Anonym (Livrädd att välja fel)

Äldre 15 Jun 22:17

24 svar

Lesbiskt par, vill ha barn men också utbilda sig vid 31 års ålder. Hinner jag?

Hej,

Har gått i djupa tankar ett tag nu och känner att jag behöver bolla lite.

Jag och min sambo är ett lesbiskt par. Hon är 37 och jag fyller 31 om ett par månader.

Vi har ännu inga barn men vi har alltid sagt att vi gärna vill ha barn "i framtiden". Nu tickar tiden iväg och för hennes del är det troligtvis redan för sent. Dels har vår kommun som krav att man har varit sammanboende i två år (pga "omständigheter" är hon inte ens folkbokförd här ännu), dels är det långa kötider för att få hjälp med assisterad befruktning.

Vi vill göra assisterad befruktning i här Sverige eftersom den ena annars blir tvungen att göra en närståendeadoption om man gör insemination/IVF utomlands, t. ex i Danmark. Det känns inte juridiskt tryggt.

Annars kan man göra insemination/IVF privat men det blir väldigt dyrt, det har vi egentligen inte råd med.

För min del har jag några år till på mig, MEN...

Jag vill så hemskt gärna omutbilda mig och läsa till högskoleingenjör (3-årig utbildning). Jag måste då läsa till extra behörighetskurser så som matte 3c/matte 4, fysik 1 och 2 samt kemi 1 eftersom jag gick samhälle i gymnasiet.

Jag kommer alltså inte kunna gå själva utbildningen nu till hösten utan då blir det till nästa höst. Jag kommer då vara 32 när jag börjar plugga och 35 när jag är färdigutbildad.

Sedan ska man väl helst hinna få ett någorlunda okej jobb också så att man kan försörja sig.

Min stora fundering är, hinner jag göra både utbildningen och få barn? Med två kvinnor är det inte alls lika enkelt som för en man och en kvinna och rätt så mycket mer tidskrävande om jag förstått det rätt.

Är det bara att glömma utbildningen? Eller går det ändå? Just nu sitter jag på ett jobb jag avskyr innerligt, med en högskoleexamen i ett ämne jag inte alls vill jobba inom där jag inte ser någon framtid för mig. Jag dör inombords. Jag har bara jobbat inom samma branch dessutom, så om jag byter till ett annat jobb kommer jag ändå ha liknande uppgifter. Så det blir alltså inte bättre, jag måste sadla om.

Att få "byta spår" i livet skulle betyda så grymt mycket för mig. Men...inte är det värt framtida barn? Risken att bli barnlös? Att titta tillbaka på sitt liv på sin dödsbädd och tänka att "jag fick tyvärr inga barn men hade en okej karriär". Det känns väldigt tomt det med. Men mitt nuvarande yrke är själsförödande. Båda alternativen känns hemska.

Vad tror ni, hinner jag ändå? Eller är det kört?

TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2018-06-15 22:51
TILLÄGG: Vi måste hursom vänta två år tills vi kan ställa oss i kö för insemination/IVF. Jag kan alltså inte skaffa barn NU.

Jag har inte heller någon befintlig barnlängtan som sådan men vill såklart ändå inte missa chansen att få barn. Känner att barnlängtan kommer, den är påväg men jag är inte där riktigt ännu. Väldigt sent tickande biologisk klocka. :)

Anonym (Ja)

Äldre 15 Jun 22:22

#1

Du kan alltid utbilda dig men du kan inte alltid få barn. Det säger en hel del

/oförklarligt barnlös 30-åring

Meriall

Äldre 15 Jun 22:32

#2

Försök skaffa barn nu medan du läser upp gymnasiekurserna. Sedan när ni fått barnet är din sambo mammaledig och du pluggar utbildningen du ville gå. Låter som det absolut enklaste valet...

Om det inte är så att ni måste vänta 2 år hursom. Isf kan du ju börja men ta studieuppehåll.

Anonym (Liknande)

Äldre 15 Jun 22:37

#3

Skaffa barn först.

Jag är i en liknande situation. Är 29, och går en utbildning just nu, klär till vintern. Min partner kommer att börja en utbildning till hösten, först klar om 3 år, men ska antagligen läsa ett år till något år senare. Jag skulle vilja göra mer karriär efter examen, där jag fyller 30 strax efter. Skulle också vilja läsa en mastersutbildning. Samtidigt vet jag att "rätt" tid att skaffa barn antagligen aldrig kommer. Och det kan ta år att bli gravid... om jag vill ha två stycken före jag är 35 så är det nu som gäller. Det kommer bli tufft att göra det på en lön... krångligt om han ska vara föräldraledig mitt i studierna osv. Men vi vill hellre ha barn än ett enkelt liv med mycket pengar. Vi kommer kanske inte kunna köpa flådigaste barnvagnen och inte resa eller kunna spendera pengar så mycket osv de första åren. Men familjen känns viktigare för oss.

