Blåklocka2107

Äldre 25 Jun 10:38

94 svar

Barnet applåderar åt sig själv...

Jag är mamma till en son på 20 månader.

Jag försöker bekräfta honom genom att intressera mig för vem han är och vad han gör, snarare än att bedöma hans prestationer.

Om han exempelvis bygger ett torn av klossar, så kan jag säga "oj vad högt du bygger, vad koncentrerad du är", om han kastar en boll långt kan jag säga "vad du kan kasta" eller "vad långt du kastar". När han lär sig nya ord kan jag säga "vad roligt att du lär dig så många ord" och "vad du kan prata".

Jag undviker ord som "duktig" och "bra", därför att dessa känns bedömande och som om han kan bli inriktad på att prestera om han får höra dessa ord.

Sen en tid tillbaka har det dock hänt då och då att han själv börjar applådera och säga "bra" åt sig själv om han exempelvis byggt ett torn av klossar. Jag blir förvånad eftersom varken jag eller barnets pappa berömmer honom på detta sätt. Är det en signal om att han vill ha den här typen av beröm eller ska vi mer tolka det som att han vill ha mer bekräftelse som person? Att han vill bli mer sedd av oss?

Han har en bra och nära relation till sin mormor och hon brukar då och då säga "bra" och applådera när han gör olika saker. Hon sa ofta att han var duktig förut, även vid enklare saker, typ "vad du är duktig på att äta". Jag störde mig på det här och sa till henne när sonen var runt 1 år att jag tyckte att ordet duktig var problematiskt, eftersom det kan göra att barnet känner att det är viktigt att prestera. Hon förstod väl lite grann vad jag menade, minskade på att säga ordet duktig men fortsatte att säga "bra" och applådera.
Kan hennes typ av beröm göra att han blir fokuserad på att göra saker "duktigt" och "bra", på prestation helt enkelt? Han verkar ju ha påverkats av hennes beteende eftersom han nu applåderar åt sig själv ibland.... eller är det bara en fas?

Hur ska vi föräldrar bemöta detta? Det tar emot att applådera när han gör det eftersom jag inte vill sitta och recensera vad mitt barn gör på det sättet... Jag vill snarare visa att jag tycker det är roligt att han är glad, så jag kanske säger "jaaa vad roligt" vid dessa tillfällen...

Vill gärna höra era reflektioner och råd kring detta!

EnAnonumius

Äldre 26 Jun 10:08

#42

Blåklocka2107 skrev 2018-06-25 10:38:56 följande:

Jag är mamma till en son på 20 månader.

Jag försöker bekräfta honom genom att intressera mig för vem han är och vad han gör, snarare än att bedöma hans prestationer.

Om han exempelvis bygger ett torn av klossar, så kan jag säga "oj vad högt du bygger, vad koncentrerad du är", om han kastar en boll långt kan jag säga "vad du kan kasta" eller "vad långt du kastar". När han lär sig nya ord kan jag säga "vad roligt att du lär dig så många ord" och "vad du kan prata".

Jag undviker ord som "duktig" och "bra", därför att dessa känns bedömande och som om han kan bli inriktad på att prestera om han får höra dessa ord.

Sen en tid tillbaka har det dock hänt då och då att han själv börjar applådera och säga "bra" åt sig själv om han exempelvis byggt ett torn av klossar. Jag blir förvånad eftersom varken jag eller barnets pappa berömmer honom på detta sätt. Är det en signal om att han vill ha den här typen av beröm eller ska vi mer tolka det som att han vill ha mer bekräftelse som person? Att han vill bli mer sedd av oss?

Han har en bra och nära relation till sin mormor och hon brukar då och då säga "bra" och applådera när han gör olika saker. Hon sa ofta att han var duktig förut, även vid enklare saker, typ "vad du är duktig på att äta". Jag störde mig på det här och sa till henne när sonen var runt 1 år att jag tyckte att ordet duktig var problematiskt, eftersom det kan göra att barnet känner att det är viktigt att prestera. Hon förstod väl lite grann vad jag menade, minskade på att säga ordet duktig men fortsatte att säga "bra" och applådera.
Kan hennes typ av beröm göra att han blir fokuserad på att göra saker "duktigt" och "bra", på prestation helt enkelt? Han verkar ju ha påverkats av hennes beteende eftersom han nu applåderar åt sig själv ibland.... eller är det bara en fas?

