inkasso? Vad är det? Betalt för sent? Men jag hade ju inga pengar då? Inkasso igen? Hjälp!
Att man blir lurad, inte förstår vikten av dokumentation, inte kan stå upp för sig, att man är på sitt skitjobb, jobbat enorma mängder timmar och ser fram emot att få sin lön som borde vara dubbel, men att den är samma och chefen säger "du har inte jobbat då, det har jag". Fast han inte har det. Att man blir utnyttjad.