Du kommer att kunna plugga när du är gravid eller efter du blivit mamma, om du är beredd på att det kommer bli tufft. Men se det inte som att det ena utesluter det andra. Gör båda. Nu om du vill lycka till!

Anonym (Livrädd att välja fel) Trådstartaren

Äldre 15 Jun 22:46

#4

Meriall skrev 2018-06-15 22:32:18 följande:

Försök skaffa barn nu medan du läser upp gymnasiekurserna. Sedan när ni fått barnet är din sambo mammaledig och du pluggar utbildningen du ville gå. Låter som det absolut enklaste valet...

Om det inte är så att ni måste vänta 2 år hursom. Isf kan du ju börja men ta studieuppehåll.

Vi måste vänta två år hursom.

Dessutom är jag faktiskt inte helt sugen på att ha barn JUST NU. Är inte ens någon barnkär person egentligen men vill ändå ha barn så småningom, det är ju en sådan stor del av livet och jag vill inte missa den delen.

Men det förslaget du kommer med, att börja och ta studieuppehåll, är det enda jag kan tänka mig just nu som ändå verkar rimligt.

Det finns en del alternativ. De jag ser på rak arm:

1) Strunta i utbildningen helt och fortsätta inom mitt själsförödande yrke, fortsätta dö inombords tillsvidare
2) Börja på min utbildning och ta studieuppehåll vid barn, plugga klart senare
3) Börja på min utbildning, avsluta den i tid och hoppas på att jag ändå hinner med insemination/IVF vid 35 års ålder
4) Förlika mig med tanken på att åka till Danmark/pröjsa för privat behandling

Det enda som är riskabelt med att ta studieuppehåll är man inte vet hur arbetsmarknaden kommer att förändras. Vill plugga till högskoleingenjör med inriktning data (typ programmerare och/eller liknande) och just nu behövs de i arbetslivet men hur det ser ut om några år vet man inte.

Hade så med min första utbildning. Prognosen såg rätt bra ut. Jag satsade, fick en fnurra på tråden, tog studieuppehåll och jobbade några år emellan, gjorde klart utbildningen senare... Och nu är det så stor konkurrens i den branchen så det är väldigt svårt att få ett "normalt" jobb. Arbetsgivarens marknad ger dåliga villkor, dålig arbetsmiljö och dålig lön. Är rädd för den situationen igen.

Seven Costanza

Äldre 15 Jun 22:50

#5

Du har ju en sgi från ditt nuvarande jobb som du kommer få föräldrapenning baserad på om du skyddar den genom att jobba tills du börjat plugga och då tar du ut csn direkt. Du börjar med gymnasiekurserna och sedan söker du ingenjörsprogrammet och tar studieuppehåll för föräldraledighet. Sedan kan din partner också vara föräldraledig och du pluggae klart och går ut på arbetsmarknaden med färsk examen. Klart! Lycka till!!

Akira Öken

Äldre 15 Jun 22:51

#6

Anonym (Livrädd att välja fel) skrev 2018-06-15 22:46:44 följande:

Vi måste vänta två år hursom.

Dessutom är jag faktiskt inte helt sugen på att ha barn JUST NU. Är inte ens någon barnkär person egentligen men vill ändå ha barn så småningom, det är ju en sådan stor del av livet och jag vill inte missa den delen.

Men det förslaget du kommer med, att börja och ta studieuppehåll, är det enda jag kan tänka mig just nu som ändå verkar rimligt.

Det finns en del alternativ. De jag ser på rak arm:

1) Strunta i utbildningen helt och fortsätta inom mitt själsförödande yrke, fortsätta dö inombords tillsvidare

2) Börja på min utbildning och ta studieuppehåll vid barn, plugga klart senare

3) Börja på min utbildning, avsluta den i tid och hoppas på att jag ändå hinner med insemination/IVF vid 35 års ålder

4) Förlika mig med tanken på att åka till Danmark/pröjsa för privat behandling

Det enda som är riskabelt med att ta studieuppehåll är man inte vet hur arbetsmarknaden kommer att förändras. Vill plugga till högskoleingenjör med inriktning data (typ programmerare och/eller liknande) och just nu behövs de i arbetslivet men hur det ser ut om några år vet man inte.

Hade så med min första utbildning. Prognosen såg rätt bra ut. Jag satsade, fick en fnurra på tråden, tog studieuppehåll och jobbade några år emellan, gjorde klart utbildningen senare... Och nu är det så stor konkurrens i den branchen så det är väldigt svårt att få ett "normalt" jobb. Arbetsgivarens marknad ger dåliga villkor, dålig arbetsmiljö och dålig lön. Är rädd för den situationen igen.