Hur ska vi föräldrar bemöta detta? Det tar emot att applådera när han gör det eftersom jag inte vill sitta och recensera vad mitt barn gör på det sättet... Jag vill snarare visa att jag tycker det är roligt att han är glad, så jag kanske säger "jaaa vad roligt" vid dessa tillfällen...

Vill gärna höra era reflektioner och råd kring detta!

Jag ser inte varför "duktig" och "bra" skulle kunna klassas som "tävlingsinriktad".
Sedan så hur tänker DU när du trycker in vuxet tankesätt hos ett barn? Barnet är 20månader och håller på att lära sig. De förstår inte ännu att "duktig" och "bra" skulle vara "bedömande" och att han "måste prestera", allt detta enligt "mammas synsätt".

Mina spontana reflektioner kan du få.
Snacka om att överanalysera allting och tro att ett så litet barn på 20månader förstår "mammas (vuxna) tankesätt" kring ord och uttryck.

Så som man känner sig själv, så känner man ALDRIG andra.

Physalis

Äldre 26 Jun 11:08

#43

Jag tycker absolut man ska tänka på vad man säger till sina barn och utveckla hur man kan berömma de. Men att helt plocka bort en viss typ av beröm tror jag är dåligt.

Allt alltid bara säga "vad fint du ritat" tycker jag är dåligt. Oavsett hur duktig barnet är eller hur lång tid barnet lagt ner och oavsett motiv alltid gå samma beröm blir låsande.

Att därför fundera på fler sätt att prata om teckningen, be barnet berätta och förklara. Eller notera saker som "åh jag ser att du använt mycket orange, är det din favoritfärg?" eller "vad spännande att du gjort björnen rosa, kan du berätta hur du tänkt". Alltså visa intresse är bra. Men att övergå till att aldrig säga att det är fint tror jag inte alls blir bra. Alla mår bra av beröm.

Korrekturläser som en kratta

Anonym (Eh?)

Äldre 26 Jun 16:17

#44

Oj, tänk så hemskt om nån sa att din unge var dukig!!

Hur skulle du reagera om din chef ?berömde? dig på det sätt som du berömmer ditt barn? ?Jag ser att du jobbar!?/vad du kan jobba!?

Blåklocka2107

Äldre 26 Jun 23:19

#45

Anonym (Eh?) skrev 2018-06-26 16:17:48 följande:

Oj, tänk så hemskt om nån sa att din unge var dukig!!

Hur skulle du reagera om din chef ?berömde? dig på det sätt som du berömmer ditt barn? ?Jag ser att du jobbar!?/vad du kan jobba!?

Det är klart att det inte är hemskt att min unge får höra att han är duktig, det är inte det jag menar. Det här handlar om ett större tänk kring bekräftelse och beröm och vilket slags beröm som egentligen är utvecklande för barnet.

Jag tror på ett beskrivande beröm där personen som berömmer lyfter fram vad i prestationen som var bra istället för att mest säga "Bra" och "Duktigt".

Ifall en chef sa att jag hade "jobbat bra" eller "var duktig på mitt jobb", skulle det kännas mindre roligt än om samma chef beskrev vad det var som var bra, till exempel, "jag uppskattar att du gjorde si eller så på ett så noggrant sätt" eller "idag var du väldigt koncentrerad och du fick mycket gjort, bra jobbat."

På samma sätt föredrar jag att säga till mitt barn att "du hjälper till att slänga blöjan, vad bra, det blir jag glad av", istället för "åh vad duktig du är som slänger blöjan själv". Ett beskrivande beröm i form av "vad du bygger högt med klossarna, vad koncentrerad du ser ut" är enligt mig bättre och mer inlevelsefullt än "du är så bra på att bygga torn".

