Lesbiskt par, vill ha barn men också utbilda sig vid 31 års ålder. Hinner jag?

Jag har redan en rätt dålig lön (snäppet över 23 innan skatt) så gå ner i lön gör jag nog inte. Men det är mer att det troligtvis kommer bli samma sorts arbetsuppgifter. Kan säga att jag jobbar inom ett serviceinriktat yrke och har alltid gjort det. Och det är just den delen jag börjar få extremt svårt för. Man kan liksom inte vara trevlig och social jämt och ständigt 100% av tiden, som alla jobb med någon typ av service tyvärr oftast kräver.

Det blir jobbigt att bara ge, ge och ge, hela tiden, varje dag, alla dagar oavsett om man har en bra eller dålig dag. 

Men vad är det som blir annorlunda efter inlägg 4? För jag börjar luta mer och mer åt att jobba fram till dess att jag börjar plugga och då ta CSN, sedan får jag väl ta studieuppehåll som några skrivit. Vad har jag missat?

Jo jag känner nu också, efter att ha sett många skriva det, att studieuppehåll verkar smartare. Just in case. För det kan ta en stund att lyckas få barn.

Sedan är det väldigt nervöst att spendera ännu mer CSN, som ska betalas tillbaka, på någonting som man inte vet hur det blir. Fördelen med att skaffa barn efter man landat sitt första kvalificerade jobb är att man inte blir bortsållad för att man har småbarn hemma.

Hur jag än gör innebär det en risk! :) Men visst, riskera betala tillbaka mer CSN i onödan (200 000 är inte sååå lite heller), eller riskera att aldrig få barn... Tror jag hellre riskerar betala tillbaka i onödan då. Då har jag i alla fall försökt.

Räcker det med en termin då? Man ska ju vara höggravid också och klämma fram ungen och sen återhämta sig fysiskt efter förlossningen. Beror kanske väldigt mycket på när exakt barnet kommer men det kan man ju inte heller planera in när man gör IVF eftersom det beror på när man får tid för behandling. Blir man höggravid i säg, november-december och förlossningen är i januari-februari så blir man borta två terminer.

Och då har man tagit 4 år på sig istället för 3. Då börjar nog arbetsgivare undra. 

Har fått höra att jag är lite för ärlig som person (instämmer själv fullständigt) men vet inte hur man ska "försvara" ett glapp på ett halvår/helt år utan att berätta att det var för mammaledighet?