Om du vill ha barn så vänta inte. Se till att skriva er på samma adress så fort som möjligt. De flesta lyckas inte på första försöket och för en del tar det flera år att bli gravid.

akiraken.blogg.se

Anonym (Livrädd att välja fel) Trådstartaren

Äldre 15 Jun 22:57

#7

Anonym (Liknande) skrev 2018-06-15 22:37:02 följande:

Skaffa barn först.

Jag är i en liknande situation. Är 29, och går en utbildning just nu, klär till vintern. Min partner kommer att börja en utbildning till hösten, först klar om 3 år, men ska antagligen läsa ett år till något år senare. Jag skulle vilja göra mer karriär efter examen, där jag fyller 30 strax efter. Skulle också vilja läsa en mastersutbildning. Samtidigt vet jag att "rätt" tid att skaffa barn antagligen aldrig kommer. Och det kan ta år att bli gravid... om jag vill ha två stycken före jag är 35 så är det nu som gäller. Det kommer bli tufft att göra det på en lön... krångligt om han ska vara föräldraledig mitt i studierna osv. Men vi vill hellre ha barn än ett enkelt liv med mycket pengar. Vi kommer kanske inte kunna köpa flådigaste barnvagnen och inte resa eller kunna spendera pengar så mycket osv de första åren. Men familjen känns viktigare för oss.

Du kommer att kunna plugga när du är gravid eller efter du blivit mamma, om du är beredd på att det kommer bli tufft. Men se det inte som att det ena utesluter det andra. Gör båda. Nu om du vill lycka till!

Vi måste vänta två år hursom (på att ställa oss i kö, om jag förstått det hela rätt) så skaffa barn först kommer att dra ut på tiden ännu mer.

Jag är lite orolig för att en högskoleingejörsutbildning är rätt tuff till att börja med, är väldigt orolig för att inte klara av både barn och utbildning samtidigt. Jag vet hur det är att plugga (fullt överkomligt) men har ingen aning om hur det är att ha barn! Det verkar otroligt krävande.

Att läsa till högskoleingenjör inom data innebär också att jag nog måste ligga i mycket själv. Programmera på fritiden för att bygga portfolio att visa upp för arbetsgivare. Men det kanske går med barn ändå. Det är så svårt att veta i förväg ju. :)

Men ja, jag tror att jag får förbereda mig på att jag kanske måste göra båda samtidigt.

Seven Costanza

Äldre 15 Jun 23:00

#8

Såg inte inlägg 4 inlägg jag postade. Knivigt läge. Du kan inte annars jobba med något helt annat yrke så länge och utbilda dig senare? Eller skulle du då behöva gå ner mycket i lön?

Anonym (Livrädd att välja fel) Trådstartaren

Äldre 15 Jun 23:01

#9

Akira Öken skrev 2018-06-15 22:51:47 följande:

Om du vill ha barn så vänta inte. Se till att skriva er på samma adress så fort som möjligt. De flesta lyckas inte på första försöket och för en del tar det flera år att bli gravid.

Tack för ditt råd, jag har tagit det till mig. Ja, vi väntar på handläggning från folkbokföringen/Skatteverket just nu, när den är klar så blir hon folkbokförd på samma adress.

Anonym (Livrädd att välja fel) Trådstartaren

Äldre 15 Jun 23:11

#10

Seven Costanza skrev 2018-06-15 23:00:56 följande:

Såg inte inlägg 4 inlägg jag postade. Knivigt läge. Du kan inte annars jobba med något helt annat yrke så länge och utbilda dig senare? Eller skulle du då behöva gå ner mycket i lön?

Jag har redan en rätt dålig lön (snäppet över 23 innan skatt) så gå ner i lön gör jag nog inte. Men det är mer att det troligtvis kommer bli samma sorts arbetsuppgifter. Kan säga att jag jobbar inom ett serviceinriktat yrke och har alltid gjort det. Och det är just den delen jag börjar få extremt svårt för. Man kan liksom inte vara trevlig och social jämt och ständigt 100% av tiden, som alla jobb med någon typ av service tyvärr oftast kräver.

Det blir jobbigt att bara ge, ge och ge, hela tiden, varje dag, alla dagar oavsett om man har en bra eller dålig dag.

Men vad är det som blir annorlunda efter inlägg 4? För jag börjar luta mer och mer åt att jobba fram till dess att jag börjar plugga och då ta CSN, sedan får jag väl ta studieuppehåll som några skrivit. Vad har jag missat?

Lesbiskt par, vill ha barn men också utbilda sig vid 31 års ålder. Hinner jag?

INNEHÅLL