Hittade detta på en blogg, där det här med beskrivande beröm tydliggörs på ett bra sätt:

Barn som ofta får höra utvärderande beröm blir beroende av andras bekräftelse och lär sig inte värdera och bekräfta sig själva. Exempel på utvärderande beröm är:

? Så fint!
? Det var duktigt gjort!
? Va bra du var!

Istället för utvärderande beröm är det bättre att använda:

BESKRIVANDE BERÖM
Du beskriver helt enkelt vad du ser. Till exempel:
? Du har klättrat hela vägen upp till toppen!
? Du har använt grön, blå och gul krita!
? Du har hängt upp din jacka precis där den ska hänga!

När du berömmer genom att beskriva vad du ser får barnet själv utvärdera sin prestation. Dessutom lär sig barnet att uppföra sig på det sättet som du önskar snabbare eftersom du är tydlig och exakt när du beskriver i detalj precis hur du vill att barnet ska fortsätta göra.

Du kan också välja att berömma med:

TACKSAMHET
När du berömmer med tacksamhet tackar du barnet för något som det har gjort på ett sätt som du gillar. Till exempel:
? Tack för att du hjälpte mig med disken!
? Tack för att du hängde upp jackan! Jag tycker att det känns jätteskönt när vi har det så här prydligt här hemma.
? Tack för att du lät mig prata i telefonen i lugn och ro. Det där samtalet var viktigt för mig.

Det går naturligtvis utmärkt att kombinera beskrivande beröm och tacksamhet.
? Du har lagt fram gafflar, knivar, glas och tallrikar på bordet! Tack!
? Jag ser att du har lagt alla legobitarna i lådan. Tack, nu slapp jag göra det!
? Tack för hjälpen med tvätten! Du hängde upp alltihop!

I boken Fem gånger mer kärlek har psykologen Martin Forster skrivit bra om beskrivande beröm också.

Anonym (E)

Äldre 26 Jun 23:36

#46

Ditt barn tycker väl att det är kul att klappa händerna helt enkelt. ?Bra? är lättare att förstå för en som är 20 månader än ?Så intressant du förfar när du leker, kan du förklara logiken bakom ditt genomförande av detta klossbygge??

Anonym (Sofie)

Äldre 27 Jun 00:54

#47

Vad gulligt! Han lär sig bekräfta sig själv. Alla har rätt att säga till sig själva att de är bra. Önskar jag själv kunde det.

Anonym (lite salt)

Äldre 27 Jun 01:52

#48

Jag tror du har missuppfattat litegrann. Det som forskare lyft fram som negativt är att berömma på ett sådant sätt att barnet känner sig låst "Du är duktig på matte" - barn kan känna press att de alltid förväntas vara duktiga på matte och vågar inte testa tal där de kanske räknar fel. Men att berömma den enskilda insatsen är däremot positivt, och visar barnet vad som är bra att göra.

Iowhannah

Äldre 27 Jun 07:55

#49

Farsta2014 skrev 2018-06-25 21:48:40 följande:

Jag brukar uppmärksamma mina barn vid olika tillfällen, inte bara när de gjort något. Så har jag tolkat kravlös kärlek. Tex: vad glad jag är att se dig/ åh vad jag har längtat efter dig idag, när jag hämtar på dagis. Eller, vad roligt vi hade i lekparken idag, och prata om vad vi gjort, när vi går hem från lekparken. Vid middagsbordet och läggdags pratar vi om vad som har hänt under dagen och vad som var det bästa med dagen, vad de vill göra imorgon/i helgen etc. Om de varit duktiga på något så säger vi det och applåderar när det händer, och repeterar gärna detta senare under dagen igen. Min yngsta pott-tränar just nu, det blir bravo och applåder varje gång hon går på pottan. Det skulle kännas konstigt att säga: vad koncentrerad/länge du var på pottan... Min äldsta vill väldigt gärna höra att alla hennes teckningar är jättefina, så hon får höra det. Men som sagt, vi försöker också uppmärksamma barnen utanför prestationerna genom att prata prata prata om saker vi upplevt och uttrycka känslor, tex genom att säga: jag älskar dig, sov gott, vi ses imorgon, vid nattning. Allt handlar nog inte om och hur prestationerna bedöms. Jag tror det runt omkring prestationerna spelar större roll. Tiden får utvisa hur våra barn blir, mardrömmen skulle vara otacksamma och oempatiska brats.

Så här gör vi hemma också. Jag försöker att ofta utgå ifrån mina känslor för att lära mitt barn att sätta ord på sina egna (jag tycker att vi hade det jättemysigt på utflykten! Vad tycker du? T ex). Men i vissa fall behövs ordet duktig (när barnet var bebis så hade jag också ambitionen att inte säga duktig och bra, men man lär känna sitt barn och vad hen behöver).

Just potträningen (som mitt barn sköter ganska bra själv förvisso) kräver mycket applåder och ?vad duktig du var nu? för att barnet ska vilja fortsätta, men efter ett tag har jag gått över till ?det är väl ändå skönare att kissa i toaletten och slippa gå med en så kissig och svettig blöja??.

Anonym (OH my!)

Äldre 27 Jun 08:08

#50

Blåklocka2107 skrev 2018-06-25 10:38:56 följande:

Jag är mamma till en son på 20 månader.

Jag försöker bekräfta honom genom att intressera mig för vem han är och vad han gör, snarare än att bedöma hans prestationer.

Om han exempelvis bygger ett torn av klossar, så kan jag säga "oj vad högt du bygger, vad koncentrerad du är", om han kastar en boll långt kan jag säga "vad du kan kasta" eller "vad långt du kastar". När han lär sig nya ord kan jag säga "vad roligt att du lär dig så många ord" och "vad du kan prata".

Jag undviker ord som "duktig" och "bra", därför att dessa känns bedömande och som om han kan bli inriktad på att prestera om han får höra dessa ord.

Sen en tid tillbaka har det dock hänt då och då att han själv börjar applådera och säga "bra" åt sig själv om han exempelvis byggt ett torn av klossar. Jag blir förvånad eftersom varken jag eller barnets pappa berömmer honom på detta sätt. Är det en signal om att han vill ha den här typen av beröm eller ska vi mer tolka det som att han vill ha mer bekräftelse som person? Att han vill bli mer sedd av oss?

Han har en bra och nära relation till sin mormor och hon brukar då och då säga "bra" och applådera när han gör olika saker. Hon sa ofta att han var duktig förut, även vid enklare saker, typ "vad du är duktig på att äta". Jag störde mig på det här och sa till henne när sonen var runt 1 år att jag tyckte att ordet duktig var problematiskt, eftersom det kan göra att barnet känner att det är viktigt att prestera. Hon förstod väl lite grann vad jag menade, minskade på att säga ordet duktig men fortsatte att säga "bra" och applådera.

Kan hennes typ av beröm göra att han blir fokuserad på att göra saker "duktigt" och "bra", på prestation helt enkelt? Han verkar ju ha påverkats av hennes beteende eftersom han nu applåderar åt sig själv ibland.... eller är det bara en fas?

Hur ska vi föräldrar bemöta detta? Det tar emot att applådera när han gör det eftersom jag inte vill sitta och recensera vad mitt barn gör på det sättet... Jag vill snarare visa att jag tycker det är roligt att han är glad, så jag kanske säger "jaaa vad roligt" vid dessa tillfällen...

Vill gärna höra era reflektioner och råd kring detta!

Ja förlåt, vill inta låta påhoppig, men det låtar som om att du är extrem övertydlig mot barnet. Typ som vissa pædagoger på förskolan. Klart att man är duktig om man har byggt ett högt torn, eller ritat en huvudfoting! Små barn älskar att vara "duktiga".

Anonym (.....)

Äldre 27 Jun 09:01

#51

Men jisses, går folk runt och grubblar så här... Har en dotter på ett år och vi hurrar och klappar och säger bra, och hon blir jättestolt och lycklig när hon klarar nåt! När barnen sen har blivit mycket större kan man ju börja tänka på att man lägger rätt värde bakom orden, men när de är så små är det väl bara att överrösa dem med beröm!

Barnet applåderar åt sig själv...

INNEHÅLL